Ofrivillig ensamhet går att bryta

Amaryllisen har slagit ut. Glöggen är värmd, nötterna bara väntar på att knäckas –  och snart börjar Kalla Anka.

Men vad hjälper det om inte julstämningen infinner sig. Om allt man upplever är en känsla av ensamhet.

Det är inte konstigt om det blir så, menar Bengt Brülde, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.

Var fjärde besväras av ensamhet

– Julen är en av de högtider där vi, enligt vårt gemensamma, kulturella manuskript, ska vara tillsammans med andra – helst vår ursprungsfamilj, eller den familj vi lever i nu. Om man då inte har någon familj, eller inte kan vara tillsammans med sin familj – då kan man känna sig ensam.

För några år sedan gjorde Bengt Brülde en studie om den svenska ensamheten tillsammans med en forskarkollega.

– Vi kom fram till att ungefär 7 procent av befolkningen var bekymmersamt ensamma. De kände sig ensamma eller hade inte någon att prata med när de behövde det, säger han.

Nu finns det studier som tyder på att ensamheten är mer omfattande än så.

I Nationella folkhälsoenkäten 2022 uppger ungefär var fjärde person, 26 procent, över 16 år i Sverige att de besväras av ensamhet och isolering. De flesta, 23 procent, har lätta besvär, 3 procent har svåra besvär.

Ensamhet vanligast bland unga män

Svåra besvär av ensamhet och isolering är vanligast bland unga män mellan 16 och 29 år.

Generellt brukar man säga att ensamhet är vanligast bland ungdomar och unga vuxna, mindre vanligt i medelåldern för att sedan återigen bli vanligare från 80 års ålder.

Ensamhet kan leda till ohälsa, såväl fysisk (högt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke) som psykisk (minskat välbefinnande, depression, försämrad kognitiv förmåga) och ökad risk för förtida död.

Forskarna vet inte säkert varför det är så, men Bengt Brülde tror att den grundläggande orsaken är det faktum att vi är sociala varelser.

Ofrivillig ensamhet en stress för kroppen

– Vi är inte gjorda för ensamhet. Många trivs visserligen med att vara själva, men inte hela tiden. Vi kan nog inte komma ifrån våra sociala behov helt.

En annan teori är att ofrivillig ensamhet innebär en stress för kroppen, en stress som leder till ett påslag av stresshormoner som i sin tur orsakar ohälsan.

Detta innebär inte att det är skadligt för hälsan att känna sig ensam över jul, poängterar Bengt Brülde.

– Det är den kroniska ensamheten som kan vara hälsovådlig. Situationsbundna ensamhetskänslor brukar mildras när situationen – i det här fallet julen – är över.

Om man inte vill vara ensam över julen kan man ibland göra något åt det.

Träffa andra – eller gör något roligt ensam

– Om det är känslan av ensamhet man vill bryta kan man göra på två sätt, säger Bengt Brülde. Antingen minskar man den objektiva ensamheten genom att träffa andra människor, eller så minskar man den subjektiva ensamheten genom att hålla sig sysselsatt, göra sådant man trivs med.

Han tror att vi ofta gör det svårare än det behöver vara.

– Vi tänker kanske ”Inte kan man ringa någon på julhelgen”, men det kan man visst! Vi är lite för finkänsliga. Det viktiga är ju att man inte gör det värre för sig själv än vad det behöver vara – och det värsta som kan hända är att man får till svar att det tyvärr inte passar just nu.

Den som vill kan förstås delta i något av de offentliga julfiranden som ibland anordnas i landets kommuner.

Viktigt att inte skambelägga sig själv

– Men det är viktigt att inte skambelägga sig själv, säger Bengt Brülde, för precis som man kan ringa någon och säga ”Ska vi gå ut och ta en öl på juldagen?” så kan man gå på ett offentligt julfirande utan att känna sig misslyckad.

När det handlar om att minska den subjektiva ensamheten finns det inget facit. Allt beror på vad den enskilda personen mår bra av att göra, menar han.

– En del kan till exempel tycka det är skönt att bingewatcha tv-serier, att riktigt sjunka in i det och glömma både tid och rum. Man får gå på känslan, i någon mening gilla läget. Det kan göra ensamhetskänslan lite mildare.

