Rika länder gynnas och fattiga missgynnas på FN:s klimatmöten. Dessutom blir delegaterna från fossilindustrin fler för varje år, visar en ny studie.
Varje år möts världens länder på FN:s globala klimatkonferens för att förhandla om hur klimatarbetet ska genomföras. Förhoppningarna är stora – särskilt hos de mest utsatta länderna som vill ha mer stöd i samband med de skador som ett förändrat klimat medför.
Stora länder har många deltagare
Men vissa grupper blir inte hörda, eller representerade, på klimatkonferenserna. Det visar en ny studie från bland annat Lunds universitet. Länder med större ekonomisk makt har större inflytande över förhandlingarna under mötena, på bekostnad av fattigare länder, visar studien.
Ju rikare ett land är, desto fler delegater kan det till exempel skicka till FN:s globala klimatkonferens. Många delegater innebär att landet kan vara aktivt i alla parallella sessioner. Kina skickade exempelvis 233 delegater till klimatkonferensen i Danmark 2009. Det kan jämföras med Haiti som skickade sju personer och Tchad som skickade tre personer.
– FN borde åtminstone ha ett tak för hur många delegater ett land eller en organisation kan skicka, säger Lina Lefstad, doktorand vid Lund University Centre for Sustainability Studies.
Fossilindustrins delegater blir fler
Delegaterna från fossilindustrin blir också fler för varje år på FN:s klimatmöten. Förra året närvarade 636 delegater på mötet i Egypten.
Civilsamhället och ursprungsbefolkningar har inte möjlighet att närvara i samma utsträckning, vilket innebär att de har mindre möjlighet att bygga allianser och föra fram åsikter. Även om varken fossilindustrin eller civilsamhället har rösträtt på mötena får detta konsekvenser, menar Lina Lefstad.
– Fossilindustrin bygger starka allianser med oljeproducerande länder och bedriver lobbyverksamhet i syfte att blockera beslut om att till exempel fasa ut fossila bränslen.
I studien analyseras också hur olika länder och allianser ser på, och använder, klimaträttvisa för egna strategiska syften. Fyra grupper identifieras: Radikaler, opportunister, hycklare och undvikare – se faktaruta nedan.
Radikaler, opportunister, hycklare och undvikare
Radikaler i klimatkonferens-sammanhang, enligt den aktuella studien, omfattar små östater, låginkomstländer och observatörer från civilsamhällesorganisationer. Dessa ser klimatförändringen som ett verkligt och överhängande hot. Gruppen förespråkar 1,5 gradersmålet och föreslår progressiva klimatåtgärder.
Opportunisterna består av likasinnade låginkomstländer som ser klimaträttvisa som ett historiskt ansvar. De hävdar därmed sin egen rätt att utvecklas, trots växande utsläpp. I gruppen ingår Saudiarabien och Indien.
Hycklarna inkluderar bland annat EU-länderna, Norge och Kanada. De erkänner sitt bidrag till klimatförändringarna men undviker ansvar genom att föreslå libertarianska marknadsmekanismer vilket innebär att deras löften inte fullt ut har förverkligats.
Undvikarna leds av USA och inkluderar Ryssland. Denna grupp anser att klimaträttvisa är alltför normativt och blockerar rättvisekrav som ställs av andra.
Källa: Lunds universitet
Begreppet klimaträttvisa används mycket strategiskt av länder och aktörer, säger Lina Lefstad.
– Så länge FN inte tar fram ett gemensamt åtgärdspaket för att hjälpa dem som lider mest av klimatförändringarna kommer klimaträttvisa fortsätta användas som ett förhandlingsverktyg bland andra, i motsats till att ena länder och bidra till verklig förändring.
Om klimatmötena och studien
Världens länder möts en gång om året på FN:s globala klimatkonferens, även kallad COP, Conference of the Parties. Detta är idag det enda forum där rättsligt bindande, internationella, avtal kan ingås för att bromsa klimatförändringarna.
Den aktuella studien bygger på en analys av femton tidigare klimatkonferenser, med särskilt fokus på fyra som har varit viktiga ur klimaträttvisesynpunkt: COP15 i Köpenhamn 2009, COP19 i Warszawa 2013, COP21 i Paris 2015 och COP24 i Katowice 2018.
Källa: Lunds universitet.
Vetenskaplig artikel:
The evolution of climate justice claims in global climate change negotiations under the UNFCCC, Critical Policy Studies.
Kontakt:
Lina Lefstad, doktorand vid Lund University Centre for Sustainability Studies
lina.lefstad@lucsus.lu.se
