Det är inte bara växter och insekter som hotas när gräsmarker och naturbeten växer igen. Även svampar och bakterier påverkas när mer skog tar plats, visar en avhandling.
Organismer som lever under jord är viktiga för den biologiska mångfalden. De har stor betydelse för växternas utveckling och kolinlagring i marken.
Men så kallade mikrober, som bakterier och svampar, hamnar ofta i skymundan. Det menar doktoranden Tord Ranheim Sveen vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– De allra flesta miljöövervakningsprogram som följer tillståndet för mångfalden i landet har fokuserat helt på flora och fauna. Mikroberna är inte med trots att de är både många och viktiga. Kanske är det för att mikrober är nästan oöverskådligt artrika och mångfaldigt mer mångformiga än några andra organismgrupper som vi känner till, säger Tord Ranheim Sveen vid institutionen för ekologi, SLU.
Igenväxning påverkar många arter
I en avhandling har han studerat gräsmarker i olika stadier av igenväxning över hela Sverige. Det kan till exempel vara marker där djur betat tidigare eller åkrar som inte längre brukas. De växer då igen och i stället tar skogen mer plats.
Utvecklingen har inneburit att flera växtarter, till exempel gullvivor, har förlorat sina livsmiljöer. Men även miljön för markernas minsta invånare, mikroberna, förändras.
Eftersom skogens barrträd har en försurande effekt och förnan, det vill säga organiskt material på markens yta, tar lite längre tid att bryta ner blir kemin och näringsomsättningen annorlunda.
– Min avhandling visar att mikrobsamhället påverkas starkt av förändrad markanvändning, både vad gäller mångfald och funktionella egenskaper, säger Tord Ranheim Sveen.
Mikroberna står emot ett tag
I avhandlingen har DNA från jordprover analyserats. De kan ge en bild av artrikedom och funktion hos svampar och bakterier. Genom tekniken kan man till exempel jämföra olika arter för att se vad de bidrar med i kol- och näringskretsloppen.
Undersökningarna visade att förändringar under markytan inte gick lika snabbt som ovan jord. Mikrobernas samhällen verkade tvärtom vara förvånansvärt motståndskraftiga mot igenväxning.
Men när Tord Ranheim Sveen jämförde gräsmarker med brukade skogsmarker, som är sista stadiet i igenväxningen, hade stora förändringar skett. Mångfalden av bakterier, men i viss mån även svampar, hade minskat med upp till en fjärdedel.
– Jag tolkar dessa resultat som att mikrobsamhällena överlag ändras från att präglas av att många mikrober har samma funktionella egenskaper i gräsmarken och därmed kan avlösa varandra till att präglas av hög specialisering i skogsmarken.
Tuffare miljö
Mikrober som lever i gräsmark verkar också vara mer effektiva i att bryta ner organiskt material. Det kan bero på skogsmarkens tuffare miljö, med lågt pH och ämnen som är svåra att bryta ner. Mer energi krävs helt enkelt för att överleva i dessa miljöer.
– Det är tänkbart att det kan förklara varför vi sällan ser någon effekt av högre kolinlagring i marken när gräsmarker växer igen och blir till skog. Skogsmikroberna är mindre effektiva nedbrytare och andas ut mer koldioxid än gräsmarksmikroberna, vilket gör att mindre kol stannar kvar i marken, säger Tord Ranheim Sveen.
Texten är en bearbetning av en längre artikel på SLU:s webbplats.
Avhandling:
Transient landscapes, changing ecosystems : microbial implications of land-use changes across spatiotemporal scales, Sveriges lantbruksuniversitet.
