Unga människor som upplever djup ensamhet behöver någon som lyssnar på dem, visar studie. Men det kan vara svårt för omgivningen att tolka de unga rätt:
– Det finns en risk att uttrycken tolkas som sjukliga och därför inte möts adekvat, säger Tide Garnow vid Högskolan Kristianstad.
Studien består av intervjuer med ungdomar i åldern 15-21 år och rör erfarenheter av så kallad existentiell ensamhet.
– Existentiell ensamhet beskrivs som en djup form av ensamhet, en känsla som kan komma och gå och som är en del av att vara människa, säger Tide Garnow, som doktorerar i vårdvetenskap vid Högskolan Kristianstad.
Existentiell ensamhet hos vuxna uppstår i övergångsfaser, exempelvis när någon går från att vara frisk till att bli sjuk. Tankar om livet och döden, mening och meningslöshet, kan då väckas.
Äldre tänker tillbaka, ungdomar framåt
– Ungdomstiden är en övergångsfas mellan barndom och vuxenliv som väcker många jobbiga tankar och känslor, så det var inte helt förvånande att även ungdomar har erfarenheter av existentiell ensamhet.
Ensamheten handlar om att försöka navigera i en ny och okänd situation och att ha en längtan efter att känna tillhörighet.
– Både ungdomar och vuxna försöker lindra lidandet genom att exempelvis söka sig till en gemenskap eller försöka fokusera på annat än det som smärtar. Studier har visat att äldre personer tänker tillbaka på sina liv och finner en sorts lindring i det, medan ungdomarna i vår studie försökte tänka på framtiden i stället för att vara i ett plågsamt nu, säger Tide Garnow.
Att inte passa in någonstans
Studien visar att ungdomars ensamhet hänger ihop med upplevelser av utanförskap och så kallat mellanförskap.
– Ungdomarna berättade om erfarenheter av utanförskap i form av att vara unik och därför aldrig kunna bli helt förstådd, eller att vara annorlunda och därför inte passa in. De beskrev också att de inte kände sig delaktiga eller prioriterade, och att de lämnades ensamma med sina innersta tankar och känslor.
– Mellanförskapet var relaterat till att känna sig vilsen och inte höra hemma någonstans. Ungdomarna berättade att de ställdes inför motstridiga krav och förväntningar, att de ”övertänkte” och de kunde känna sig stora och små samtidigt. För att lindra lidandet försökte ungdomarna ibland att undvika jobbiga känslor och tankar.
Önskan: Någon pålitlig att dela tankar med
Ungdomarna i studien beskrev också att de försökte må bättre genom att göra saker som de egentligen visste inte var bra för dem, som att skada sig eller ta droger.
De uttryckte också en önskan om att dela sina tankar och känslor med någon som de kunde lita på och som kunde förstå dem.
– Flera ungdomar valde att inte dela sitt innersta med någon eftersom de var rädda för att den de delade med inte skulle finnas kvar för dem, eller så ville de inte visa sig svaga eller sårbara. De ungdomar som ändå valde att dela sitt innersta med en annan person gjorde det med någon som de kände förstod dem och som de kunde lita på, säger Tide Garnow.
– En kille beskrev så talande att han egentligen inte ville ha några svar från vuxenvärlden utan snarare någon som han kunde pröva sina tankar och känslor med. Jag tänker att vuxna som har ungdomar i sin närhet behöver vara lyhörda och våga närma sig den här typen av frågor. Det kan räcka med att vara genuint nyfiken och ta sig tiden att faktiskt lyssna på den unga.
Vad får resultaten för praktisk betydelse?
– Under ungdomstiden sker stora förändringar i kroppen, relationer och identiteten. Samtidigt väcks jobbiga tankar och känslor som kan vara svåra att hantera. Dessa känslor kan komma till uttryck på olika sätt och det är inte alltid så lätt för omgivningen att upptäcka och förstå dem. Det finns en risk att uttrycken tolkas som sjukliga och därför inte möts adekvat.
Vad fick dig intresserad av att studera existentiell ensamhet bland ungdomar?
– Ungdomar har historiskt sett sällan fått något större utrymme i forskning och i samhället i stort. Det har därför känts viktigt för mig att låta ungdomars röster bli hörda.
Vetenskaplig artikel:
Deeply lonely in the borderland between childhood and adulthood – Experiences of existential loneliness as narrated by adolescents (Tide Garnow, Pernilla Garmy, Anna-Karin Edberg och Eva-Lena Einberg), International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being.
