Miljöfrågorna som försvann

När den nya regeringen presenterade sin miljöpolitik handlade det om slopade subventioner till vindkraften, stopp för de miljöprövningar av vattenkraft som är till för att skona djur och natur och om mindre biobränsle i tanken. I valrörelsen blev klimatfrågan synonym med kärnkraft och begrepp som biologisk mångfald hördes knappt.

Frågan är hur det var möjligt för partierna att hålla så låg profil i klimatfrågan, när forskare, företagare och hela miljörörelsen uppmanade politikerna att agera?

– Det enkla svaret är att de långsiktiga frågorna överskuggades av mer akuta problem: kriget i Ukraina, ekonomisk osäkerhet, gängkriminalitet och rusande energipriser, säger historikern David Larsson Heidenblad, vid Lunds universitet.

– På många håll blev också klimatpolitik synonymt med att bygga ut kärnkraften, vilket gjorde att debatten om detta energislag – lite som på 1970-talet – överskuggade andra potentiella skiljelinjer, fortsätter han.

Svårt att dra politisk fördel av klimatfrågan

Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i miljöhistoria tror att det handlar om ett taktiskt val. Det var svårt för partierna att vinna något på klimatfrågan.

– Andra frågor var i fokus hos många hushåll. Men medborgarna vill ha en omställning, så egentligen är det hela motsägelsefullt. Och jag tror att vi snart kan få en svekdebatt i klimatfrågan, säger han.

Men valresultatet behöver inte betyda att vi tappat vår miljöengagemang, menar forskarna. Svenskars engagemang i miljöfrågor har djupa historiska rötter.

Bok väckte svenskars engagemang i miljön

På 1960-talet bekämpades fortfarande flugor i de svenska hemmen med insektsgiftet DDT (se faktaruta längre ner). Den tändande gnistan för ett brett, folkligt miljöengagemang kom 1967, med kemisten och socialdemokraten Hans Palmstiernas debattbok ”Plundring, svält, förgiftning”. Den fick ett enormt genomslag i Sverige och under åren som följde var det många som engagerade sig i olika miljöfrågor och skrev egna böcker.

– Ett sådant brett genombrott för miljöfrågor hos en hel befolkning är ett speciellt svenskt fenomen. I de flesta andra länder var miljöengagemang en väldigt marginell företeelse vid den här tiden, säger David Larsson Heidenblad.

Kärnkraften blev starten på miljöfrågan

Sverige var länge pionjärer på miljöområdet. FN:s första stora miljökonferens hölls just i Stockholm 1972 och samlade politiker, forskare och miljöaktivister från hela världen. Bakgrunden var en växande insikt om att människan höll på att förstöra sin egen livsmiljö.

Men miljöfrågorna och miljömedvetenheten slog igenom flera år innan miljörörelsen var att räkna med, säger David Larsson Heidenblad. Det hände med en alldeles speciell fråga i fokus, nämligen kärnkraften.

– På 1960-talet fanns det inget motstånd, kärnkraften betraktades som grön medan vattenkraften var miljöovänlig. På 1970-talet blir kärnkraften den stora miljöfrågan. Ska den frälsa oss eller bli vår undergång? Omröstningen (se ruta längre ner, redaktionens kommentar) är en viktig del i svensk miljöhistoria, enligt David Larsson Heidenblad.

– Det kanaliserades mycket politisk energi kring alternativen. Centern växte fram som ett stort miljöparti och hade 25–30 procent i stöd under perioden – anledningen var att partiet lyckades fånga upp den civilisationskritik som finns mot vårt sätt att leva.

Sverige var en pionjär inom miljöområdet även under fortsättningen av 1980-talet, enligt Sverker Sörlin.

– Vi var mycket tidiga med att införa koldioxidskatt. Likadant var vi snabbare än de flesta andra länder med att göra något åt ozonhålet.

Under 1980-talet slog begreppet hållbar utveckling igenom. Miljömärkningar som Svanen börjar användas. Naturvårdsverket ger ut boken ”Handla rätt”.

– Det intressanta är att ”handla rätt” på 1970-talet betydde ”handla inte alls”, medan det på 1980-talet övergår till något konsumtionsbejakande, att konsumenter kan sätta press genom medvetna val, säger David Larsson Heidenblad.

Men Sverige har lite tappat sin roll som pionjär på miljöområdet, enligt Sverker Sörlin.

– Vårt försprång har minskat. De senaste tio åren har EU blivit en faktor som driver på och går längre än Sverige. Vi ser ett mycket offensivt EU som tänker nytt om skog och växande grödor och vill ge dem en klimatpolitisk roll.

Mindre miljövänliga än vi tror

Annika Nordlund, lektor i psykologi vid Umeå universitet, tror att vi svenskar gärna vill tro att vi är mer miljövänliga än vad vi egentligen är.

– Visst är miljömedvetenheten hög i Sverige. Men det finns också en tendens att vi klappar oss själva på axeln och säger att vi är så duktiga att vi inte behöver förändra vårt beteende mer, utan det får andra göra, säger hon.

Hon tror att vi gärna placerar problemen långt bort ifrån oss och tänker att det är bättre att de slutar skövla skogen i Amazonas, än att vi själva gör något i vår vardag.

– Vi lever långt ifrån konsekvenserna av vårt agerande. Då är det också svårt att se sin egen roll.

Men att klimatet inte blev någon stor valfråga hösten 2022 behöver inte betyda att det skett någon större förändring i grundsynen hos svenskarna, säger Sverker Sörlin. Bara att ganska många lät annat än klimat vinna på marginalen.

– Svenskar är absolut miljö- och klimatmedvetna, men vi är mycket annat också – som teknik- och tillväxtoptimister, säger David Larsson Heidenblad.

Vad kommer att hända med miljö- och klimatfrågorna framöver?

– Ska vi gå efter valrörelsen kommer det väl främst att handla om att sätta igång en utbyggnad av kärnkraften. Men riktigt kraftfull, långsiktig politik kräver bredare parlamentariska uppgörelser som inte står och faller med ett enskilt val, säger David Larsson Heidenblad.

– Jag har låga förväntningar, men hoppas att man överträffar dem. Det finns i princip inget som hindrar högerpartierna att trappa upp sina ambitioner. Men de historiska mönstren i svensk politik talar inte för att vi får en miljö- och klimatpolitisk guldålder, säger Sverker Sörlin.

– Den nya regeringen har att förhålla sig till att det 2017 antogs ett klimatpolitiskt ramverk i Sverige som består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Nuvarande och framtida regeringar har ett ansvar för att föra en politik som utgår från klimatmålen, säger Annika Nordlund.

Text: Nicklas Nordström på uppdrag av forskning.se

*bild på Greta Thunberg är hämtad från Wikimedia Commons under licens Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International