Barn utan pengar har oftare sämre relationer med klasskamrater
Att ha mindre pengar eller inte kunna delta i aktiviteter som kostar pengar är kopplat till en ökad risk för en sämre social situation i skolan. Det visar en avhandling från Stockholms universitet.
– Jag ser ett samband mellan barnens ekonomiska resurser och de sociala relationerna i skolklassen i min forskning. Störst risk för att ha sämre sociala relationer finner jag för de elever som ofta missar aktiviteter för att de inte har råd att delta. De löper en betydligt högre risk att inte ha någon vän i skolklassen och att vara utsatt för mobbning, säger Simon Hjalmarsson, doktor i sociologi vid Stockholms universitet.
Elever besvarade enkät
I avhandlingen har Simon Hjalmarsson använt en skolenkät med ett representativt urval av svenska åttondeklassare för att studera hur ekonomiska resurser hänger ihop med de sociala relationerna inom skolklassen.
Det är både barnens egen tillgång till ekonomiska resurser, till exempel möjligheten att snabbt kunna få fram 300 kronor eller hur ofta man måste välja bort en aktivitet för att man inte har råd att delta, och hushållets totala inkomst som mätts.
Hushållens inkomster har mätts genom registerdata och jämförts med andra familjer med barn i samma skola. De sociala relationerna har mätts genom antalet vänner i klassen, risken att inte ha någon vän i skolklassen, risken att utsättas för mobbning samt andra elevers ovilja att associera sig med klasskamraten.
Tillgången till pengar har betydelse
Resultaten visar att det är vanligare att barn med mindre ekonomiska resurser har en sämre social situation i skolklassen. Att det är just barnens egna ekonomiska resurser, inte bara hushållsinkomst, som studerats menar Simon Hjalmarsson är viktigt i avhandlingen. Det finns tidigare forskning som visar att hushållets ekonomi inte nödvändigtvis får ett direkt genomslag i barnens resurser, det sker en utjämning som skulle kunna bero på att föräldrar prioriterar barnen före annat i sin ekonomi. Nu får vi en djupare bild, menar han.
– Sambanden mellan hushållsinkomst och barns egen tillgång till ekonomiska resurser är inte så starka som man kanske skulle kunna tro. Därför är det viktigt att försöka mäta barns faktiska tillgång till ekonomiska resurser och inte enbart fokusera på hushållet som helhet, säger Simon Hjalmarsson
Inte med på aktiviteter
Resultaten i avhandlingen tror Simon Hjalmarsson har att göra med att den sämre ekonomin ger färre tillfällen att utveckla sitt sociala kontaktnät, exempelvis under aktiviteter utanför skolan och att självkänslan hos barn kan påverkas negativt av den sämre ekonomin. Det är också förklaringar som tidigare forskning har pekat på.
– Om du inte är där på aktiviteten kan du inte använda den kontakten för att skapa positiva relationer. Kvalitativa intervjustudier har pekat på att barn ofta skäms över sin sämre ekonomiska situation, vilket kan påverka självkänslan och göra att man drar sig undan sociala sammanhang. De här negativa effekterna kan också samspela och förstärka varandra, säger Simon Hjalmarsson.
Sänkta kostnader en lösning
Han pekar också på att avhandlingen baseras på en enkät till ett stort och representativt urval, vilket ger ett förbättrat kunskapsunderlag när personal och beslutsfattare inom exempelvis skola och socialtjänst ska utforma metoder för att främja barns sociala inkludering. Samtidigt går det inte med de metoder som använts helt att utesluta att sambanden mellan ekonomiska resurser och de sociala relationerna drivs av något annat än de ekonomiska resurserna.
– Vi vet sedan tidigare att individers sociala relationer har starka kopplingar till ens generella välmående, så i förlängningen kan detta påverka en stor del av vardagen. Att vi nu har en bättre bild av hur ekonomiska resurser kan kopplas till sociala relationer är viktigt. Vill vi främja social inkludering så kan användbara verktyg vara att på olika sätt sänka kostnaderna för de aktiviteter som lockar barn och unga, säger Simon Hjalmarsson.
Vetenskapliga artiklar:
Kontakt:
Simon Hjalmarsson, doktor i sociologi, Institutet för social forskning, Stockholms universitet, simon.hjalmarsson@sofi.su.se
