Fritt flödande vattendrag är viktiga för att hålla fiskbestånden friska. Populationer av öring är både talrikare och stabilare där strömsträckorna i vattendrag är stora och väl förbundna med varandra, visar en studie från Linnéuniversitetet. .
Öringen (Salmo trutta) är en socioekonomiskt och ekologiskt viktig laxfisk som finns över hela Sverige och stora delar av världen. Den är mycket anpassningsbar och förekommer både i bäckar, åar, sjöar och i havet. Men det som kännetecknar alla öringbestånd är deras krav på strömmande vatten, dels för själva leken och dels som uppväxtlokal för ynglen.
– Exploatering och klimatförändringar kan vara förödande för den biologiska mångfalden. Kunskap om hur levnadsbetingelserna för olika arter kan förbättras är därför viktig.
– Tyvärr har majoriteten av våra rinnande vatten modiferats kraftigt genom mänskliga aktiviteter under senaste århundradet med stora negativa konsekvenser för livskraften hos många öringbestånd, säger Carl Tamario, doktorand och huvudförfattare.
Studien från Linnéuniversitet visar att både långa strömsträckor och närheten till andra strömsträckor är viktigare för den populära sport- och matfisken, än man tidigare trott.
Öringarna är inte bara fler i större strömsträckor – bestånden är också tätare och stabilare över tid. Att öringbestånden är kraftigare om de strömmande sträckorna ligger närmare varandra beror på att utbytet av individer och gener mellan delpopulationer i olika strömsträckor ökar, menar forskarna.
Gäddor lurar i lugnvatten
– Vi upptäckte också att ju närmre kanten till ett lugnvatten, desto glesare levde öringarna där – men detta samband gällde bara om det förekom gädda på platsen. Gäddor är effektiva rovfiskar. Man brukar säga att gäddan lurar i vassen, men i vattendragen lurar de i lugnvattnen, gärna i kanten till strömmarna, förklarar Anders Forsman professor i evolutionär ekologi vid Linnéuniversitetet och en av medförfattarna.
Resultaten tyder på att gäddorna gör korta exkursioner in i strömmarna för att försöka fånga öringar, vilka antingen flyr eller blir uppätna, en så kallad negativ kanteffekt. När habitaten med strömmande vatten är små blir hotet från gäddan mer uttalat. Dammar hindrar också utbytet av fisk mellan olika strömsträckor. Öringen förlorar då möjligheten att vandra och mängden värdefulla habitat minskar.
Dammrivning och fiskvägar kan rädda öring
– Kunskapen om att strömsträckornas storlek och närhet till andra strömsträckor har så stor effekt på öringarnas antal och dynamik är viktig information för planering av resursutnyttjande och för restaurering av vattendrag. När det uppdelade vattenlandskapet med små isolerade enheter kopplas ihop igen, exempelvis genom dammrivningar eller fiskvägar, kan de negativa kanteffekterna minimeras, avslutar Carl Tamario.
Vetenskaplig artikel:
Size, connectivity and edge effects of stream habitats explain spatio-temporal variation in brown trout (Salmo trutta) density. Proceedings of the Royal Society B .
Kontakt:
Carl Tamario, doktorand, Institutionen för biologi och miljö, carl.tamario@lnu.se
Anders Forsman, professor, Institutionen för biologi och miljö, Linnéuniversitetet, anders.forsman@lnu.se
