Rosa havsgrisar med små fötter och skålformade svampdjur med hisnande lång livslängd. Det är några okända arter som forskare från bland annat Göteborgs universitet upptäckt under en djuphavsexpedition till Stilla havet.
I mars avslutades en 45 dagar lång forskningsexpedition till Clarion Clipperton-zonen mellan Mexiko och Hawaii i östra Stilla havet.
Med ombord på det brittiska forskningsfartyget James Cook var Thomas Dahlgren, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet och forskningsinstitutet NORCE.
– De här områdena är de minst undersökta på jorden. Uppskattningsvis är endast en av tio djurarter som lever här beskrivna av vetenskapen, säger Thomas Dahlgren.
Okänt djurliv i djuphavsområden
Området som har undersökts är del av de abyssala slätterna – djuphavsområden på 3 500 till 5 500 meters djup. Trots att de utgör mer än halva jordklotets yta är mycket av det fascinerande djurlivet där okänt.
– Det här är ett av väldigt få exempel där forskare får vara med och upptäcka nya arter och ekosystem på samma sätt som man gjorde på 1700-talet. Det är väldigt spännande, säger Thomas Dahlgren.
Abyssala slätter på extrema djup
Bottnarna på mellan 3 500 och 5 500 meters djup kallas för abyssala slätter. Namnet till trots handlar det inte om några helt platta landskap. Här finns gott om bergsryggar och mindre undervattensberg som kan sticka upp flera hundra meter från havsbottnen, men det är i de flesta fall inte tillräckligt för att de ska registreras på kartor.
Miljön på dessa slätter är extremt näringsfattig. De näringsämnen som finns är de som spiller över från hetvattenkällor längre bort, eller som utsöndras från någon enstaka val som dött och sjunkit till botten. I övrigt kommer näringen från ytan flera kilometer upp, men bara cirka en procent når havsbotten.
Livnär sig på näring från ytan
Typiskt för djuren som lever i dessa områden är att de har anpassat sig till ett liv med väldigt lite näring. De flesta livnär sig på rester, så kallad marin snö, som singlar ner från det produktiva området nära ytan. Det gör att djursamhället domineras av filtrerare som svampdjur och sedimentätare som sjögurkor.
– Bristen på föda gör att det är långt mellan individerna, men artrikedomen här är förvånansvärt stor. Vi ser många spännande specialanpassningar bland djuren i dessa områden, säger Thomas Dahlgren.
Sjögurkor effektiva dammsugare
Med hjälp av en fjärrstyrd farkost fotograferade teamet djuphavslivet och tog prover för framtida studier. En av arterna som fångades på bild var en bägarformad glassvamp – ett djur som tros ha den längsta livslängden av alla varelser på jorden. De kan bli upp till 15 000 år gamla.
En annan art som upptäcktes på expeditionen var en rosa havsgris – en sjögurka från släktet Amperima. Arten rör sig mycket långsamt med sina slangfötter över de öde slätterna i jakt på näringsrika sediment. Utväxterna på undersidans framända är ombildade fötter som används för att stoppa in mat i munnen.
– Sjögurkorna är några av de största djuren vi hittade på expeditionen. De fungerar som dammsugare på botten och är specialister på att hitta sediment som har gått genom minst antal magar, säger Thomas Dahlgren.
Hotas av gruvdrift
Målet med expeditionen var att kartlägga den biologiska mångfalden i området där det planeras för djuphavsbrytning av sällsynta metaller som används i solpaneler, elbilsbatterier och annan grön teknik. Flera länder och företag väntar på tillstånd att ta upp de metaller som finns bundna till mineralklumpar, så kallade noduler, som ligger på havsbotten.
Forskarna vill ta reda på mer om hur brytningen påverkar djurlivet. De vill ta reda på vilka arter som finns och hur ekosystemet är uppbyggt.
– Vi behöver mer kunskap om djurlivet för att kunna skydda det. 30 procent av de aktuella havsområdena är skyddade och vi behöver veta om det är tillräckligt för att arterna som lever här inte riskerar att utrotas, säger Thomas Dahlgren.
Vetenskapliga studier:
How many metazoan species live in the world’s largest mineral exploration region?, Current Biology.
Checklist of newly-vouchered annelid taxa from the Clarion-Clipperton Zone, central Pacific Ocean, based on morphology and genetic delimitation, Biodiversity Data Journal.
