Tydlig vilja och kapacitet att bistå akutvården vid kris
Det finns både vilja och kapacitet hos aktörer utanför konventionell akutsjukvård att bistå vid kris, visar en studie vid Göteborgs universitet. Hotell, skolor och veterinärklinker finns bland dem som gärna ingår i ett beredskapssystem för att extremt snabbt kunna skala upp akutsjukvården.
Syftet med studien var att undersöka förutsättningarna för att skapa ett system där enheter utanför akutsjukvården utgör alternativa vårdinrättningar vid kraftigt ökad tillströmning av patienter, exempelvis vid terrordåd, större olycka eller omfattande sjukdomsutbrott.
Det faktum att delar av studien genomförts under en pågående pandemi är en tillfällighet. Samtidigt ökar det naturligtvis intresset för resultaten.
Försteförfattare är Viktor Glantz, som forskat inom ramen för sin masterutbildning på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Kliniskt arbetar han som sjuksköterska inom kirurgisk akutvård och traumavård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, samt med sjukhusövergripande beredskapssamordning.
Outnyttjade resurser
I studien tillfrågades hundra enheter i Västra Götaland – hotell, idrottsanläggningar, skolor, tandvårdskliniker, veterinärkliniker och vårdcentraler – om sin kapacitet och vilja att ingå i ett regionalt beredskapssystem för uppskalning av akutsjukvården.
Svarsfrekvensen på enkätundersökningen var ungefär den förväntade, strax över 40 procent. Nästan alla svarande ville involveras, även i förberedelsearbetet, tillsammans med sjukvården.
– Det finns väldigt många i civilsamhället som känner att de står onödigt handfallna inför ett nödläge. Alla ser att det borde finnas en beredskap men det är ingen som tagit tag i att faktiskt utveckla den, säger Viktor Glantz, och fortsätter:
– Under våren har exempelvis en hel del veterinärer stått med tomma kliniker på grund av minskat söktryck till följd av coronapandemin. De hade absolut kunnat ta emot okomplicerade somatiska patienter om det funnits beredskap, uppdrag och stöd från hälso- och sjukvårdssektorn. Men man kan inte skjuta från höften, det måste finnas en plan för utbildning och övningar, vem som gör vad, vilka patienter som ska vart, och vem som betalar.
Vill vara med och utveckla
Utöver enkäterna gjordes tolv kvalitativa intervjuer med företrädare för olika enheter utanför akutsjukvården. Frågorna gällde befintlig kapacitet och förmågor, lokal- och materialtillgång, vilka patienter de skulle kunna ta emot och vad som saknas för ytterligare beredskap och mer avancerad vård, exempelvis mindre operationer.
Flertalet intervjuade var öppna för att ta emot patienter med lättare skador från exempelvis en olycksplats. Vissa enheter kunde tänka sig att vårda även personer med något svårare skador. Generellt upplevde Viktor Glantz ett starkt driv hos aktörerna att vilja delta i ett beredskapssystem, och även vara med i själva utvecklingen av det.
– Viljan att hjälpa akutsjukvården vid kris och katastrof finns definitivt i civilsamhället. Nu är det vår tur att fånga upp, ta hand om och kanalisera den viljan på bästa sätt, säger han.
– Vi måste börja använda alla tillgängliga resurser oavsett om de tillhör militären, ambulanssjukvården eller primärvården. Allt måste stå tillgängligt när vi behöver det, med en gång, men för det måste vi vara förberedda på kris och katastrof innan det händer, avslutar Viktor Glantz.
Vetenskaplig artikel:
Regional Flexible Surge Capacity – A Flexible Response System. Sustainability
Kontakt:
Viktor Glantz, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, sjuksköterska inom kirurgisk akutvård och traumavård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, viktor.glantz@vgregion.se
