Att man är tvåspråkig i Sverige, som barn, gör inte att man blir sämre på svenska. Det som är avgörande för språkutvecklingen är istället vid vilken ålder man börjar lära sig svenska. Det visar forskning – som även kastar ljus över språkutvecklingen för internationellt adopterade.
Det finns många föreställningar om tvåspråkiga barn. En är tvåspråkighet i barndomen leder till sämre ordförråd och sämre resultat på språktest.
Det stämmer inte. Däremot verkar det avgörande vid vilken ålder som man börjar lära sig ett språk, enligt forskare vid Stockholms universitet. Ju tidigare, desto bättre, enligt forskarna som har studerat språkutvecklingen i svenska hos fyra grupper:
- De som vuxit upp med enbart svenska som språk, alltså enspråkiga barn.
- De som vuxit upp med en svenskspråkig och en spanskspråkig förälder och därför börjat lära sig svenska och spanska samtidigt.
- De som kommit till Sverige i tidig ålder med spansktalande föräldrar och vuxit upp som tvåspråkiga. Dessa personer började alltså lära sig svenska efter att de börjat lära sig spanska.
- De som tidigt i barndomen hade adopterats till Sverige från ett spanskspråkigt land, förlorat sitt förstaspråk och sedan vuxit upp med enbart svenska.
De två sistnämnda grupperna började lära sig svenska vid tre till åtta års ålder.
Adopterade – en saknad pusselbit
– Pusselbiten som saknats, jämfört med tidigare studier, är den sistnämnda gruppen, de som adopterats, säger Niclas Abrahamsson, professor i svenska som andraspråk.
– Det faktum att adopterade kort efter ankomsten till den nya språkmiljön glömmer sitt redan etablerade förstaspråk, och ersätter det med ett nytt språk, gör dem rent tekniskt till enspråkiga talare av sitt andraspråk.
Språktest visade skillnader
I forskarnas studie deltog sammanlagt 80 personer ur de fyra grupperna ovan. De fick genomgå ett språktest där forskarna testade sådant som uttal, ordförråd och grammatik. Det undersöktes också om deltagarna kände igen vissa ordspråk.
Forskarna kunde inte höra någon märkbar brytning hos deltagarna, som alltså var vuxna vid testtillfället. Det gick inte heller att på något enkelt sätt upptäcka eventuella språksvårigheter. Vid en närmare titt syntes dock skillnader.
Det visade sig att två av grupperna hade en lika hög nivå på det svenska språket:
- De som från första början vuxit upp med enbart svenska samt
- de som börjat med svenskan lika tidigt, fast med en svensk och en spanskspråkig förälder.
Dessa gruppers nivå på det svenska språket var högre än de andra två gruppernas, alltså de som adopterats samt de som börjat lära sig svenska efter att de börjat lära sig spanska.
Inlärningsåldern är det viktiga
Åldern när man börjat lära sig ett språk, i detta fall svenska, tycks avgörande för den framtida språkutvecklingen, enligt forskarna.
– Detta är intressant, eftersom det indikerar att tvåspråkigheten i sig inte är det som orsakar lägre resultat på testen. Eller att enspråkighet på något sätt skulle vara en fördel, vilket vissa forskare tidigare antagit. Tvärtom visar dessa resultat att inlärningsålder är den avgörande faktorn, inte hur många språk man talar, säger Niclas Abrahamsson.
Mindre ordförråd
I en annan studie, som forskarna har gjort med kollegor i Åbo, framträder ett besläktat mönster. De fann där att tvåspråkiga förvisso har ett något mindre ordförråd än enspråkiga.
Men – detta gällde enbart de tvåspråkiga som lärt sig ett nytt språk efter sitt förstaspråk. Och allra tydligast var det bland personer som var äldre än tio år när de lärde sig språket.
– Effekten gäller dessutom enbart andraspråket, inte förstaspråket, säger Niclas Abrahamsson.
Många myter om flerspråkiga
Det finns fler felaktiga idéer om flerspråkiga, enligt Niclas Abrahamsson. En del är negativa. Andra är positiva men fortfarande felaktiga, som att flerspråkiga personer skulle få bättre arbetsminne, högre IQ och ett skydd mot demens.
– Man blir inte smartare av att vara flerspråkig. Och behärskning och användning av fler än ett språk skyddar inte mot demens, Niclas Abrahamsson.
– Därmed inte sagt att flerspråkighet inte kan innebära andra stora fördelar. Som att kunna fler än ett språk, till exempel, vilket ju är bra i sig själv. Flerspråkighet medför inte heller några kognitiva nackdelar, som man ju trodde förr, och som tyvärr fortfarande hävdas från vissa politiska och andra håll.
Inga språklektioner på förskolan
Allt detta får dock inte tas som intäkt för att sänka åldern för undervisningen i exempelvis tyska, franska eller spanska som främmande språk i skolan, menar Niclas Abrahamsson. Inte heller bör det användas som argument för att införa främmande språk på schemat redan i förskolan.
– Barns hjärnor är supereffektiva för omedvetet och implicit tillägnande av språk via procedurminnet, genom autentisk språkexponering och verklig kommunikation med kompetenta talare av språket, säger Niclas Abrahamsson.
– Men att lära sig tyska eller franska i ett klassrum innefattar explicit inlärning genom det så kallade deklarativa minnessystemet. Det kräver abstraktionsförmåga, analytiskt tänkande och en viss grad av kognitiv mognad, precis som med andra teoretiska skolämnen. Och där ligger ju små barn i lä, jämfört med lite äldre barn, tonåringar och vuxna.
Vetenskaplig artikel:
Ligger ”nästan inföddlikhet” i tvåspråkighetens natur? Om ålders- vs tvåspråkighetseffekter vid andraspråksinlärning (Niclas Abrahamsson och Emanuel Bylund), Språk och stil.
Kontakt:
Niclas Abrahamsson, professor i svenska som andraspråk, Stockholms universitet
niclas.abrahamsson@biling.su.se
