Sportlov framför skärmen – så kan spelandet bli utvecklande

– Människor som spelar tillsammans med andra får uppleva delar av sin identitet som de annars inte ser, till exempel vilken roll man ofta tar i grupp, säger Mirjam Palosaari Eladhari, spelforskare vid Stockholms universitet.

Forskar om co-creation

Mirjam Palosaari Eladhari forskar om vad som händer när ett förprogrammerat system och mänskliga användare skapar tillsammans, så kallad co-creation. Hon är litteraturvetare i grunden och blev intresserad av spelforskning för att spelandet innebär helt nya möjligheter till fritt berättande.

– Som litteraturvetare var jag intresserad av hypertext och trodde att fenomenet där man kan välja sin egen historia skulle bli stort inom litteraturen. Men efter en strökurs om internet på KTH på 90-talet, medan vi spelade Doom of civilization, insåg jag att det är i spelvärlden det händer. Jag blev helt besatt av det där ytterligare extra lagret med valbarhet, att få vara med och berätta.

Hur påverkar det berättandet?
– Samspelet i realtid mellan flera olika spelare leder till ett helt nytt sorts berättande. Vilka berättelser det blir beror både på spelet och människorna.

Enligt Mirjam Palosaari Eladhari uppstår till exempel ofta otippade berättelser om liv och relationer i spel som egentligen handlar om något annat, som i online-rollspelet World of warcraft. Där finns en bakgrundshistoria med allianser och erövringar, men parallellt pågår en berättelse mellan deltagarna på en mer mänsklig nivå.

– Folk blir förälskade och gifter sig fast de redan är gifta i den fysiska världen. Livet i spelvärlden blir lika verkligt som den fysiska världen. Många får en helt annan identitet och personlighet i spelet än den de har i vanliga fall.

Ett slags ultralajvande i digitalt format?

– Ja det kan bli väldigt levande. Någon är deprimerad och de andra bestämmer sig för att göra roliga saker för att muntra upp den personen. Det blir gruppkonflikter där någon inte får vara med. På så sätt får man liksom i romanens värld leva sig in i helt nya situationer man aldrig skulle råka på annars, men där man måste fatta egna beslut. Det leder med andra ord till en ytterligare dimension av erfarenhet än en roman skulle göra.

Hur har synen på spel förändrats tycker du?

– Spel har gått från att vara en subkultur till att bli något som är en helt naturlig del av vardagen för många. Nu finns spel inom alla kategorier från skräp till finkultur.

Mirjam Palosaari Eladharis specialområde är så kallad ai-baserad speldesign, när ai utgör en viktig del av själva spelet. I en av hennes prototyper finns så kallade intelligenta agenter som uppför sig som människor med känslor och humör. När karaktärerna sedan används i spelet ligger de där färdiga och reagerar utifrån vad som händer. Spelvärlden de lever i innehåller data som agenterna reagerar på.

Var och en huvudperson i sin egen berättelse

– Det som är så spännande med just online-rollspel är att det inte bara finns en huvudperson, som det gör i romaner eller filmer med fast handling. Varje spelare bygger sin egen karaktär. Man är inte lillasyster eller ”sidekick” till sin superkarismatiska bästis, utan huvudkaraktären i sin egen berättelse.

Som spelare kan man på ett helt nytt sätt testa att vara någon helt annan än den man normalt är, ett annat kön eller någon som är superextrovert om man är blyg.

– I början när jag spelade var jag inte så van vid att skapa kvinnliga karaktärer. Jag var därför man i spelet. Plötsligt började kvinnliga spelkaraktärer stöta på mig. De tyckte att jag var en fantastisk man. Shit tänkte jag, är det så här det är att vara man…

Hur är det att forska inom något som är så nytt som fenomen?

– Spel som fenomen är ju faktiskt inte nytt. Brädspel fanns före skriftspråket. Men att forska på spel är relativt nytt. När jag började undervisa om spel 2004 fanns det knappt några läroböcker. Nu finns det hur mycket böcker som helst. Det gäller snarare att kunna navigera i all information så att man hittar rätt.

Metodmässigt har forskningsområdet också utvecklats snabbt. Forskare inom spelområdet kommer från många olika discipliner från början, till exempel psykologi, litteratur, teknik, sociologi. Här är det viktigt att den forskningsfråga man ställer sig och den metod man använder stämmer överens för att svaret ska bli relevant.

– Den stora frågan är väl om man kan mäta med någon metod vilken sprängkraft spel egentligen har och vad spelandet betyder för de människorna som spelar, säger Mirjam Palosaari Eladharis.

Denna artikel publicerades ursprungligen på Stockholms universitets webbplats.