Förra året klassade WHO sötningsmedlet aspartam som ”möjligen cancerframkallande”. Många satte sin aspartamsötade lightläsk i vrångstrupen. Men betyder klassningen att Cola-Cola Zero och andra lågkaloridrycker sötade med aspartam ger cancer?
Aspartam finns i tusentals livsmedel – allt från läsk, kakor, tuggummi till mediciner och proteinpulver. Och enligt WHO kan du dricka fyra liter aspartamsötad läsk per dag, livet ut, utan någon risk för hälsan. Men hur kommer det sig att ett ämne som klassas som cancerframkallande är tillåtet i det vi äter?
Det här är historien om världens mest studerade sötningsmedel:
Två aminosyror blev supersöta ihop
Egentligen skulle aspartam bli en ny magsårsmedicin. Men när kemisten Jim Schlatter upptäckte att en blandning av de två aminosyror han arbetade med gav upphov till en extrem sötma, förstod han att han var något på spåren. Företaget som han arbetade för, GD Searle, insåg snart den kommersiella potentialen. Nu drygt 50 år senare är aspartam ett av världens mest använda sötningsmedel. Det brukar även kallas världens mest undersökta sötningsmedel, vilket beror på att få livsmedelstillsatser har anklagats för att orsaka lika många sjukdomar.
För 20 år sedan lämnade en miljöpartistisk riksdagsledamot in en motion med krav på att regeringen skulle stoppa aspartam. Motionen avslogs. Sedan dess har sötningsmedlet inte varit föremål för några skarpa politiska krav på förbud, åtminstone inte i Sverige. Men forskare har fortsatt att koppla ihop aspartam med olika sjukdomar och i medierna har resultaten av studierna förvandlats till larmrapporter.
Hälsolarm om aspartam lever vidare
En som märker av det är Ingrid Larsson, näringsfysiolog vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och docent vid Sahlgrenska Akademin. Hon arbetar med behandling av personer med svår obesitas (fetma) där ett av verktygen är att minska konsumtionen av drycker sötade med socker.
– Jag föreläser också om hälsosamma matvanor och då kommer aspartam ofta upp. Man frågar om det är farligt och om det kan ge upphov till den här eller den här sjukdomen, säger Ingrid Larsson.
Ibland handlar larmen specifikt om aspartam, som när italienska forskare hade matat råttor med aspartam och menade att det fanns ett samband mellan sötningsmedlet och cancer.
Hundra gånger sötare än vanligt socker
Sötningsmedlet aspartam (E 951) togs fram 1965 och kom till Sverige i början av 1980-talet. Det är 100-200 gånger sötare än vanligt socker. Därför behövs endast mycket små mängder för att uppnå sötningseffekt. Aspartam används i tusentals livsmedel världen över. I läsk, proteinpulver, godis, kakor, sylt, frukostflingor, frukt- och grönsaksberedningar, tuggummi, mediciner med mera.
Källa : Livsmedelsverket
Det räcker inte med att titta på en studie
Andra gånger gäller larmet gruppen sötningsmedel, som när medierna för några år sedan gick ut med rubriker som ”Light-läsk kan öka risken för stroke”. I studien varnade forskarna för att äldre kvinnor som dricker mycket sockerfri läsk löper en ökad risk för att drabbas av stroke.
Ingrid Larsson har använt exemplet med kvinnorna och den sockerfria läsken i en presentation där hon pratade om det som kallas omvänt orsakssamband.
I det här fallet innebar det omvända orsakssambandet att kvinnorna hade obesitas och drack light-läsk för att försöka hålla nere vikten. Det var alltså övervikten som fick dem att konsumera sötningsmedel, inte konsumtionen som gjorde dem överviktiga och därmed ökade risken för stroke.
– Tyvärr diskuterade forskarna inte omvänt orsakssamband, men i samma nummer av tidningen tog en annan forskare upp det problemet. Det visar att man inte bara kan titta på enskilda studier, säger Ingrid Larsson.
