Klockan tickar för att få bukt med den växande antibiotikaresistensen som hotar vår hälsa. En ny sorts antibiotika som kan döda svårbekämpade bakterier kan vara en viktig pusselbit i kampen för nya effektiva preparat, visar forskning vid Umeå universitet.
– Det här är starten på en ny klass av antibiotiska substanser som fungerar på väldigt många bakterier som förknippas med vårdrelaterade infektioner, som man även brukar kalla sjukhussjuka, till exempel VRE och MRSA, säger Fredrik Almqvist, professor vid Umeå universitet och som forskat om nya alternativ till antibiotika sedan slutet av 1990-talet.
Fungerande antibiotika är avgörande för att rädda liv inom till exempel kirurgi, cancerbehandling och intensivvård, men också för att behandla vanliga sjukdomar som klamydia eller lunginflammation. Men i takt med att antibiotikaresistensen ökar tickar klockan för forskarvärlden.
– Antibiotikaresistens är listat av WHO som en av planetens största utmaningar. Man pratar om att det är i paritet med klimathotet, säger Fredrik Almqvist.
Ny klass antibiotika
Studier som gjorts vid Umeå universitet och Washington university i Saint Louis, USA, kan vara en viktig pusselbit i kampen mot de farliga bakterierna.
Den nya klassen antibiotika, som forskarna kallar GmPcider, bekämpar så kallade Gram-positiva bakterier. Enligt studierna är de effektiva på egen hand, men förhöjer även effekten när de kombineras med redan existerande antibiotika.
Dödar även bakterier som växer
Forskningen visar att GmPciderna inte bara kan stoppa bakterierna från att försöka sig, utan även döda bakterier som inte är under tillväxt. Något som annan antibiotika ofta har svårt att göra.
Fredrik Almqvist är väldigt hoppfull över resultaten.
– Det här är ett första steg, en ny klass som har spännande egenskaper, och nu jobbar vi såklart vidare för att de här ska gå att utveckla till något som också kan hjälpa människor framöver. Vårt mål är att komma till en substans som bakterierna inte lätt blir resistenta mot, säger han.
Vetenskaplig artikel
Kontakt:
Fredrik Almqvist, professor vid Kemiska institutionen, Umeå universitet, fredrik.almqvist@umu.se
