Jordbrukens utsläpp i havet fortsätter, trots en överenskommelse mellan länderna runt Östersjön. Större delen av havet är fortfarande drabbad av övergödning och bottendöd.
Sedan 2007 finns en gemensam åtgärdsplan för Östersjöns miljö, Baltic Sea Action Plan, med konkreta mål och åtgärder för utsläppsminskningar för de nio länderna runt Östersjön. En ny studie visar att inget land har genomfört allt de lovat göra för att minska näringsutsläppen från jordbruket till Östersjön. Bara Sverige har implementerat de flesta åtgärderna.
Grundläggande åtgärder saknas
– Det som är mest förvånande är hur många länder som fortfarande inte har genomfört grundläggande åtgärder för att minska övergödningen, exempelvis regler kring hantering och spridning av stallgödsel, säger Mark Brady, en av forskarna bakom studien. Detta tyder på att Helsingforskommissionen, som ska skydda Östersjön från föroreningar, saknar de nödvändiga institutionella musklerna för att rädda Östersjön.
Den politiska viljan att minska utsläppen är svag i vissa länder där medborgarna har en lägre betalningsvilja än de har i Sverige för åtgärder som kan rädda Östersjön.
Fördelningen av kostnader orättvis
– Denna ovilja att genomföra åtgärder för minskade näringsutsläpp förstärks av en åtgärdsplan som är mer kostsam än nödvändigt och en kostnadsfördelning som upplevs som orättvis av vissa länder, säger Anna Andersson, en av forskarna bakom studien.
– Om en miljöåtgärd ska vara kostnadseffektiv, det vill säga uppnå miljöeffekter till lägsta möjliga kostnad, måste den genomföras på rätt plats. Tyvärr beaktar inte Baltic Sea Action Plan var det är billigast att minska utsläppen, fortsätter Anna Andersson.
Behoven skiljer mellan länder
Starka lokala myndigheter och oberoende rådgivningstjänster finns främst i de nordiska länderna, och vad som behövs på lokal nivå för att skapa en fungerande miljöpolitik för Östersjön skiljer sig mellan länderna. I länder med kust mot sydöstra Östersjön behöver lokala institutioner, såsom vattennämnder och rådgivningstjänster, förstärkas för att öka jordbrukarnas acceptans för åtgärderna. I de nordiska länderna skulle de frivilliga miljöstöden, som finns inom jordbrukspolitiken, kunna ge större miljöeffekt för pengarna om utbetalningarna baserades på hur mycket utsläppen minskar.
– Ett ersättningssystem baserat på prestation i form av modellerade utsläppsminskningar på gårdsnivå skulle kunna vara ett alternativ till nuvarande åtgärdsbaserade ersättningar, avslutar Mark Brady.
Så gjordes forskningen
Studien har genomförts av forskare vid bland annat AgriFood Economics Centre, som är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
I studien har politiken för att minska näringsutsläppen från jordbruket till Östersjön granskats genom systematiska studier av den vetenskapliga och offentliga litteraturen.
Rapport:
Fungerar politiken för ett renare Östersjön?
Kontakt:
Mark Brady, docent i naturresurs- och miljöekonomi, AgriFood Economics Centre/ Institutionen för ekonomi, SLU, mark.brady@slu.se
