Socialt hållbarhetsarbete riskerar bli maktmedel för oljebolagen
Att företag följer hållbarhetsstandards ses ofta som något positivt, men kritiker säger att det också kan vara ett spel för gallerierna. Ord som hållbarhet och socialt ansvar riskerar att bli ett verktyg för företag att positionera sig och stävja samhällets protester.
I Patos-Marinza, Albanien, lever människor med ett av Europas största landbaserade oljefält som närmsta granne. Av motståndarna beskrivs oljebolagets Bankers Petroleum expansion i området som en invasion. Bolaget själv beskriver den som en investering i lokalsamhället. Protesterna har stundtals varit omfattande och våldsamma. Det har till och med förekommit hungerstrejker för att stoppa oljebolagens expansion
Bankers beskrivning är ett exempel på hur företag använder företagets samhällsansvar, också kallat corporate social responsibility, för att stärka sin position. I sin avhandling har Sara Persson undersökt oljebolaget Bankers Petroleum hegemoni, eller maktposition, i förhållande till deras arbete med hållbarhetsstandards och företagets samhällsansvar. Ett företag där hon en gång själv arbetade med frågor som rör social hållbarhet.
– Vi hade dialoggrupper, vi gjorde miljökonsekvensanalyser där lokalsamhället fick vara med. Alla de insatserna kan individuellt ses som positiva. Men tillsammans gör de att det är oljebolagets narrativ som blir gällande: att området är ett oljefält och inte en plats för jordbruk eller där människor bor. Ser man på detta ur ett diskursivt perspektiv så är det bolagets vision som vinner, för att de använder hållbarhet som en del i idén om det hållbara oljefältet, säger Sara Persson.
Samhällsansvar som maktmedel
Den övergripande frågan hon ställt sig är hur bolagets implementering av Världsbankens hållbarhetsstandards har påverkat relationen med lokalsamhället. Men en större fråga är också hur dessa standards och företags samhällsansvar används som ett maktmedel. Studien visar på tre hegemoniska processer, alltså tre typer av metoder som företaget använder för att stärka sina positioner: isolering, kooptering och avpolitisering.
– En första process, isolering, går ut på att isolera klagomål, att behandla dem var och en för sig. Bolaget kompenserar människor eller erbjuder olika lösningar enskilt. Detta gör att klagomålen aldrig blir en stor massa eller växer till en social kraft som går emot företaget. Det gör att de boende inte kan mobilisera, säger Sara Persson och fortsätter.
– En andra metod är kooptering, att inkludera motståndare genom att anställa människor som bor i området eller hyra mark av dem. Det blir en form av ekonomisk kompensation som möjliggörs av hållbarhetsarbetet men som gör motståndare till supportrar, säger hon.
Den tredje processen kallar hon avpolitisering. Den går ut på att företaget fokuserar diskussionerna med lokalsamhället på tekniska och praktiska frågor, som hur gasutsläpp mäts eller hur tekniken som företaget använder fungerar. Detta förhindrar diskussioner om mer fundamentala frågor som hur vinsten från oljeutvinningen distribueras eller om oljefältet bör fortsätta att växa.
Bygger på egna erfarenheter
Studien bygger på intervjuer med anställda på oljebolaget, lokalpolitiker och boende i området. Men en viktig del utgörs också av hennes egna minnen och erfarenheter, som en del av en så kallad autoetnografisk metodik. Därtill har hon också undersökt PR-material, nyhetsklipp om konflikten, inlägg i sociala medier och andra dokument.
Vid sin tid som anställd på Bankers Petroleum jobbade Sara Persson med social konsekvensanalys, sociala investerings- och kommunikationsprogram. 2015 lämnade hon oljebranschen.
– Jag trodde det gick att förändra inifrån, att det vi gjorde faktiskt hjälpte människor. Det är också en del av företagens hegemoni att det faktiskt fungerar och inte bara är PR. Jag ser min studie som en modell för hur man kritiskt kan granska hållbarhetsarbete inom olika industrier. Hjälpa till att svara på frågan om ett företags hållbarhetsarbete förändrar företagsmodellen så att den blir hållbar på riktigt. Eller om det bara är för att bevara företagets makt och struktur, säger hon.
Avhandling:
Kontakt:
Sara Persson, Institutionen för samhällsvetenskap vid Södertörns högskola.
