Andliga turister i Indien söker självinsikt och verktyg att hantera känslor och relationer. Genom turismen kopplas den terapeutiska kulturen i väst samman med klassiska filosofier som är i förändring.
I början av varje år reser hundratals människor från västerländska delar av världen till den indiska pilgrimsorten Rishikesh för att delta i satsang, som är en sorts föreläsningar uppbyggda kring dialoger. Föreläsningarna kretsar kring en nutida tolkning av det klassiska indiska filosofiska systemet Advaita, som kan översättas till icke-dualism.
Grundtanken i icke-dualistiska läror kretsar kring idén att människan, snarare än att vara en separat individ, är en del av en större helhet, och att det vardagliga sättet att identifiera sig med ett ”jag” skymmer insikten om det ”sanna” självet.
– Jag har undersökt vad det är som får människor som lever ett medelklassliv i väst att bege sig till Rishikesh för att fördjupa sig i läror om icke-dualism, och hur de integrerar filosofin i sitt vardagsliv. De här lärorna står på många sätt i kontrast till den individualism som präglar mycket av den värld de lever i, säger Elin Thorsén som har granskat andlig turism i Indien i en avhandling i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Ses som filosofisk väg till insikt
Elin Thorsén har tillbringat fem månader med att delta i icke-dualistiska sammankomster och intervjua deltagarna i Rishikesh, och hon ser flera skäl till att människor lockas av icke-dualismens filosofiska idéer. Att de presenteras som en universell väg till självinsikt för alla, snarare än en religion, är en viktig faktor.
– Gemensamt för nästan alla jag intervjuade var att de inte såg sig som religiösa. De lockandes av en individuell andlig väg som inte handlar om gudstro, utan som de tyckte erbjöd konkreta sätt att reflektera över existentiella frågor, säger hon.
Gav redskap att hantera känslor och relationer
– Många värdesatte sammankomsternas fokus på upplevelser och övningarna i att observera tankar i stället för att identifiera sig med och reagera på dem. Det gav dem redskap att bättre hantera känslor och relationer, så på det sättet har den här typen av icke-dualism mycket gemensamt med den terapeutiska kultur som präglar nutiden i väst, säger Elin Thorsén.
Advaita praktiserades ursprungligen främst av asketer, personer som lever mycket enkelt och med sträng disciplin och självbehärskning med avhållsamhet från nöjen (såsom sex och alkohol). Advaita är exempel på ett sydasiatiskt filosofiskt system som har gått igenom stora omvandlingar och blivit populariserat långt utanför sin ursprungliga kontext.
– Avhandlingen illustrerar de förändringar som religiösa traditioner kan genomgå i en alltmer globaliserad värld, när läror och praktiker introduceras och anpassas till nya kulturella kontexter, säger hon.
Återskapar livsstil från Indien i vardagen
I studien blev det tydligt hur platser som är förknippade med en specifik religiös tradition, kan få en ny betydelse som samlingspunkter för internationell andlig turism.
– Resorna till Indien spelade en stor roll för deltagarna. De gav en möjlighet att träffa människor med liknande intressen, där andliga praktiker och existentiella frågor inte sågs som något konstigt. Rishikesh blev en viktig symbol för ett sätt att leva, som människor försökte återskapa i sin vardag när de kom hem, säger hon.
Vetenskaplig avhandling:
Kontakt:
Elin Thorsén, elin.thorsen@lir.gu.se
