För att begränsa den globala uppvärmningen måste utsläppen av växthusgaser minska. Men forskare ser nu stora brister i mätmetoderna som används för övervakning av utsläpp och åtgärder. Främst behövs bättre metoder för att kunna följa utvecklingen på lokal nivå.
Jordens klimat blir allt varmare och förändringen tycks gå allt snabbare. Det påverkar redan stora delar av jordens befolkning som måste fly sina hem på grund av extrem torka, höjda havsnivåer eller återkommande störtfloder. Situationen förväntas dessutom förvärras under de kommande åren.
Enligt Parisavtalet måste utsläppen av växthusgaser minska om den globala temperaturhöjningen ska kunna begränsas till två grader. Men i en studie ställer sig forskare vid Linköpings universitet frågan om vi verkligen har tillräckliga mätmetoder för att uppnå målet.
– Vid en hälsokris kan samhället göra gemensam sak av att snabbt utveckla nya diagnosverktyg för att sätta in rätt behandling. Det såg vi inte minst under covid-19-pandemin. Nu krävs på samma sätt snabb utveckling av bättre diagnosmetoder för den monumentala kris som klimatförändringarna innebär. Vi måste kunna mäta på fler sätt för att veta att vi vidtar bästa möjliga åtgärder, säger David Bastviken som är professor i miljövetenskap vid Linköpings universitet.
Akuta utmaningar finns
Han har lett en studie där 13 500 vetenskapliga artiklar granskats för att kartlägga vilka metoder som används för att mäta utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Resultaten visar att det finns akuta och allvarliga utmaningar.
Mätmetoderna som används idag fungerar bra för forskning, men de är inte anpassade för att utforma och utvärdera åtgärder för utsläppsminskningar i samhället, något som krävs för att nå Parisavtalets mål.
Det saknas mätmetoder som är anpassade för övervakning av hur olika utsläpp förändras över tid och för att veta om åtgärder fungerar som tänkt. Det saknas också metoder som tar hänsyn till den viktiga mellanstora landskapsskalan, utöver småskaliga punktmätningar och mätningar som ger storskaliga medelvärden för hektar till kvadratkilometrar. Detta skapar kunskapsluckor om lokala variationer och om hur utsläpp regleras och bäst kan minskas.
Svårt att fatta beslut om insatser
På global nivå är data om hur mängden växthusgaser har förändrats över tid i atmosfären tydliga, liksom utsläpp från fossila källor. De grundläggande orsakerna till klimatförändringarna är alltså klarlagda och odiskutabla.
Men klimatkrisen innebär att vi måste känna till och kunna hantera alla typer av utsläpp – inte bara de välkända fossila utsläppen. Det finns många typer av utsläpp och kan vi inte enkelt kartlägga var och när de sker. Det är därför svårt att fatta beslut om lokala insatser som i förlängningen påverkar det globala klimatet.
– Vi behöver billiga och mer användarvänliga metoder för att kunna följa alla typer av växthusgasutsläpp på lokal nivå för att få en helhetsbild. Ska vi kunna minska utsläppen behöver vi också kunna verifiera att de åtgärder som används fungerar. Metodutveckling tar tid, samtidigt som behovet av nya typer av mätmetoder som bättre stödjer samhällets arbete med att minska utsläppen är akut, säger David Bastviken
Vetenskaplig artikel:
Critical method needs in measuring greenhouse gas fluxes, Environmental Research Letters .
Kontakt:
David Bastviken, professor i miljövetenskap, Linköpings universitet, david.bastviken@liu.se
