Många elever oroar sig för att prata engelska

Forskaren och lärarutbildaren Maria Nilsson har undersökt hur de elever som inte gärna vill prata engelska tänker kring, och upplever, undervisningen. Studierna visar att närmare tjugo procent av eleverna i årskurs 2–5 ofta, eller alltid, känner sig ängsliga i samband med vanliga lektionssituationer i engelska.

– Det är att prata när andra lyssnar som upplevs obehagligt, att råka säga fel och få reaktioner från andra. Många elever berättar att de är rädda att kompisarna ska skratta. Även om de påpekar att det är en obefogad rädsla så känns det så.

Talängslan stör lärprocessen

Det är först när eleverna förväntas agera utifrån lärarens input som talängslan triggas. Om läraren till exempel ger instruktioner på engelska och eleven inte förstått vad den ska göra, skapar det nervositet. Men studien visar inget tydligt samband mellan språkfärdighet och talängslan. Även elever som har goda kunskaper kan känna sig ängsliga för att prata engelska i klassrummet.

– Nervositeten påverkar förstås hur eleverna deltar i undervisningen, då muntligt engagemang minskar. Och det stör lärprocessen då uppmärksamhet och minneskapacitet påverkas negativt. Det får också en negativ inverkan på självbilden, säger Maria Nilsson.

Eleverna lastar sig själva

Avhandlingen visar också att alla elever är överens om hur undervisningen borde bedrivas. Och att det är helt i linje med vad både lärare och läroplanen står för: att eleverna får kommunicera mycket på språket, att läraren pratar mycket engelska och att det är naturligt att säga fel ibland.

– De föreställningarna och idealen har även de elever som upplever talängslan, men för dem blir det en konflikt mellan vad de tänker att de borde göra, och hur de faktiskt beter sig. De är lojala och lastar inte läraren eller undervisningen för det, utan sig själva: ”Jag är feg”, ”har dåligt minne”, ”både jag och pappa är dåliga i engelska”.

Utveckla undervisningen för alla

I stället för att fokusera på eleverna i fråga bör problemet hanteras som ett klassrumsfenomen, där vissa rutiner och situationer triggar stress, menar Maria Nilsson.

– Om vår undervisning skapar stress då är det den vi ska utveckla. Det blir en didaktisk utmaning där lärare kan tänka på att till exempel använda elevernas första språk för att förtydliga instruktioner så de känner trygghet i vad de ska göra.

– Eleverna efterlyser mer tid till att öva engelska muntligt under trygga förhållanden. Där kan man som lärare fundera på balansen mellan jobb i helklass och i par. Det blir mer taltid för alla med flera repetitioner i par, där frivilliga sedan får göra samma aktivitet i helklass. Om man parar ihop eleverna så att mer avancerade får mötas på sin nivå, kan de känna sig mindre understimulerade, vilket är en annan utmaning i dagens heterogena engelskklasser.

Avhandlingen:

Young learners’ perspectives on English classroom interaction: Foreign language anxiety and sense of agency in Swedish primary school 

Kontakt:

Maria Nilsson, Institutionen för språkdidaktik, Stockholms universitet, maria.nilsson@isd.su.se