Därför bildas det för mycket glukagon vid typ 2-diabetes

Artikel från Uppsala universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Patienter med typ 2-diabetes utsöndrar inte bara för lite insulin utan också för mycket glukagon, vilket bidrar till dålig blodsockerkontroll. En ny studie från Uppsala universitet antyder att detta beror på att α-celler som utsöndrar glukagon har blivit resistenta mot insulin.

Hos friska individer signalerar hormonet insulin till kroppen att absorbera glukos, vilket reducerar sockret i blodet och ger energi till vävnader. Hos patienter med typ 2-diabetes misslyckas denna mekanism, eftersom de glukosabsorberande vävnaderna blir resistenta mot insulin och eftersom för lite av hormonet frisätts ut i blodet. Detta leder till ett förhöjt blodsocker med långvariga komplikationer som ofta blir invalidiserande eller till och med livshotande.

Ofta har typ-2-diabetiker också förhöjda nivåer av glukagon, ett annat hormon som frisätts från bukspottkörteln. Glukagon motverkar effekten av insulin genom att påverka levern att frisätta lagrad glukos till blodet. Efter en måltid blockeras frisättning av glukagon normalt för att förhindra överdriven produktion av glukos i levern. När detta misslyckas hos diabetespatienter, bidrar för mycket glukagon till en ond cirkel som förvärrar de redan höga blodsockernivåerna.

Undersökte α-celler från bukspottskörteln

Trots den vitala funktionen som glukagon har är mekanismerna för hur det frisätts fortfarande dåligt utforskade. En ny studie, ledd av Omar Hmeadi i Sebastian Bargs forskargrupp vid Uppsala universitet, har undersökt hur de glukagonproducerande α-cellerna i bukspottkörteln förändras vid typ-2 diabetes. Experimenten utfördes med avancerad mikroskopiteknik och visade, som förväntat, att friska celler frisätter relativt lite glukagon vid höga glukosnivåer (till exempel efter en måltid) och högre mängder under perioder med låg glukosnivå (till exempel under fasta). I α-celler från typ 2-diabetiker blockerade glukos emellertid inte längre glukagonfrisättning.

För att ta reda på varför, isolerade forskarna α-cellerna och separerade dem från deras vävnad i bukspottkörteln. Överraskande nog utsöndrade de icke-diabetiska cellerna nu stora mängder glukagon, även vid förhöjd glukos.

α-celler blev resistenta mot insulin

– Anledningen är att α-celler blockeras av insulin och andra hormoner från närliggande celler i bukspottkörteln. När cellerna är separerade upphör denna cell-till-cell-kommunikation och glukagon frisätts även vid hög glukos, förklarar Omar Hmeadi.

Men varför uppträder de friska isolerade cellerna som vid diabetes? Det visar sig att vid typ 2-diabetes blir α-cellerna, liksom lever-, fett- och muskelceller, resistenta mot insulin. Resultatet blir att glukagonfrisättning inte längre hämmas av en förhöjd blodsockernivå, och forskarna tror att detta förklarar de ofta förhöjda nivåerna av hormonet vid typ 2-diabetes. Forskarnas förhoppning är att resultaten skall bidra till en bättre förståelse av typ 2-diabetes och vara vägledande i utvecklingen mot bättre behandlingsstrategier.