Så kallade blödningskontrollkit kan vara till hjälp i exempelvis köpcentra vid akuta händelser. Men var ska denna utrustning placeras? Inte vid entrén i alla fall, konstaterar forskare som har gjort en datorsimulering av en explosion i ett köpcentrum.
I USA har det blivit vanligare att så kallade blödningskontrollkit finns placerade vid till exempel sportarenor och köpcentra. Det är så länge inte så utbrett i Sverige.
Med blödningskontrollkit kan allmänheten hjälpa till att hejda stora blödningar i väntan på ambulans eller annan professionell hjälp efter exempelvis en explosion eller ett läktarras.
Var ska då sådan utrustning placeras, för att lätt kunna hittas och användas i ett akut läge? Ja, entrén är till att börja med inget bra ställe. Det menar bland andra svenska forskare efter att ha gjort en datorsimulering av en explosion i ett köpcentrum.
Trångt vid utgångarna
Simuleringen visar hur människor som är nära explosionen i olika grad skadas och börjar blöda. Några hjälper de skadade genom att trycka på blödningen för att bromsa blodflödet eller bege sig för att hämta utrustning. Samtidigt försöker de flesta övriga ta sig ut ur lokalen och rör sig mot utgångarna.
Hjärtstartare är ofta placerade vid in- och utgångar, men blödningskontrollkit bör inte vara det eftersom de då kan bli svåra att nå, enligt forskarna. Det blir helt enkelt väldigt trångt vid entréer i akuta lägen och varje sekund räknas när det gäller att hejda stora blödningar.
Bäst med ställen inne i lokalen
I simuleringen räddades flest liv när blödningskontrollkit placerades på två eller fler ställen inne i lokalen. Forskarna är också överens om att utrustningen ska vara tillgänglig inom 90 sekunders gångavstånd.
Att placera blödningskontrollkit på samma plats som tydligt utmarkerade hjärtstartare kan enligt forskarna vara vara en god idé, så länge de alltså inte placeras vid entréerna.
Vetenskaplig artikel:
Recommendations for Placement of Bleeding Control Kits in Public Spaces – A Simulation Study, Disaster Medicine and Public Health Preparedness.
Kontakt:
Carl-Oscar Jonson, adjungerad biträdande professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet, samt forskningschef vid Katastrofmedicinskt centrum i Linköping
carl-oscar.jonson@liu.se
