Många arter trivs i vägkanter – men ängsmark lockar fler

Ängs- och betesmarker, som rymmer en stor biologisk mångfald, har minskat kraftigt sedan början av 1900-talet. Det innebär att många arter som lever där är hotade.

Samtidigt har människor oavsiktligt skapat nya miljöer med gräsmark som liknar de traditionellt skötta ängs- och betesmarkerna, till exempel längs bilvägar, kraftledningar och järnvägar.

Ny studie undersöker nya växtmiljöer

Det har varit oklart om de här nya livsmiljöerna i anslutning till infrastruktur kan stödja  arter som är kopplade till traditionella gräsmarker med högt naturvärde.

I en ny studie har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, därför undersökt om vägrenar och kraftledningsgator rymmer en liknande biologisk mångfald.

– Vi såg att både vägrenar och kraftledningsgator kan hysa lika många arter av växter, humlor och fjärilar som fina betesmarker, men det handlade delvis om andra arter. Arter som är specialister, och ofta hotade, saknades för det mesta i dessa nya miljöer, säger Juliana Dániel-Ferreira, forskare i ekologi på SLU.

Det här kan bero på att vissa arter är högspecialiserade och inriktade på resurser som inte finns i miljöer intill infrastruktur som vägar.

Nya miljöer kan även gynna arter

Men det skulle också kunna vara så att infrastrukturmiljöer kan erbjuda andra resurser än vanliga betesmarker. Forskarna fann till exempel att fjärilsarter som ofta kopplas till skog var mer vanliga i kraftledningsgator.

– Vi såg också att gräsmarker som är belägna i närheten av kraftledningsgator i genomsnitt hade fler växtarter jämfört med när det saknades en kraftledningsgata, vilket tyder på att dessa miljöer berikar landskapet med växtarter. Och även om tidigare studier har visat att växter som trivs i vägrenar brukar vara generalister, kan dessa miljöer vara avgörande för att livskraftiga populationer av dessa arter bevaras, säger Juliana Dániel-Ferreira.

Viktigt att bevara betesmarker

Vägrenar och kraftledningsgator underhålls av andra skäl än naturvård. Det betyder att förbättringar kan ske om skötseln gynnar faunan och floran, enligt forskarna.

Det här görs redan längs en del vägar och järnvägar, men än så länge är merparten av dessa miljöer inte lika bra som traditionellt skötta ängs- och betesmarker, konstaterar studien.

– Därför borde bevarande och restaurering av betesmarker prioriteras av naturvården. Men vägrenar och kraftledningsgator kan ha stor betydelse för biologisk mångfald i blomfattiga landskap, där de är de enda resurser som finns kvar, säger Juliana Dániel-Ferreira.

Studie:

Communities in infrastructure habitats are species rich but only partly support species associated with semi-natural grasslands, Journal of Applied Ecology. 

Kontakt:

Juliana Dániel Ferreira, forskare vid institutionen för stad och land, Centrum för biologisk mångfald, Sveriges lantbruksuniversitet,
juliana.daniel.f@slu.se