PFAS-kemikalier bryts inte ner helt när avfall bränns. De kan hittas i aska, processvatten och rökgaser, visar en studie.
Högfluorerade kemikalier, så kallade PFAS, är en familj som består av tusentals kemikalier. De finns till exempel i rengöringsmedel, kosmetika och kastruller med non-stickbeläggning. De förekommer också i skidvalla och fritidskläder.
Produkter som innehåller PFAS kommer förr eller senare att hamna bland våra sopor. En tidigare studie från Umeå universitet har visat att de kan läcka ut från avfall som lagras i väntan på förbränning.
Finns i aska, vatten och rök
Nu har samma forskargrupp undersökt förekomsten av PFAS i en rad restprodukter från avfallsförbränning, till exempel aska, processvatten och rökgaser. Resultaten visar att kemikalierna gick att hitta i alla restprodukter som undersöktes.
– Vad vi fann var till största del korta PFAS, och de fanns i alla restfraktioner vi undersökte. Vad vi ännu inte vet är i vilken utsträckning dessa är ett resultat av nedbrytning av andra, längre PFAS, eller om det helt enkelt är dessa kortare PFAS som kan motstå de höga temperaturer som förekommer vid avfallsförbränning, säger forskaren Sofie Björklund vid Umeå universitet
Mer om miljögifterna
PFAS omnämns ibland som ”evighetskemikalier”. De är mycket stabila och har till skillnad från många andra miljögifter även förmågan att spridas med vatten.
Vissa har kopplats till minskad födelsevikt hos barn, negativa effekter på immunsystemet och förhöjda kolesterolvärden. För de flesta av de tusentals kemikalierna i gruppen är effekterna dock okända.
Helt nya mätresultat
Forskarna kunde i studien för första gången mäta och identifiera kemikalierna i rökgaser från avfallsförbränningen.
– Tidigare har det saknats metoder för att provta PFAS i rökgaser, men då vi i vår forskargrupp har stor erfarenhet av att mäta dioxiner i rökgaser kunde vi modifiera våra metoder för att även kunna fånga upp PFAS. Det krävs ytterligare tester för att fullt ut anpassa metoden men vi har kunnat konstatera att PFAS kan förekomma i rökgaser från avfallsförbränning vilket är helt nytt, säger forskaren Stina Jansson vid Umeå universitet.
Avloppsslam ökar halterna
Forskarna undersökte även skillnaden mellan att förbränna vanligt avfall och att blanda in slam från avloppsreningsverk tillsammans med avfallet som förbrändes. De fann att de totala halterna av PFAS som lämnar förbränningsanläggningen per år blir 3–4 gånger högre med inblandning av avloppsslam, jämfört med om enbart vanligt avfall förbränns.
– Resultaten är inte så förvånande med tanke på att det är väl känt att PFAS finns i avloppsslam. Även om det sannolikt sker en nedbrytning under förbränning så kan vi i dagsläget inte säga hur stor den är, säger Sofie Björklund.
Forskarna ska i kommande studier undersöka under vilka betingelser som nedbrytning av PFAS kan ske, och vilka nedbrytningsprodukter som kan bildas. Forskargruppen ska även mer i detalj undersöka hur kemikalierna bryts ner vid höga temperaturer.
Vetenskaplig studie:
Emission of Per- and Polyfluoroalkyl Substances from a Waste-to-Energy Plant-Occurrence in Ashes, Treated Process Water, and First Observation in Flue Gas, Environmental Science & Technology.
Kontakt:
Stina Jansson, universitetslektor vid kemiska institutionen, Umeå universitet, stina.jansson@umu.se
