Risken är stor att projekt i utvecklingsländer upphör när bidragen är slut. Men det behöver inte bli så, enligt en ny avhandling som utmanar traditionella förhållningssätt till hållbar utveckling och bekämpning av fattigdom.
I en avhandling vid Linnéuniversitet har ett kryddodlingsprojekt på ön Pemba som tillhör Tanzania studerats.
Syftet med kryddprojektet, som ingår i ett större EU-projekt, var att samordna arbetet med att förbättra hållbarheten inom skogsjordbruket och kryddodlingarna. Samtidigt skulle invånarna få verktyg för att anpassa sig till klimatförändringarna och bekämpa fattigdom, även när projektfinansieringen upphör.
Förhållandet om utvecklingsbiståndet kan vändas om
– I min forskning har jag utgått från den så kallade nord-syd-konflikten. Det är den socioekonomiska och politiska uppdelningen av världen, där industriländer är ”nord” och utvecklingsländer eller ”tredje världen” är ”söder”, säger ekonomen och doktoranden Alina Husung som forskar om klimatomställning och bekämpning av fattigdom vid Linnéuniversitetet.
Hon berättar att avhandlingen hjälper till att utmana traditionella förhållningssätt till hållbar utveckling som bygger på idén om att människor i det globala nord har alla svar på globala utmaningar, inklusive klimatförändringar.
– Till exempel är det många som förknippar Östafrika med kontinuerliga förfrågningar om utvecklingsbistånd. Underprivilegierade människor i globala syd framställs vanligen som passiva och hjälplösa ”offer”, med antagandet att ”vi” (västerlandet) har lösningarna och att ”de” (det globala syd) har problemen.
Anpassningar till klimatförändringar
Alina Husungs avhandling visar hur individer i det globala norden kan lära av människor som redan anpassar sig till konsekvenserna av klimatförändringarna. Det gör de genom att kreativt experimentera och prova nya former av försörjningsmöjligheter. Forskningen visar att anpassningsstrategier till klimatförändringar kan utvecklas direkt av de människor som behöver dem mest.
Avhandlingen ger också praktiska förslag till beslutsfattare som arbetar för utvecklingsorganisationer som verkar inom områdena klimatanpassning och fattigdomsbekämpning. Konkret handlar det om förslag till vad västerländska finansiärer bör tänka på när de finansierar socialt entreprenörskap i Östafrika eller övriga Afrika.
– För att göra relationerna inom globala syd-nord-samarbeten mer jämlika bör vi inte bara överväga att göra reglerna som styr dessa relationer mer rättvisa. Vi bör också göra det möjligt för globala syd-aktörer att medbesluta om eventuella, nya regler. Till exempel måste människor i det globala syd bestämma själva över projektpengarna. Det är etiskt nödvändigt att involvera globala syd i beslutsprocessen, säger Alina Husung.
Hon anser också att hänsyn måste tas till olika förutsättningar, förmågor och intressen.
– Det är därför nödvändigt att dominerande aktörer i syd-nord-samarbeten är medvetna om, och omfamnar, den mångfald av röster och de marginaliserade perspektiv som finns i det globala syd.
Egna uppfinningar
Studien visar också hur entreprenörer kan skapa alternativa strategier. Det sker genom att använda befintliga resurser och regler i sin strävan efter så kallade ”small wins”. Det kan exempelvis inträffa vid förlust av projektfinansiering. Det kan innebära att entreprenörer skapar små uppfinningar genom kollektiva handlingar.
Även etablerade relationer, informella nätverk och gemenskapsband kan användas för att ersätta det finansiella kapital som entreprenörerna inte längre har tillgång till. Genom att sträva efter så kallade ”small wins” och genom att engagera sig i små förändringar kommer entreprenörerna till viss del att kunna fortsätta med sitt arbete även efter att projektets finansiering har avslutats.
Avhandling:
Kontakt:
Alina Husung, doktorand vid Linnéuniversitetets institution för organisation och entreprenörskap, alina.husung@lnu.se
