Prat om ökad polarisering mest snack

Polariseringen har ökat. Ja, inte det som brukar beskrivas som polarisering, utan själva ordet.

“I dessa polariserade tider” har blivit en vanlig inledning till inlägg av olika slag i medier,

– Sedan berättar journalisten om något helt annat, så ordet används som en inledning eller en kontext för att man ska förstå resten, säger Anamaria Dutceac Segesten, docent vid Institutionen för strategisk kommunikation vid Lunds universitet.

Användningen av begreppet har ökat trefaldigt de senaste tio åren. Och nu frågar sig forskare om det i sig kan öka polariseringen.

Ingen ökad polarisering i samhället

Förra året publicerade SNS Demokratiråd en rapport som studerade polariseringen inom en mängd olika grupper: i medierna, i riksdagen, bland partierna och hos medborgarna. Ingen av grupperna visade tecken på någon ökad polarisering.

Möjligen är den affektiva – känslomässiga – polariseringen på väg att öka.

Medan ideologisk polarisering beskriver hur långt ifrån varandra till exempel partierna står ideologiskt, mäter affektiv polarisering hur illa man tycker om motståndarna och hur starkt man känner för den egna gruppen.

Väljarna hyser till exempel starkare sympatier och antipatier för de politiska partierna idag än för tio år sedan. Samtidigt finns andra perioder, som i slutet av 1970-talet, när känslorna var lika starka.

Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är en av forskarna bakom studien.

– Mediebilden är ju att vi lever i en särskilt polariserad tid, men det är lite ahistoriskt (historieförfalskande), det finns många tidigare perioder i svensk politik där vi sett liknande nivåer av affektiv polarisering, som till exempel perioden 1979–1982. Och ideologisk polarisering – stora avstånd mellan ytterkanterna – har vi i princip alltid haft. Hög ideologisk polarisering är ett normalläge.

Ovanligt mycket sympati i Sverige

Valrörelser är kända för att att öka den affektiva polariseringen och den pågående är inte något undantag. Henrik Ekengren Oscarsson påminner dock om att både sympatier och antipatier för ledare och partier ökar i samband med val.

– Sverige sticker ut internationellt på så sätt att det finns ovanligt mycket av sympati – gillande – i vår mix av känslor. Det är inte bara animositet och ogillande.

Färre moderater ogillar SD

Trenden, om det är en sådan, mot ökad affektiv polarisering beror bland annat på att vissa partier, som Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, väcker starka känslor. Att Sverigedemokraterna nu har släppts in i värmen till höger har samtidigt minskat den affektiva polariseringen eftersom färre m- och kd-väljare starkt ogillar SD. Å andra sidan ökar högersidans affekt gentemot Centerpartiet.

– Så man kan väl säga att den ömsesidiga kärleken mellan partier befinner sig i en stor omorientering, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Polariseringen mellan stad och land

En typ av polarisering som sägs öka är den mellan stad och land, centrum och periferi. För att ta reda på hur det ligger till genomförde forskare vid Linköpings universitet två olika studier i rapporten Centrum mot periferi: Om missnöje och framtidstro i Sveriges olika landsdelar.

Den ena fokuserade på attityder och beteenden i 29 storstadskommuner och de 60 mest avlägsna landsbygdskommunerna.

– Det är mellan de här områdena man ofta föreställer sig att polariseringen ska vara särskilt stor, säger Gissur Ó Erlingsson, professor i statsvetenskap på Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet.

Mer misstro mot politiker långt ut på landet

Underlaget är SOM-institutets* undersökningar som går 20 år tillbaka och som bland annat undersöker tilltron till institutioner och politiker samt nöjdheten med välfärdsområden som skolan, sjukvården och polisen. Resultatet förvånade forskarna.

– Sett i ljuset av hur mycket den här frågan har diskuterats och hur återkommande man ser påståenden om att vi har en stor polarisering i landet tyckte vi nog att skillnaden var förvånansvärt liten. Där det finns skillnader är i tilltron till politiker och nöjdhet med demokratin, där är man mer missnöjd i de avlägsna landsbygdskommunerna.

Den mellanmänskliga tilliten bibehållen

– När det gäller den mellanmänskliga tilliten, det som brukar kallas det nordiska guldet, ser vi inga skillnader alls och heller ingen förändring över tid.

I den andra studien undersökte forskarna polariseringen inom kommunerna, mellan centrum och periferi, med hjälp av SCB:s medborgarundersökningar i 241 kommuner. Hypotesen var att människor utanför kommunernas centralorter är mer missnöjda med demokrati och service. Resultatet blev i stort sett detsamma som i studien av storstads- och landsbygdskommuner.

– Jag hade nog förväntat mig större skillnader, framför allt mellan storstäderna och landsbygdskommunerna. Dels för att det har kommit rapporter om att levnadsvillkoren skiljer sig åt mellan dessa landsdelar, dels att staten till viss del lämnat delar av landsbygden, sett till närvaro av statlig service som arbetsförmedling, försäkringskassa och polis.

Ingen vet längre vad polarisering betyder

Vid Lunds universitet tittar forskare från olika discipliner på polariseringen ur ett annat perspektiv – hur själva ordet används. Det handlar alltså inte om verklig polarisering utan hur journalister ser på polariseringen.

Studien, som har publicerats som ett konferensbidrag, är den första i ett forskningsprojekt som har pågått i ett år. Det visade sig att användningen av olika varianter av ordet polarisering har ökat trefaldigt.

– Sedan har vi märkt förändringar i innehållet, vad polarisering anses vara. I början av decenniet var polarisering väldigt konkret, säger Anamaria Dutceac Segesten, docent vid Institutionen för strategisk kommunikation vid Lunds universitet.

Ett exempel var vargdebatten där två åsiktsgrupper stod långt ifrån varandra och som därför ansågs vara en polariserande fråga. Men med tiden har begreppet börjat användas mer som en generalisering, som i frasen ”i dessa polariserade tider.”

Polarisering har blivit ett skällsord

Under de tio år som har studerats (2010–2021) har ordet också blivit mer laddat. Adjektiv och adverb har lagts till för att betona att polariseringen har blivit värre och något farligt.

– Polarisering har en retorisk funktion som kritik mot något. Som att ett visst parti har en polariserande effekt på debatten, när man egentligen menar att man inte är överens med det här partiets budskap. Polarisering har blivit ett skällsord.

Nu vill forskarna undersöka om exponeringen för begreppet polarisering i sig kan öka den verkliga polariseringen. Farhågan är att en person som tror att hen lever i ett polariserat samhället blir mer avståndstagande mot åsikter som skiljer sig från de egna.

– Vi vill bland annat med kontrollerade experiment undersöka om den här uppfattade polariseringen kan leda till verklig polarisering. Sverige har beskrivits som ett konsensus-samhälle, och vi vill testa om en kontinuerlig exponering för budskap om en polariserad värld kan få människor att själva börja agera utifrån den bilden.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se

Läs också: Så ska en partiledare vara – enligt forskningen