Aloe vera och aspartam i samma riskgrupp
Sommaren 2023 rapporterade flera medier att WHO:s forskningsinstitut IARC (International Agency for Research on Cancer) var på väg att klassificera aspartam som cancerframkallande, och diskussionen om sötningsmedlets farlighet fick ny fart.
När klassningen offentliggjordes formulerades den som ”möjligen cancerframkallande”, en kategori som också innehåller livsmedel som aloe vera.
Samtidigt beslutade ett annat WHO-organ, JECFA, som bedömer livsmedelstillsatser, att inte ändra den acceptabla dagsdosen av aspartam.
Hur hänger det här ihop?
Johan Ålander är toxikolog på Livsmedelsverket:
– IARC tittar inte på exponering utan bara på vad som kan ske vid höga doser. Det är som att stå på en badstrand och titta ut över havet och se en haj. Det är en fara, men det blir en risk först när du hoppar i. JECFA tittar på risken baserat på hur mycket man får i sig.
Båda organisationerna framhåller behovet av mer forskning. Just nu arbetar också Efsa, EU:s livsmedelsmyndighet, med att gå igenom den forskning som finns. Efsa gjorde sin senaste bedömning av aspartam 2013 och förväntas komma med en ny i år eller nästa år.
Så här mycket lightläsk kan du dricka, enligt WHO
Enligt WHO-organet JECFA, som studerar samtliga hälsorisker med livsmedelstillsatser, är den rekommenderade högsta dagsdosen aspartam 40 mg per kilo kroppsvikt. Den som väger 60 kilo ska alltså kunna dricka fyra liter aspartamsötad läsk per dag, livet ut, utan någon risk för hälsan.
Så klassar WHO risken för cancer
WHO:s forskningsinstitut IARC( International Agency for Research on Cancer) har fyra olika klasser för cancerrisk:
- Grupp 1. Det finns tillräckliga bevis (sufficient evidence) för att substansen orsakar cancer hos människor. Hit hör röktobak, alkohol och solstrålning.
- Grupp 2A. Begränsade bevis (limited evidence) för cancer hos människor. Tillräckliga bevis i djurförsök. Hit hör DDT, rött kött och nattarbete.
- Grupp 2B. Begränsade bevis för cancer hos människor. Inte tillräckliga bevis i djurförsök. Hit hör aloe vera, koffeinsyra och aspartam.
- Grupp 3. Otillräckliga bevis för cancer hos människor. Otillräckliga bevis i djurförsök.
Inget ämne får beteckningen: ”inte cancerframkallande” vilket hänger samman med att man aldrig skulle kunna bevisa att något inte orsakar cancer.
Det fattas forskning på barn och vuxna med sjukdomar
Vad är det då för forskning som saknas? Aspartam anses ju vara en av de mest beforskade livsmedelstillsatserna.
Ingrid Larsson efterlyser mer forskning på barn, och på vuxna som inte ingår i den grupp av friska människor som huvuddelen av forskningen har fokuserat på. Det behövs också längre studier.
– Forskningen kring sötningsmedel baseras framför allt på observationsstudier. Det finns även randomiserade studier men de är oftast små och korta vilket begränsar vilka slutsatser man kan dra.
Ett problem med observationsstudier är att man inte kan slå fast ett orsakssamband. Ingen har kunnat visa hur aspartam, som består av två aminosyror som även finns i annan mat, skulle kunna orsaka sjukdom.
– När den kommer in i systemet bryts den ner som vilken dipeptid som helst, säger Ingrid Larsson.
PKU och aspartam
Det finns människor som inte bör få i sig aspartam. Det handlar om de som har en medfödd rubbning i ämnesomsättningen som begränsar förmågan att bryta med fenylalanin, en aminosyra som frigörs när aspartam bryts ner i kroppen. För att upptäcka sjukdomen tas prov på alla barn några dagar efter födseln. Produkter som innehåller aspartam ska därför märkas med upplysningen att de innehåller en ”fenylalaninkälla”.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
