Var sitter hältan? Bättre diagnostik ökar hästars välfärd

Ortopediska skador är mycket vanliga inom hästsporten och innebär ett stort djurvälfärdsproblem. Hälta är det vanligaste symptomet på ortopedisk smärta och om den upptäcks tidigt och skadan kan diagnosticeras korrekt, ökar chanserna att behandling och rehabilitering ska lyckas, och hästen bli frisk.

För att avgöra om hästen är halt, och var hältan kommer ifrån, behöver man studera hästens rörelser. I många fall görs det enbart genom att veterinären tittar hur hästen travar på ett hårt och jämnt underlag. Det har dock visat sig att den subjektiva bedömningen är mycket svåra och osäkra, framför allt vid låggradiga hältor.

Hästar friska trots rörelseasymmetrier

Genom biomekanisk forskning vet forskarna att asymmetrier i huvudets och korsets vertikala rörelser är bra mått på en fram- respektive bakbenshälta. Med denna kunskap har moderna objektiva metoder utvecklats som enkelt kan mäta och dokumentera asymmetrin i hästens rörelser.

– Syftet med denna avhandling var att öka kunskapen om hur man ska tolka asymmetrier i hästens rörelsemönster i olika situationer, säger Emma Persson Sjödin.

Tidigare forskning har visat att över 70 procent av hästar i träning, som anses friska av sin ryttare, har rörelseasymmetrier. Asymmetrierna var ofta lika stora som de var hos hästar som undersöktes på klinik för lindriga hältor.

Kan asymmetrin orsakas av smärta?

För att undersöka om asymmetrin orsakades av smärta behandlades en grupp hästar med antiinflammatorisk medicin. Effekten mättes före och efter med det objektiva systemet Lameness Locator. Då medicinen inte gav någon tydlig effekt väckte det tankar om att asymmetrier kan vara en naturlig biologisk variation, men det kan heller inte uteslutas att många av hästarna har en smärtproblematik som inte svarar på den behandling som testades. Det kan till exempel röra sig om en kronisk eller neuropatisk smärta.

Lättridning kan dölja hälta

Vid utredning av hältor förekommer ofta att hästarna rids. Emma Persson Sjödin studerade hur ryttaren påverkar hästens rörelsemönster, bland annat vid lättridning i trav. Lättridning kan redan på rakt spår ge en asymmetri som liknar en lindrig bakbenshälta men som byter ben när ryttaren byter sittben i sadeln. Det visade sig att just lättridning kan dölja eller förstärka hältan hos en redan asymmetrisk häst.

– För såväl tränare som ryttare är det viktigt att ta till sig den här kunskapen och ge akt på förändringar i hästens sätt att röra sig vid ridning, om det till exempel är stor skillnad mellan sittbenen eller de olika varven på en volt, säger hon. Kunskapen är även viktig för veterinärer så att en häst inte misstas för att vara halt bara för att ryttaren rider lätt.

Vid en hältutredning kan en bakbenshälta vara svår att upptäcka. Hästar kan även nicka med huvudet för att avlasta det onda bakbenet så att de ser ut att vara halta på samma sidas framben, vilket kan förvilla veterinären.

Mankrörelser avslöjar var hältan sitter

– Det finns stor risk att man misstar denna huvudnickning för att vara en riktig frambenshälta och att man börjar utreda fel ben, vilket fördröjer eller förhindrar att hästen får en korrekt diagnos, menar Emma Persson Sjödin.

I de två sista studierna undersöktes därför om man kan använda mankens rörelse för att skilja en äkta frambenshälta från en falsk huvudnickning. Hypotesen visade sig stämma helt. Genom att mäta mankens rörelser var det möjligt att hos de flesta hästar se om hältan kommer från ett bak- eller framben.

Avhandling:

Evaluation of vertical movement asymmetries in riding horses – relevance to equine orthopaedics

Kontakt:

Emma Persson Sjödin, veterinär och doktorand  inom veterinärmedicin vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). emma.persson.sjodin@slu.se