Forntida klimatkatastrof speglar extrem torka idag
En plötslig klimatförändring orsakade ekologisk kollaps i Centralasien för 34 miljoner år sedan. Öknen spred sig över låglandet och den biologiska mångfalden drabbades hårt, och nu riskerar samma sak att hända igen.
Det är studier av fossilt pollen från Asien som avslöjar att en ekologisk katastrof ägde rum för ungefär 34 miljoner år sedan, orsakad av snabba klimatförändringar. Stora områden i Mongoliet, Tibet och nordvästra Kina förvandlades till öknar med väldigt lite vegetation.
Större djur försvann och ersattes främst av små däggdjur som gnagare. Nu expanderar öknen snabbt över hela regionen igen, vilket möjligen tyder på att en ny ekologisk kollaps hotar.
Torkan breder ut sig igen
– Resultaten pekar mot stora konsekvenser för framtida biologisk mångfald, jordbruk och människors välbefinnande. Våra analyser av historiska data tyder på att den centralasiatiska regionen oåterkalleligt kommer förlora sin unika biologiska mångfald om ökenspridningen i området fortsätter, säger Natasha Barbolini, forskare inom paleoekologi vid universitetet i Amsterdam och nu postdoktor vid Stockholms universitet.
Studien som gjorts av ett internationellt team, lett av forskare från universitetet i Amsterdam, Stockholms universitet och CNRS (Frankrike) visar att inre Asien, i en mycket snabb takt, håller på att bli en av de hetaste och torraste platserna på planeten.
Klimatförändringar, liknande de som skedde för 34 miljoner år sedan, kan återigen leda till oåterkalleliga ekosystemförändringar och förlust av biologisk mångfald.
Torktoleranta buskar dominerade
– Vår studie visar att ett unikt biom fanns i Centralasien för 43 miljoner år sedan. Det dominerades av torktoleranta buskar som är relativt sällsynta i regionen idag, såsom Efedra och Nitraria. Dessa växtfamiljer har alltså en rik historia som skulle ha varit okänd om inte för fossilpollen, säger Catarina Rydin, medförfattare och professor i växtsystematik vid Stockholms universitet, samt föreståndare för Bergianska trädgården.
Enligt Carina Hoorn, medförfattare till studien och docent vid Amsterdams institut för biologisk mångfald och ekosystemdynamik visar detta att vegetationens sammansättning kan förändras radikalt och beständigt genom snabb klimatförändring, även om storskalig utrotning inte sker.
Biologisk mångfald blir till sand
Studien visar också att den moderna asiatiska biologiska mångfalden har formats av dessa forntida klimatförändringar, men också av bergsbildning och att den tibetanska platån bildades.
– Centralasien, en gång täckt av ett vidsträckt grunt hav, har blivit en av de torraste platserna på jorden på grund av Indiens kollision med Asien och höjningen av Himalayas bergskedja, säger Guillaume Dupont-Nivet på CNRS (Frankrike) som övervakar projektet, finansierat av Europeiska forskningsrådet.
Centralasien har idag en av de äldsta kända öknarna, liksom de högsta bergen utanför Himalaya. Den geologiska och klimatmässiga variationen i området har gett upphov till ett häpnadsväckande antal arter. Men nu hotas arterna av dagens klimatförändringar – och med dem nästan en halv miljard människor, som får det allt svårare att försörja sig. Grödor härjas av torka, och de växande sandhaven tar över den inhemska stäppen som behövs för att betande boskap.
Ökenspridning kan pågå i miljontals år
Resultaten i studien visar att när en ökenspridningsprocess börjar kan den spridas snabbt och pågå i miljontals år. Detta beror på att vegetation förhindrar erosion och koncentrerar vatten och näringsämnen i matjorden. Om den vegetationen går förlorad, är det svårt för den att komma tillbaka.
I artikeln, som publiceras under International Year of Plant Health, varnar författarna för att den asiatiska stäppen modifieras för mänskligt bruk, vilket leder till ökenspridning i en takt utan motstycke. Trenden måste vändas för att bevara det som nu har blivit en av världens mest hotade biom.
Vetenskaplig artikel:
Cenozoic evolution of the steppe-desert biome in Central Asia(Natasha Barbolini, Amber Woutersen, Guillaume Dupont-Nivet, Daniele Silvestro, Delphine Tardif, Pauline Coster, Niels Meijer, Cun Chang, Hong-Xiang Zhang, Alexis Licht,Catarina Rydin, Andreas Koutsodendris, Fang Han, Alexander Rohrmann, Xiang-Jun Liu, Yang Zhang, Yannick Donnadieu, Frédéric Fluteau, Jean-Baptiste Ladant, Guillaume Le Hirand Carina Hoorn)Science Advances
Kontakt:
Natasha Barbolini, Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP), Stockholms universitet, natasha.barbolini@su.se
Vivi Vajda, professor och enhetschef för avdelningen för palaeobiologi, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm Vivi.Vajda@nrm.se
Caroline Strömberg. Professor vid Biologiska institutionen, University of Washington, USA. caestrom@u.washington.edu
