Fisket på marina arter som strömming, gråsej och havskräfta bör minska och torsk i Kattegatt och östra Östersjön bör inte fiskas alls. Däremot är bestånden av sik, lake, siklöja och abborre så pass starka i de fyra stora sjöarna så de klarar ett ökat fiske.
Rekommendationerna finns i SLU:s årliga rapport Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten, som görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Översikten, där 48 olika arter ingår, beskriver tillståndet för de mest fiskade arterna i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren.
I rapporten presenteras tillstånd och biologiska råd både för arter och bestånd som förvaltas nationellt och för de som omfattas av internationell förvaltning. När det gäller nationellt förvaltade fisk- och skaldjursbestånd ansvarar SLU Aqua för råden, för internationellt förvaltade bestånd följer SLU Aquas rådgivning den som ges av Internationella havsforskningsrådets, ICES.
Kunskapsunderlaget baseras på data som samlas in inom yrkes- och fritidsfisket, samt på omfattande övervakning av fiskbestånden och analyser av nationella och internationella forskare.
– Vid bedömning av hur bestånden utvecklas så tittar vi bland annat på fisketrycket, på hur många fiskar som föds, hur bra de tillväxer samt hur många som dör av naturliga orsaker. Om tillväxten ökar eller om den naturliga dödligheten minskar så innebär det att fisket kan öka. Om fångsterna däremot är större än tillskottet av ny fisk så kan inte fisket bedrivas på den nivån för att vara långsiktigt hållbart, säger Eddie von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Starka bestånd klarar ett ökat fiske
I inlandet så bedöms fångsterna kunna öka för lake i Vättern, sik i Vänern och Vättern, siklöja i Vättern och Mälaren och abborre i Mälaren och Hjälmaren.
– I Vättern är bestånden av sik, lake och siklöja så pass starka att vi bedömer att de klarar ett ökat fiske och detsamma gäller abborren i Mälaren och Hjälmaren, säger Eddie Von Wachenfeldt.
– Även flertalet havslevande arter som kolja, rödspätta och skarpsill i Nordsjön, Västerhavet och Östersjön har visat på en positiv beståndsutveckling och här är bedömningen att fisket på de här arterna kan öka, fortsätter Eddie Von Wachenfeldt.
Negativ utveckling för viktiga arter i utsjön
För andra marina arter är statusen sämre, och allvarligast är situationen för torsken i östra Östersjön och i Kattegatt.
– Torsken här uppvisar både en minskad individuell tillväxt och en ökad naturlig dödlighet och ICES ger rådet att inget fiske på torsk ska ske under 2021. Även för torsken i västra Östersjön vill ICES se en minskning av fisket med 18 % jämfört med föregående år, säger Eddie Von Wachenfeldt.
För vårlekande sill i Skagerrak, Kattegatt och sydvästra Östersjön är rådet att arten inte bör fiskas. För höstlekande sill i Nordsjön, Kattegatt, Skagerrak och östra Engelska kanalen bör fångsterna minskas med 15 %. Även fångsterna av andra marina arter som bergskädda, gråsej, havskräfta och kummel bör minska.
Minskning av gädda på kusten – lokala variationer för abborre
Längs kusten visar provfisken på negativa trender för gädda, en rovfisk som har central betydelse för ekosystemets funktion och som också är en populär art för fritidsfisket.
– Vi vet att fritidsfisket fångar mycket mer gädda än yrkesfisket och att det därmed har en stor påverkan på fiskbestånden, men här skulle vi behöva ännu bättre underlag. Baserat på de nedåtgående trender vi ser så bedömer vi att fångsterna av gädda bör minska i egentliga Östersjön, säger Eddie von Wachenfeldt.
För abborren längs kusten är trenden stabil men i ungefär en fjärdedel av områdena har fångsterna av abborre minskat i provfisken och i egentliga Östersjöns kustområden är rekryteringen fortsatt svag.
Fisken visar hur våra vattenmiljöer mår
De fiskar och skaldjur som ingår i översikten är viktiga indikatorer på hur miljön mår och är en del av det akvatiska ekosystemet. I rapporten utvärderas främst fisket men det kan också finnas andra faktorer som påverkas och en bra förvaltning behöver ha helhetssyn och tjänster som våra hav, sjöar och vattendrag levererar.
– Kunskaperna är viktiga för att kunna genomföra en ekosystembaserad förvaltning och arbetet med att skapa balans mellan bevarande, långsiktigt hållbart nyttjande och en rättvis fördelning av naturresurser, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Rapport:
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020
Kontakt:
Eddie Von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, eddie.vonwachenfeldt@slu.se
Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndighet, HaV, fredrik.ljunghager@havochvatten.se
Kort om några välkända arter i specifika vatten:
Stora sjöarna
I Mälaren och Hjälmaren har bestånden av abborre varit stabila eller ökat något. I Vättern har laken en positiv utveckling. Vätternrödingen verkar vara inne i en återhämtningsfas och även sik och siklöja visar en positiv utveckling. För siken syns även en positiv utveckling i Vänern, medan rekryteringen av öring är fortsatt svag. Braxen är livskraftig i samtliga av de stora sjöarna.
Östersjön
Tillståndet för rödspätta, skrubbskädda och skarpsill är gott i Östersjön. Beståndet av strömming är stabilt i Bottniska viken men längre söderut är lekbiomassan låg och rekryteringen varierar mellan åren. Situationen för gös och gädda är inte bra med vikande trender. Läget för torsken i det östra beståndet är så kritiskt att fisket stoppas helt, men situationen är dålig även i det västra beståndet.
Skagerrak/Kattegatt
Tillståndet är bra för vitling, kolja, rödspätta och skarpsill. Det ser sämre ut för marulk, hummer, makrill, hälleflundra och höstlekande sill. Situationen för torsk är riktigt dålig i Kattegatt (fiskestopp) medan det ser bättre ut i Skagerack.
Nordsjön
Tillståndet är bra för kolja och rödspätta och skarpsill. Höstlekande sill visar en nedåtgående trend.
