Äldre med beroendeproblem bollas runt – särskilda boenden en lösning

Människor över 50 år med ett långvarigt beroende av alkohol eller droger är en växande grupp i samhället.

Forskare vid Lunds universitet har nu gjort den första kartläggningen någonsin av boenden för äldre med beroendeproblematik. Undersökningen har mynnat ut i en rapport som visar att det finns en frustration kring hur gruppen ska få rätt stöd.

De passar varken in inom vanlig äldreomsorg, hemtjänst eller beroendevården, utan  bollas istället runt mellan tillfälliga lösningar. Många bor flera år på härbärgen, där de kastas ut varje morgon och får sova i en ny säng varje natt.

– Många kommuner efterfrågar stabila lösningar, säger Tove Harnett, forskare i socialt arbete vid Lunds universitet.

Anpassade boendeformer

I flera svenska kommuner har dock särskilda omsorgsboenden och stödboenden för denna grupp äldre vuxit fram. Forskarna har undersökt 23 sådana boendeformer. Gemensamt för dessa boenden är att inga krav ställs på att ge upp missbruket.

Reglerna varierar dock. På vissa ställen tillåts boende dricka eller använda droger på sina rum, på andra är det förbjudet. Däremot får hyresgästerna vistas på boendena även i onyktert tillstånd. Stödet som ges handlar framför allt om mat och omsorg. De erbjuds ingen behandling mot sitt beroende.

– Samhällets stöd för denna grupp missbrukande 50-plussare skiftar från behandling till skadereducering. Å ena sidan kan man se boendena som respekt för människors självbestämmande och att man ger folk som levt ett hårt liv en viss värdighet på äldre dagar. Å andra sidan kan man se det som ålderism, att man ger upp ambitionen att förändra efter en viss ålder, säger Tove Harnett.

Särskilda boenden bästa lösningen

Forskarna lutar ändå åt att särskilda boenden för äldre med beroendeproblematik är rätt väg att gå, något som även de flesta av hyresgäster som intervjuats i studien verkar vara eniga om. Forskarna ser dock en del problem.

– Man ska inte sticka under stol med att boendena är utmanande miljöer, som varken ska idylliseras eller målas ut som förskräckliga platser. Vi har sett att det behövs mer uppföljning av verksamheten som pågår där, annars riskerar den allmänna miljön att bli tillåtande och gränslös på ett sätt som gör att människor far illa, säger Tove Harnett.

I de rekommendationer forskarna ger i sin rapport framgår också att personalen behöver utbildningsinsatser i hur de arbetar med den här gruppen. Det behövs även program för uppföljningar både av hyresgästerna och av själva boendet. I många fall saknas en individuell planering, vilket försvårar för personer som vill komma vidare efter en tid på boendet.

Boendet innebär också en balansgång mellan respekt för hyresgästernas självbestämmande och risken att en plats där snarare ökar än minskar skadorna.

Så gjordes studien:

En enkätundersökning med frågor om omsorgsinsatser kring gruppen äldre missbrukare skickades ut till landets 290 kommuner. Med ”äldre” menas här personer som är över 50 år.

Av svaren som inkom identifierades 23 särskilda boenden. Sammanlagt gjordes 90 intervjuer med hyresgäster, personal, handläggare och chefer.

Två olika boenden för äldre missbrukare har studerats:

Omsorgsboendemodellen: Personal finns på plats dygnet runt och de boende får ett socialt och medicinskt omhändertagande. Hyresgästerna betalar hyra och matavgift för omvårdsinsatser.

Stödboendemodellen: Boenden med utgångspunkt att de boende ska klara sig själv med visst stöd och tillsyn. Personal arbetar dagtid och kan hjälpa till med allt från matinköp till kontakt med myndigheter och läkarbesök.

Rapport:

Specialiserade boenden för äldre med långvarig missbruksproblematik: Lärdomar, utmaningar och rekommendationer, Lunds universitet.

Kontakt:

Tove Harnett, docent vid Socialhögskolan, Lunds universitet, Tove.Harnett@soch.lu.se, 0734098727

Håkan Jönson, professor vid Socialhögskolan, Lunds universitet,hakan.jonson@soch.lu.se