Då och då blossar debatten om skrivkris upp. Skriver unga så illa att de har svårt att klara högskolestudier och arbetsliv? Nja, säger forskarna. På sätt och vis har skrivförmågan aldrig varit bättre.
Men det finns ändå skäl att oroas. Segregationen i skolan gör att skillnaderna i ungas skrivförmåga växer mellan de elever som skriver bra och de som ligger långt efter.
Skriver unga sämre än tidigare generationer?
Frågan är komplex och svår att svara på, det beror på vad man undersöker, säger Maria Westman, docent i didaktik med inriktning mot svenska vid Uppsala universitet.
– Idag har alla tillgång till skrift på ett sätt som är historiskt unikt. Alla har också möjlighet att uttrycka sig offentligt på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt. Dels i sociala medier men också för att man kan skriva i kommentarsfälten på vilken dagstidning som helst. På så vis vill jag säga att unga skriver mycket mer idag och att de genom att skriva kan delta i samhällsdebatten på ett helt nytt sätt. Demokratiskt sett är det en revolution.
Skrivundervisningen har blivit bättre
Skrivundervisningen på gymnasiet har också förbättrats, framhåller Maria Westman. Tidigare generationer fick vänja sig vid att få ett tomt papper och en rubrik och sedan börja skriva.
– Nu får eleverna lära sig att skriva i olika genrer och för olika sammanhang. Vi vet hur framgångsrik skrivundervisning ska bedrivas och elever får också sådan undervisning. Många studenter är riktig duktiga skribenter redan när de börjar på högskolan.
Men samtidigt finns de som har så svaga kunskaper att högskolestudierna är svåra att klara. De studenterna har Maria Westman också mött.
– Ja för en del blir högskolan tuff. Men vi ska komma ihåg att högskolan har byggts ut enormt. Vi släpper in grupper som inte alls har samma studievana som tidigare när vi hade striktare intagningskrav. Det leder till att vi får ett bredare spektrum av olika nivåer.
Hur många studerar på högskola?
Det har aldrig tidigare varit så många gymnasieelever som fortsätter på högskola och universitet:
- Av cirka 81 500 elever som gick ut gymnasiet 2018 med behörighet att läsa vidare på högskola, hade 20,1 procent börjat på högskola eller universitet inom ett år.
- 2013 var motsvarande siffra 21,8 procent och 1998 var den 16,7 procent.
- 2019 hade 44 procent av befolkningen läst vidare efter gymnasiet. År 2000 var det 28 procent.
Källa: Skolverket, SCB
Maria Westmans bedömning är att studenternas skrivförmåga är bättre på vissa delar och lite sämre på andra. Ofta fokuserar den allmänna debatten på brister i stavning, särskrivningar och hur stor bokstav används, säger hon. Men att kunna skriva handlar också om att förstå en genre eller att hävda sig retoriskt i text, och det är delar som många unga är skickliga på.
Finns det brister, säger hon, så kommer de flesta ungdomar att förbättras när de möter högre krav. Oavsett om det är på en arbetsplats eller på högskolan. Det gäller både dagens 22-åringar och gårdagens.
Det går alltid att bli bättre på att skriva
– Skrivande och att förstå skrivkulturen i den miljö man befinner sig, är något som man måste öva sig i. Det handlar om att komma in i en miljö, lära sig hur den typen av texter ser ut och så småningom lära sig att skriva funktionellt för skrivsituationen. De flesta klarar det om de får möjlighet att öva. Det som är så bra med språkutveckling är att den förbättras under hela livet.
Skrivförmåga mäts inte i några internationella undersökningar vilket gör det svårt att veta exakt vilka brister och förtjänster unga vuxna har. Frågan är knepig, säger Ulf Fredriksson, docent i pedagogik vid Stockholms universitet och tidigare ansvarig för att tolka de svenska resultaten i läsning, i den stora internationella kunskapsmätningen PISA. Men statusen på eleverna läsförmåga kan ge en fingervisning om hur det står till även med skrivförmågan.
Läsa och skriva hör ihop
– Det är vissa grundläggande saker vi behöver kunna både för att läsa och skriva som förmågan att kunna omvandla bokstäver till ljud. Så när läsförmågan försämras gäller det även skrivförmågan. Enligt PISA gick läsförmågan ner mycket 2012 och var sedan något bättre 2018 men den är fortfarande betydligt sämre än när den första PISA-undersökningen gjordes 2000.
Svenska elever utmärker sig också genom att tillhöra de länder där unga tycker att det är allra tråkigast att läsa. Det framgår av en PIRLS, en annan internationell studie som mäter fjärdeklassares kunskaper och attityder till läsning.
– Då kan man utgå från att eleverna inte tycker att skrivning är kul heller, säger Ulf Fredriksson.
