I kommuners arbete mot radikalisering och terrorhot kan fokus på sociala faktorer leda till att hela grupper istället för enskilda personer betraktas som säkerhetsrisker. Arbetet riskerar också att bli ineffektivt. Den slutsatsen drar forskare vid Göteborgs universitet.
Länge var kampen mot terrorism en angelägenhet för nationella och internationella organ eftersom terrorism betraktades som attacker på stater från aktörer utifrån. Men efter de blodiga dåden i Madrid 2004 och London 2005 blev det uppenbart att blicken också måste riktas mot den egna befolkningen.
Handlingsplaner lyfter risker
Till följd av detta har kommuner skapat egna handlingsplaner för det förebyggande arbetet mot radikalisering och terrorism. Forskare vid Segerstedtinstitutet, Göteborgs universitet, har i en studie nu analyserat sådana dokument från tjugo svenska och tjugo danska kommuner.
– Gemensamt är att kommunerna som riskfaktorer lyfter fram sociala problem som exkludering, olika former av konflikter, dåliga framtidsutsikter och små möjligheter att påverka sin situation, säger Robin Andersson Malmros, universitetslektor i sociologi.
Radikalisering bygger på annat
Tidigare forskning har dock visat att sådana faktorer i väldigt liten grad förklarar orsaker till radikalisering.
Forskarna menar att skälet till att de ändå är så framträdande i kommunernas handlingsplaner är att sådana förklaringsmodeller ligger i linje med de verksamheter och verktyg som kommunerna redan har. Handlingsplanerna rättas med andra ord efter vilka insatser kommunerna har möjlighet att sätta in.
– Förutom att detta ger ett ineffektivt förebyggande arbete kan det också i sämsta fall leda till att breda grupper oförskyllt stigmatiseras, säger Robin Andersson Malmros.
Delvis annorlunda i Danmark
På nationell nivå följer svenska handlingsplaner liknande mönster som lokala handlingsplaner. Men i Danmark skiljer sig nivåerna åt.
De danska nationella dokumenten tar fasta på personliga aspekter istället för sociala vad gäller risk: Kriminell bakgrund, tidigare våld, psykiska tillstånd och benägenhet att bryta mot lagen. Ändå slår inte detta igenom lokalt, i handlingsplanerna. Vilket inte förvånar forskarna.
– Tidigare studier har visat att när den här sortens interventioner översätts till lokal nivå så tar den dominerande institutionella logiken inom området – socialtjänstens – över, säger Jennie Sivenbring, docent i barn- och ungdomsvetenskap.
Lokala diskussioner efterlyses
Resultaten i den nya studien, hoppas forskarna, kan ligga till grund för kritiska diskussioner hos lokalpolitiker om hur radikalisering definieras och därmed vilka åtgärder som behövs i det förebyggande arbetet.
– De visar också hur viktigt det är för politiker och professionella att hålla sig à jour med forskningen och att nationella politiker tillhandahåller en infrastruktur som på bästa sätt stöttar kompetensutveckling bland nyckelpersonal på den lokala nivån, säger Jennie Sivenbring.
Vetenskaplig artikel:
Studien är publicerad som kapitel med titeln Local rationalizations of radicalization i boken Vulnerability: Governing the Social Through Security Politics.
Kontakt:
Jennie Sivenbring, Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet
jennie.sivenbring@gu.se
