Ofta när elever i svenskämnet blir ombedda att göra en kritiskt granskning av en text pekar de på om källan är pålitlig eller ej. Textens innehåll lämnas däremot i många fall utanför granskningen.
Tidsbrist, mätbarhet och brist på förankring i det egna ämnet gör att gymnasieelever riskerar att inte bli bra kritiska läsare. Det visar en avhandling om svenskämnet och de dokument som styr undervisningen kring kritisk läsning.
− Risken är att eleverna inte blir bra kritiska läsare och att kritisk läsning bara blir något mätbart och något som ska bockas av. Det är en väldigt platt syn på vad källkritik och kritisk läsning kan innebära, säger Ulrika Nemeth.
Tidsbrist begränsar undervisning i kritiskt läsande
I fokussamtal fick lärarna prata med varandra utifrån samtalskort med ord som medborgare, digitalisering och skönlitteratur. Svensklärarna själv förordar inte den mer platta synen på kritisk läsning utan lyfter fram flera olika aspekter. De vill gärna använda skönlitteratur, konst och språk i undervisningen. Men förutsättningarna finns inte.
− De lyfter att det begränsas av tid och att man ofta börjar i kunskapskraven, inte med svenskämnets mål och syfte. Att vara kritisk kräver tid och tankearbete, om eleverna ska komma längre än bara pricka av om en källa är pålitlig eller inte. Den här tiden är svår att skapa. Alla lärarna tycker det är viktigt, men upplever att de hela tiden måste vidare mot nya kursmoment, säger hon.
Elever missar chans att bli goda kritiska läsare
I sin avhandling har Ulrika Nemeth undersökt vad det kritiska läsandet innebär i svenskämnet. Hon har studerat de ramverk som formar ämnet samt hur lärarna själva talar om kritisk läsning. I materialet ingår till exempel kursplaner, styrdokument och riktlinjer för de nationella proven. Hon har också studerat internationella dokument från OECD och PISA. Därtill har hon även använt sig av fokussamtal med lärare samt klassrumsobservationer.
− Kritisk läsning måste kunna kopplas till svenskämnets uppdrag – alltså läsning och skrivande. Analys och kritisk läsning hör ihop. Men läser man endast kunskapskraven och det centrala innehållet, vilket är vanligt i dag, så riskerar undervisningen att fokusera enbart på synligt görande istället för det viktiga tänkandet. Det är en fråga om ämnets identitet, säger Ulrika Nemeth.
Svenskämnet kan bidra till god kritisk läsning
Ulrika Nemeth har lång erfarenhet av att arbeta som gymnasielärare och har sett hur svenskämnet förändrats genom åren. Nya kurs- och läroplaner, nya kunskapskrav i de nationella proven. En personlig reflektion hon lyfter fram är att när det var mindre fokus på mätbara kunskapsmål var möjligheterna att samtala och diskutera större. I de samtalen fanns det utrymme att väva in kritiska perspektiv.
− Läser man enbart kunskapskraven i läroplanen om till exempel grammatik, så ska den bara användas för att kontrollera elevens egna texter. Eleverna riskerar därför att se grammatik bara som ett sätt att utveckla det egna skrivandet. Istället skulle de också kunna analysera andras texter genom att titta på vilka ord som används, vem som är subjekt eller objekt, det vill säga vem som får föra talan och inte. Men det är precis här som svenskämnet ska kunna bidra till god kritisk läsning, det är ämnets kärna och identitet, säger Ulrika Nemeth, gymnasielärare och nybliven doktor i svenska.
Vetenskaplig avhandling:
Det kritiska uppdraget: diskurser och praktiker i gymnasieskolans svenskundervisning
Kontakt:
Ulrika Nemeth, Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, ulrika.nemeth@sh.se
