Så reagerar hjärnan på beröring – beroende på vem som rör oss först
RelationerPsykisk hälsaOm en främling rör vid oss strax innan vår partner rör oss – ja, då kan få vi få skralt påslag av må bra-hormonet oxytocin när partnern rör oss. Det framgår av en studie där personer smektes på armen. Det hela tros handla om ett system som är flexibelt för att passa oss människor i våra relationer.
En omfamning av en förälder, en varm hand på axeln eller en behaglig smekning från en partner är exempel på hur beröring kan stärka sociala band och påverka känslor.
Även om det är känt att hormonet oxytocin kan kopplas till beröring saknas mycket kunskap kring beröring och känselsinnet. Till exempel finns obesvarade frågor kring hur oxytocin fungerar tillsammans med hjärnan.
Studie med arm-smekningar
För att studera detta närmare har forskare vid Linköpings universitet gjort en studie där försökspersoner smektes på armen.
Försöket involverade 42 kvinnor och gick ut på att en manlig partner strök kvinnans arm med handen medan aktiviteten i hennes hjärna avbildades med funktionell magnetresonanstomografi, fMRT.
Forskarna tog också blodprover för att kunna följa nivån av oxytocin i kvinnans blod över tiden.
Mätningarna av interaktionen mellan kvinna och partner jämfördes med en annan situation. I den situationen ströks varje kvinna också över armen – men av en, för dem, främmande man. Denna man betedde sig inte på något sätt hotfullt.
Partner först – eller främling först
Experimenten delades upp så här: I hälften av experimenten strök partnern kvinnans arm först. Därefter kom främlingen och gjorde samma sak med kvinnan.
I den andra hälften strök främlingen kvinnans arm först. Därefter kom kvinnans partner och gjorde detsamma.
Kvinnorna som deltog var informerade om vem som rörde deras arm.
Partner ökade oxytocinet
Forskarnas grundfråga var huruvida kvinnans nivå av ”må bra-hormonet” oxytocin överlag skulle vara högre när hon vidrördes av sin partner, jämfört med om en främmande man gjorde det.
– Svaret blev ja – men bara när hennes partner var först i ordningen, säger India Morrison, biträdande professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet.
Så här: När partnern var den som först smekte armen ökade kvinnans oxytocinnivå medan interaktionen pågick. När den var över sjönk oxytocinet – och ökade sedan på nytt när främlingen kom och vidrörde armen.
Om främlingen smekte armen först hände inget alls med kvinnans oxytocin. När partnern sedan kom och smekte armen ökade hennes oxytocin, men förhållandevis lite.
Förändringarna i oxytocinnivåer var kopplade till aktivitet i områden i hjärnan som är viktiga för att sätta in händelser i ett sammanhang.
Återhämtningen lite ”trög”
Varför blev det då så olika i experimentet beroende på vem kvinnorna blev vidrörda av först? Varför höjdes inte oxytocinet särskilt mycket om främlingen var försten på armen?
Forskarna tolkar det som att situationen med ”partnern först” gjorde det lättare för hjärnan och hormonerna att samspela med varandra. Men att samspelet blev svårare i situationen ”främlingen först”.
– Vi tror att detta kan bero på att när systemet blir hämmat eller ”avstängt” på grund av osäkra eller negativa omständigheter, som i fallet med främlingen, kan återhämtningen från detta tillstånd vara lite trög, säger forskaren India Morrison.
Ett föränderligt system
Och det hela är egentligen rätt logiskt, menar hon. Hon tror att resultaten speglar det faktum att hjärnan och hormonerna samverkar på ett flexibelt sätt vad gäller relationer och sociala interaktioner. Systemet är inte statiskt, utan anpassningsbart – just för att relationer ständigt förändras och utvecklas.
– Tänk på hur mycket förändring som sker i dina sociala relationer. Man behöver behålla de band man redan har, men saker måste också kunna utvecklas och förändras för att vi ska kunna knyta nya band. Dagens partner var ju gårdagens främling! När vi umgås socialt med någon vi känner är den interaktionen bara en i en hel kedja av interaktioner, säger India Morrison.
Går att studera
Detta med att hormonutsöndring kan variera beroende på i vilken ordning saker sker är ofta svårt att studera i vetenskapliga experiment, fortsätter India Morrison.
– Men vi hoppas att det här experimentet börjar visa att det är viktigt och kan studeras.
Text: Linköpings universitet och forskning.se
Vetenskaplig artikel:
Kontakt:
India Morrison, biträdande professor
india.morrison@liu.se
