Smal definition av barn och familj när familjer vill återförenas

När människor beviljas asyl i Sverige kan familjemedlemmar ansöka hos de svenska migrationsmyndigheterna om att också få komma till Sverige.

När dna-test används i sådana fall, vilket har blivit mycket vanligt för personer från vissa länder, beviljas bara familjeåterförening när det finns genetiska föräldra-barnrelationer. För att par ska få återförenas krävs att de har ett barn som båda är genetiska föräldrar till.

Familj definieras mycket snävt

Det här skiljer sig från hur svensk lag annars ser på familjerelationer, enligt en ny avhandling.

– I svensk lagstiftning anses generellt adopterade barn, barn som tillkommit genom donerade könsceller, bonusbarn med mera, också tillhöra familjen, säger avhandlingens författare Disa Helander, Umeå centrum för genusstudier vid Umeå universitet.

– Inom migrationskontroll, och särskilt när dna-test används, blir ”familj” i praktiken något mycket smalare.

Det innebär, i sin tur, att familjeåterföreningar kan bli svåra att få till stånd.

– På grund av krig och andra orsaker är det många familjer som också består av barn som inte är genetiska barn till föräldrarna, utan där deras genetiska föräldrar dött och barnen istället blivit del av exempelvis släktingars familjer. De här familjerna utesluts från familjeåterförening när dna-test används, säger Disa Helander.

Ökad misstro

Avhandlingen visar också att dna-testning i dessa sammanhang kan ses som en ökad misstro mot migranter.

– Innan dna-test började användas accepterade myndigheterna i större utsträckning migranters berättelser om sig själva och sina relationer, och de dokument som åberopades, men de senaste 15 åren har detta ansetts alltmer otillräckligt och nu kräver myndigheterna i högre grad bevis som anses mer tillförlitliga, säger Disa Helander.

Tekniken osynliggör politiken

Medan kunskap i form av migranters berättelser systematiskt misstros och anses bristfälliga får dna-test en närmast oemotsäglig status, enligt avhandlingen. Att dna-test används blir också ett sätt att slippa ta ansvar för ibland svåra politiska beslut och bedömningar genom att man kan hänvisa till tekniken, menar Disa Helander

– Hur dna-test används inom migrationskontroll i Sverige är inte något som varit föremål för varken ingående forskning eller politisk debatt. Men min studie visar att användningen av dna-test ställer en rad stora frågor på spel: vad familj är, vilka konsekvenser migrationskontroll har och hur migrationskontroll konstrueras som legitim och naturlig, hur olika former av kunskap värderas i relation till varandra, samt hur kunskap, makt och politik relaterar till varandra, säger Disa Helander.

Text: Umeå universitet och forskning.se

Avhandling:

Bordering through genetics: DNA testing, family reunification and Swedish migration control, Umeå universitet.

Kontakt:

Disa Helander
disa.helander@umu.se