Lena Dahlberg är professor i socialt arbete vid Högskolan Dalarna och verksam vid Aging Research Center, Karolinska institutet och Stockholms universitet. Där har hon och hennes kollegor gjort en nationell studie, som upprepats vid flera tillfällen, bland personer över 75 år.

– Vi såg att ungefär var tionde i den åldern upplevde ensamhet ofta eller nästan alltid, säger hon.

Inom forskningen skiljer man på social och emotionell ensamhet. Den sociala ensamheten handlar om att inte tillhöra någon grupp, eller något sammanhang. Den emotionella handlar om att inte ha några nära, förtroendefulla relationer.

– En del kanske har det emotionella. De kan till exempel vara gifta och ha en nära relation till sin partner, men kommer aldrig ut och träffar andra. De upplever då en social ensamhet. Andra kanske träffar många människor men har ingen nära att anförtro sig åt. De upplever en emotionell ensamhet.

Skillnaden är viktig att ha i åtanke när man funderar på vad man kan göra åt ensamheten, menar Lena Dahlberg. Om man ser ensamhet som en endimensionell fråga, som ett problem som är lika för alla, kanske man kan tänka att sociala gruppaktiviteter borde hjälpa – och det kan de göra.

– Men de som är emotionellt ensamma kanske redan deltar i olika sociala sammanhang. De behöver något annat, säger hon.

Lena Dahlberg tänker, liksom Bengt Brülde, att vår uppfattning av hur julen ska firas är en viktig orsak till varför ensamhetskänslor kan bli extra svåra då.

Bild av julen som familjehögtid

– Många har en bild av att julen är en tid för samvaro, och det är familjefokuserat då på ett sätt som det inte alls är under exempelvis påsken, när man ju kan umgås lite med vem man vill.

Men i grunden är det varje persons individuella önskemål som styr, poängterar hon:

– Är man en person som inte tycker att julen är något särskilt; att det bara är ledigt från jobbet några dagar och att man kan passa på att njuta av att se en film och äta en pizza – då är det ju inga problem. Men för många i Sverige är julen speciell, och om man vill ha den där samvaron som man föreställer sig att alla andra har, men inte har den – då blir det ett glapp.

Kan man inte ha en mysig jul även om man är ensam?

– Jo, det tror jag! säger Bengt Brülde. Kanske gäller det inte för alla, men det är absolut möjligt – särskilt om man har ett husdjur, för det har visat sig vara bra för välbefinnandet.

Lena Dahlberg instämmer, visst kan man ha en fin jul på egen hand:

– Men det är väldigt mycket upp till individen. Man kan gå till sig själv: Hur skulle jag uppleva det? Om jag skulle sitta ensam en lördagskväll skulle jag inte ha några problem alls med att göra det mysigt för mig själv. Men om det var julafton tror jag inte att det skulle vara lika lätt att släppa ensamhetskänslan, just för att vi har den här bilden av hur det ska vara när det är jul.

Att tipsa om hur ensamhet kan hanteras är svårt, tycker Lena Dahlberg.

– Delvis handlar det ju om att man behöver fundera på vad det är man saknar. Är det andra människor man saknar, att tillhöra en grupp? I så fall kanske man ska söka sig till det, försöka hitta något sammanhang. Men jag vill inte lägga ansvaret på den enskilda individen, för om man har upplevt ensamhet under en lång tid kan det vara ett stort och svårt steg att ta.

Hon tänker också att det inte enbart är en individuell fråga.

Samhället bygger ibland hinder för sociala kontakter

– Det handlar även om hur samhället ser ut. Om du till exempel är äldre och ska delta i en aktivitet eller hälsa på en vän, då måste det gå en buss, du måste kunna ta dig fram med käpp eller rollator, du måste kunna ta dig hem igen – hela samhället måste vara inkluderande.

Ensamhet är ofta stigmatiserande, tankar om att ”det är mig det är fel på” är inte ovanliga.

– Men det kan lika gärna handla om att samhället bygger hinder för sociala kontakter, säger Lena Dahlberg.

Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se