Att dela klassrum med sin förövare. Att inte klara av att vara i skolan och halka efter i undervisningen. Det finns många anledningar att undersöka skolans roll för ungdomar som blivit utsatta för brott, menar Örebroforskaren Sara Thunberg.
– Skolan är viktig för den här åldersgruppen. Hade de varit vuxna hade flera av dem blivit sjukskrivna – men när man går i skolan måste man vara fysiskt närvarande, säger Sara Thunberg, forskare som forskar om socialt arbete.
Flera av de brottsutsatta ungdomarna som hon intervjuat i en studie, har inte klarat av att vara i skolan. De har varit borta i flera veckor eller bara förmått vara på plats några timmar om dagen.
Ungdomarna i studien var mellan 15 och 19 år när de utsattes för brott. Det handlar om till exempel misshandel, hot, stöld, rån och våld i nära relationer. De har polisanmält brotten och målet har gått vidare till tingsrätten. Intervjuerna har skett tre år efter rättegången. Flera av ungdomarna har inte kunnat ta sin examen och andra har inte fått de betyg de önskat.
– Det finns få möjligheter att komma igen ordentligt i systemet. Flera berättar att de hade lärare som försökte hjälpa dem men att det ändå var svårt, säger Sara Thunberg.
Skolarbetet blir lidande
– Det finns en risk att hamna i utanförskap och få problem långsiktigt om skolarbetet blir lidande. Skolan har givetvis inte hela ansvaret för situationen och behöver ibland lotsa vidare till andra stödinsatser, säger Sara Thunberg, som nu analyserar intervjumaterialet för att sedan analysera det med fokus på skolans roll..
, som är klar med intervjuerna och nu ska gå vidare och analysera materialet med fokus på skolans roll.
Sara Thunberg ska också, tillsammans med kollegan Anna Petersén, ta fram en utvärderingsplan av en befintlig arbetsmodell, som används när det finns misstanke om att barn blir utsatta för våld i familjen.
Målet med arbetsmodellen är att ge stöd, information och förhindra ytterligare våld men också att undvika en situation där barnen ensamma måste möta sina föräldrar, som kan vara upprörda, efter att de blivit förhörda av polisen. Barnen, föräldrarna och professionella från till exempel socialtjänst och polis kommer att ingå i jobbet med utvärderingen.
– Det är en modell som gör det möjligt att sätta in stöd till familjen tidigt även om det pågår en polisutredning. Den har testats i flera kommuner men är ännu inte vetenskapligt utvärderad, säger Sara Thunberg.
Unga brottsoffer tar på sig skuld
Sara Thunberg forskar om ungdomar och brott ur flera olika perspektiv. Hennes avhandling handlar om hur ungdomar som blivit utsatta för olika typer av brott ser på sig själva som brottsoffer, och om hur deras behov av stöd ser ut.
Hon undersöker också hur det påverkar barn att bo på skyddat boende när deras mammor flytt en våldsam partner. Få ungdomar söker och får stöd efter att ha utsatts för brott. I stället söker de stöd hos familj och vänner. Många unga uttrycker också att de själva bär ett ansvar för det som hänt.
– Det kan exempelvis vara att de medger att de kan ha provocerat fram våldet genom att de förolämpat förövaren eller att de själva har deltagit i slagsmål tidigare.
Även om de unga uttrycker att själva brottshändelsen är fel, påverkar synen på sin egen delaktighet i det som har hänt hur omgivningen bemöter dem.
– Ju mer man avviker från samhällets generella syn på vem som är ett brottsoffer, desto svårare upplever ungdomarna att det är att få acceptans för sitt offerskap och de upplever ofta att de inte har tillgång till stöd, säger Sara Thunberg.
Avhandling:
Victimization, Positioning and Support – Young Victims’ Experiences of Crime.
Kontakt:
Sara Thunberg, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet, sara.thunberg@oru.se
