När blivande bildlärare måste omförhandla sin syn på konst
När bildlärarstudenter arbetar med samtidskonst i sin utbildning innebär det för många en komplex lärprocess, där deras tidigare uppfattningar av bildämnet utmanas. Vissa ifrågasätter den starkt, andra anammar den och får en helt ny syn på bildpedagogik.
Vad händer när bildlärarstudenter möter en bildpedagogik som utgår från samtidskonstens metoder och förhållningssätt i gestaltningsarbete? Eva Cronquist vid Linnéuniversitetet har följt studenter på två bildlärarutbildningar, som båda hade inslag av samtidskonst.
Undersökningen handlade om studenternas erfarenheter av lärprocesser i gestaltningsarbetet, det vill säga i det praktiska bildarbetet. De tre studierna utfördes i en ämneskurs, ett projektarbete och ett självständigt arbete.
– Samtidskonst utgår från en kritisk blick på samhället. Fokus ligger mer på att undersöka samhällsfenomen, än på teknik, färg och form i bildarbetet. Även om den här typen av konst funnits länge är den relativt ny inom lärarutbildning och skola, säger Eva Cronquist.
Starka känslouttryck
Ett exempel på en uppgift i en av kurserna var projektet 100m stad. Uppdraget var att kritiskt undersöka arkitekturen och kulturen på en vald 100-meterssträcka i en stadsmiljö. Därefter skulle studenterna gestalta sina resultat med valfri form av konstaktivism på plats.
Eva Cronquist samlade sitt analysmaterial genom att dels studera kursbloggar, dels spela in lektioner och handledningstillfällen. Hon såg att många studenter i mötet med samtidskonsten blev utmanade. Framförallt var det samtidskonstens metoder som skapade en osäkerhet.
– Det var påtagligt att många av studenterna hade väntat sig en mer traditionell bildpedagogik, än att gå ut och göra undersökningar om samhällsfenomen, säger Eva Cronquist.
– Jag blev överraskad över studenternas starka känslouttryck när de mötte den här typen av konst. En grupp tyckte att det var för komplicerat och tog avstånd från denna konst. De ville se ett traditionellt bildämne i lärarutbildningen. En annan grupp kände sig osäkra men samtidigt fascinerade av det nya. En tredje grupp tyckte att det var spännande och menade att de fick nya perspektiv på bildämnet, säger Eva.
Avhandlingen belyser tre problemområden:
- Det första handlar om den utmaning som det innebär att få sin bild av konstbegreppet ifrågasatt, framförallt föreställningen att ”uttrycka sig själv”, till skillnad från att kritiskt granska samhällsfenomen.
- För det andra uppstår det en ämneskulturkrock i lärarutbildningen, då studenternas erfarenheter från andra ämnen i utbildningen skiljer sig markant från erfarenheter i en samtidskonstbaserad bildpedagogik.
- Slutligen poängteras att vetenskaplig metod och utforskande konstnärlig metod kolliderar för studenterna när de gör sina självständiga arbeten.
Transformativ beredskap
Eva menar att studenternas lärprocesser präglas av ett så kallat transformativt lärande, det vill säga att man tvingas omförhandla sina tidigare uppfattningar och vanor inom ett område. Det innebär att reflektera kring sina referensramar och förhålla sig till förändringar och nya handlingar, i det här fallet kring vad konst och bildpedagogik är.
Eva påpekar vikten av att ha vad hon kallar en transformativ beredskap för klara av sådana förändringar. Det gäller till exempel att kunna ta sig vidare i en utbildning när vanemässiga handlingar utmanas. Men det handlar även om andra situationer som präglas av snabba förändringar.
– Transformativ beredskap är viktigt i alla samhälleliga förändringsprocesser. Det handlar om vår förmåga att kunna förändra våra vanor, omförhandla och göra något nytt. Att ta den andres perspektiv. Att inte fastna utan att komma vidare, säger Eva Cronquist .
Pedagogiskt språk för samtidskonst
Eva menar att det finns ett behov i bildlärarutbildningen att utveckla språk, begrepp och ett didaktiskt förhållningssätt när det gäller samtidskonsten. För att blivande bildlärare ska kunna arbeta med samtidskonst tillsammans med eleverna i skolan på ett bra sätt behöver därför ett professionsspråk och didaktiska redskap utvecklas.
– Man behöver språk och begrepp för att kunna förklara saker och ting. Detta behöver förankras i kunskapskrav och kursplaner i lärarutbildningen. På så vis kan samtidskonsten bli relevant, inte bara kuriosa eller något flummigt. Men det innebär att detta görs på ett kvalitativt sätt så att inte samtidskonstens kritiska potential slipas av.
Avhandlingen:
Kontakt:
Eva Cronquist, eva.cronquist@lnu.se
