Skogsbränder i Norden fortsätter att släppa ut koldioxid i flera år efter att lågorna slocknat, visar en studie vid Lunds universitet. Skogen tar även lång tid på sig att återhämta sig och fungera som en effektiv kolsänka igen.
Den boreala skogen som sträcker sig över norra halvklotet – från Nordamerika till Sibirien – är en av världens största kolsänkor. Under tusentals år har skogen absorberat ungefär en biljon ton av växthusgasen koldioxid från atmosfären.
Men när dessa skogar drabbas av bränder frigörs också större mängder koldioxid jämfört med andra platser på jorden, något som förstärker klimatförändringarna.
Orsaken är att mycket kol inte bara lagras i träden utan även i marken. När även den brinner kan koldioxid släppas ut.
Mätstationer i Ljusdal
Forskare vid Lunds universitet har nu undersökt klimateffekter av skogsbränder i nordeuropeisk skog.
– I princip har inga motsvarande mätningar gjorts efter bränder i Norden, bortsett från vår studie, och vi behöver den här kunskapen för att kunna förstå framtidens klimat, inte minst då klimatförändringen väntas leda till så många fler bränder, säger Natascha Kljun, professor på Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet.
Forskarna har fokuserat på den omfattande branden nära Ljusdal den varma sommaren 2018, då antalet skogsbränder i de nordiska länderna var fler än någonsin.
Efter branden satte forskarna upp mätstationer på olika ställen i det brandhärjade området för att mäta koldioxidutsläppen från trädrester och mark. De ville också följa hur vegetationen så småningom kom tillbaka.
Utsläpp under många år
Resultaten visar att den brända marken fortsatte att avge koldioxid långt efter att lågorna slocknat. Utsläppen pågick under flera år och var nästan dubbelt så stora som under själva branden.
– Det förvånade oss att utsläppen var högre efter branden än under själva branden. Våra resultat visar också att utsläppen fortsätter under lång tid och att det tar lång tid för skogen att återhämta sig som kolsänka, säger Natascha Kljun.
Modell visar långsam återhämtning
Forskarna matade in data från olika eldhärjade skogsområden i en modell. Den förutspådde att det kommer att ta omkring 40 år för all koldioxid som släppts ut i samband med branden i Ljusdal att lagras igen i ny skog.
Fortsatta mätningar på plats behövs dock för att bekräfta resultaten från modelleringen. Mätningarna har dessutom skett i ett begränsat område.
Bättre att låta träd stå kvar
En viktig upptäckt i studien är att avverkning och markberedning i eldhärjad skog kan sakta ner återhämtningen av vegetationen, och därmed skogens förmåga att binda koldioxid igen.
Om överlevande träd får stå kvar kan de i stället fortsätta att binda och lagra koldioxid, även om de växer långsammare än träd som inte blivit brända.
– Hur en skog sköts efter en brand har betydelse för hur lång tid det tar innan skogen blir en kolsänka igen. Det är alltså bättre att låta överlevande träd stå kvar om man vill att skogen ska återhämta sig som kolsänka snabbare, säger Natascha Kljun.
Mer om skogsbränder i Nordamerika och Europa
I Nordamerika brukar skogsbränder ta sig upp i trädens krontak, vilket leder till att många träd dör. Vid sådana bränder sker de flesta koldioxidutsläppen under själva branden.
I de nordiska länderna är skogsbruket intensivt och 60-80 procent av all skog sköts kommersiellt, vilket för med sig regelbunden gallring.
Här finns också trädarter som ska kunna stå emot brand. Vid skogsbränder klarar sig därför fler träd medan mark och undervegetation härjas svårare. Det här gör att koldioxidutsläppen vid en brand ser annorlunda ut i nordiska skogar jämfört med en nordamerikansk skog.
Forskarna hoppas att studien ska leda till en större förståelse för hur boreala skogsbränder påverkar klimatförändringen genom omfattande och långvariga koldioxidutsläpp.
De menar också att den långsamma återhämtningen av skogen som kolsänka bör tas med i klimatmodeller.
Vetenskaplig studie:
Wildfire impacts on the carbon budget of a managed Nordic boreal forest, Science Direct.