Samtidigt skriver unga sms i massor, de skriver på chattar och i sociala medier. Skrivandet har i hög utsträckning ersatt telefonsamtal och blivit det främsta kommunikationsmedlet.
– Visst skriver ungdomar mycket idag men framförallt är det korta, komprimerade meddelanden med många förkortningar. De texterna saknar ofta djup och ger inte samma träning att uttrycka sig skriftligt som texter gör som kräver mer eftertanke. Risken är att deras språk blir fattigare, mindre nyanserat och mindre utvecklat, säger Ulf Fredriksson.
Men det största hotet mot ungas skrivkunskaper är att skolan blir alltmer segregerad, menar både Ulf Fredriksson och Maria Westman.
Skillnaden mellan skolor har ökat
– Vi vet från PISA-undersökningarna att skillnaden i kunskaper mellan skolor har ökat. Om du har många svaga elever i en klass så innebär det att eleverna sällan ser klasskamrater som är riktigt duktiga, de får inte den stimulansen som det innebär att ha högpresterande kompisar. Ännu värre är att det också kan leda till att läraren vänjer sig vid en lägre nivå och inte ser att man kan ställa högre krav. Det där är ett stort frågetecken inför framtiden, och kan påverka både elevers läsning och skrivförmåga, säger Ulf Fredriksson.
Maria Westman säger att de stora skillnaderna mellan olika grupper av elever i grunden är ett demokratiproblem. Skolan kan inte längre kompensera för att eleverna kommer till skolan med olika utgångsläge.
– Det måste gå att få tillgång till andra språkliga kontexter än bara den man föds in i. Men ju mer segregerad skolan blir desto svårare blir det. Idag riskerar stora grupper elever att aldrig möta den typ av språk man behöver för att klara högskolestudier. Segregationen gör att de fastnar i sin egen språkbubbla. Då blir det svårt att kunna göra en klassresa.
Skrivkris? Nu igen.
Att det finns en skrivkris är ett återkommande larm i media sedan decennier. Det menar Martin Malmström, filosofie doktor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet. Han har gått igenom synen på skrivande i mediedebatter under 70-talet, 90-talet och 2010-talet.
– Artiklarna följer ofta samma mönster. Första krisropet är relativt neutralt sedan blir formuleringarna skarpare och krisen skildras som allt allvarligare, säger Martin Malmström.
Finns det något gemensamt som är den utlösande faktorn?
– Det finns alltid en bättre grogrund för skrivkris när det finns krisdiskussioner i stort . Under 70-talet riktades mycket kritik mot den nya gymnasieskolan. Då hade alla gymnasiala former för första gången samlats i en skolform och många fler elever kunde gå gymnasiet. En utlösande faktor i krisdiskussionen då var att standarden på undervisningen antogs ha sänkts.
– På 90-talet var grunden för skrivkrisen att skolan förändrades på en rad områden som kommunalisering, friskolereform och skolpeng.
– 2013 startar debatten med att en grupp högskolelärare skriver en artikel som de kallar ett nödrop, för att så många studenter inte klarar högskolans krav på skrivkunskaper. En faktor som kan spela roll är att antalet studenter fördubblades på cirka tjugo år. Kulmen nåddes runt 2010. Det innebar att det fanns en stor spridning av studenternas förkunskaper.
Hösten 2020 var debatten om skrivkris igång igen. Då hade den kommit i gång av ett tv-program som påstod att unga skriver så dåligt att de inte klarar arbetsgivarnas krav.
Vad hängde den debatten ihop med?
– Det är svårt att säga för den är så färsk. Men när det sker samhälleliga förändringar i stort kommer de att bli synliga även i utbildningsinstitutioner. I de senaste skrivkriserna fungerar skrivande ofta som illustration på ett allmänt utbildningsförfall. Kanske beror den senaste skrivkrisen på att utbildning blivit en så het politisk och medial fråga, inte minst eftersom intresset ökat för internationella mätningar som PISA.
Hur påverkar debatten om skrivkris samhället?
– Risken är att när man börjar använda starka begrepp som ”analfabetism” så leder det tankarna fel. Det skapas en föreställning om att allt har blivit väldigt mycket sämre. Men det är inget vi vet och det är svårt att ta reda på. Legitimiteten för utbildningsväsendet i stort kan påverkas negativt och leda till ogenomtänkta reformer.
Finns det skrivkris?
– Det finns en del som inte når upp till samhällets krav på skrivande men det är inte ett nytt fenomen. Om skillnader är större idag jämfört med tidigare, det vet jag inte.
Martin Malmström skriver om synen på skrivkris i sin avhandling från 2017: Synen på skrivande: Föreställningar om skrivande i mediedebatter och gymnasieskolans läroplaner.
Text. Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
