Många kvinnor går ner i arbetstid när de vårdar en närstående. Jämfört med män slutar även betydligt fler helt sitt jobb. Nu lyfts könsskillnader inom anhörigvården fram i en avhandling.
Merparten av Sveriges 1,3 miljoner anhörigvårdare är samtidigt yrkesverksamma. Men att ta hand om en närstående går ofta ut över arbetsförmågan, visar en avhandling i hälsovetenskap.
– Cirka 40 procent av yrkesverksamma anhöriga upplever en minskad arbetsförmåga till följd av anhörigvårdandet. Var tredje upplever att det är svårt att studera eller göra karriär på grund av anhörigskapet, säger forskaren Joana Vicente vid Linnéuniversitetet.
Fler kvinnor än män slutar arbeta
Det är främst kvinnors arbetsförmåga som begränsas av att vårda en anhörig. Var sjätte yrkesverksam kvinna som vårdar en familjemedlem, eller hjälper någon som står dem nära, går ner i arbetstid.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män, sju respektive tre procent, slutar arbeta helt i samband med att de vårdar en närstående.
– En möjlig förklaring är att män generellt har mer flexibel arbetstid och därför kan anpassa schemat bättre efter behov. En annan är att kvinnor är de i familjen som tar på sig ansvaret när behov för anhörigskap uppstår och på grund av det slutar arbeta eller går ner i arbetstid, säger Joana Vicente.
Sådana tillfälliga förändringar kan ge långsiktiga konsekvenser, till exempel kan ekonomin försämras när arbetstiden minskar eller om man slutar arbeta helt. Det kan också bli svårare att återvända till arbetsmarknaden i framtiden.
Anhörigvård
- Anhörigvård är vård som sker oavlönat och utanför de traditionella vårdinstitutionerna.
- Anhöriga kan vara familjemedlemmar, vänner eller andra närstående som vårdar eller på annat sätt stödjer en person med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.
- Merparten av 1,3 miljoner svenska anhörigvårdare kombinerar detta med lönearbete.
Många insatser
Även hur yrkesverksamma män och kvinnor utför anhörigvård skiljer sig, visar avhandlingen. Kvinnor lägger över lag mer tid på vårdande, tar emot mindre hjälp från utomstående och upplever anhörigvård som påfrestande i större utsträckning än vad män gör.
– Kvinnors vårdinsats omfattar generellt sett fler områden än männens. Det kan handla om personlig omsorg, kontakt med vården, medicin och behandling, eller att hjälpa vid fysisk aktivitet. Det är vanligare att män bistår med till exempel administrativt och ekonomiskt stöd, säger Joana Vicente.
De flesta yrkesverksamma anhörigvårdare lägger mellan en och tio timmar i veckan på vård. Även här syns skillnader mellan könen. Kvinnor är överrepresenterade i gruppen som ägnar mest tid åt anhörigvård.
– Resultaten av avhandlingen hjälper oss förstå varför kvinnor är mer benägna att lämna arbetsmarknaden eller gå ner i arbetstid i samband med att de vårdar en anhörig.
Svårare vid psykisk ohälsa
Arbetsförmågan påverkas olika beroende på vilken typ av anhörigvård som utförs. Anhöriga till en person med psykisk ohälsa upplever det mycket svårare att fortsätta arbeta jämfört med anhöriga till en person med demenssjukdom.
Joana Vicente menar att kunskapen om hur anhörigvård påverkar arbetskapaciteten är viktig för att utforma bättre stöd till den stora gruppen yrkesverksamma anhörigvårdare.
– Tre viktiga faktorer som påverkar upplevelsen av anhörigskapet som svårt och som därmed påverkar arbetsförmågan är huruvida den anhöriga känner psykisk stress, ekonomiska problem samt om den upplever anhörigskapet som tillfredställande eller inte, säger Joana Vicente och tillägger:
– Mer behöver göras för att adressera och motverka könsskillnaderna hos yrkesverksamma anhörigvårdare.
Avhandlingen bygger på forskning knuten till Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (NkA).
Avhandling:
The work care dilemma – an exploration of working carers’ situation with regards to their health status, gendered patterns of care, supports and the impact of the COVID-19 pandemic, Linnéuniversitetet.
Kontakt:
Joana Vicente, adjunkt vid Linnéuniversitetet, joana.vicente@lnu.se
