Kan vi odla våra egna kantareller? Ja, i teorin. Men i verkligheten är det ohyggligt svårt – även för forskare. Här är skälen till att kantareller är så luriga att odla, enligt svampforskaren Petra Fransson vid SLU.
Att ha en egen kantarellodling är sannolikt en dröm för mången svampälskare. Men gång på gång misslyckas försöken att odla kantarell. Många har försökt, inklusive forskare i Sverige.
– En kollega studerade detta för många år sedan. Men kantareller är svårarbetade. Det var svårt att få mycelet att växa ens i labbet, säger Petra Fransson som forskar vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, om hur svampar binder kol i marken.
Lever i symbios
Vissa svampar är ganska lätta att odla, som champinjon och ostronmussling, tidigare kallad ostronskivling.
Men kantarellen är alltså knepig och det beror på att den till skillnad från champinjon och ostronmussling är en mykorrhiza-svamp, se faktaruta nedan. Det innebär att svampen behöver en växt, i det här fallet ett träd, att bli sambo med. Svamptrådar, mycel, bildar som strumpor runt trädets finaste rötter och växer in i trädcellerna. Mycelet sprider sig också i jorden runt trädet, där det når delar av jorden som de större trädrötterna inte når. Träd och svamp lever på detta sätt i symbios och hjälper varandra att få sådant som de behöver för sin överlevnad, som vatten och näring.
Lyckas man få fram massor av kantarellmycel i labbet kan man alltså inte sedan slänga mycelet i en grop i jorden och tro att det ska växa svamp där. För det kommer inte att ske. För att mycelet ska ha någon chans att överleva måste det leva vidare med exempelvis en gran eller tall.
Svamp + träd = sant
Så kallade mykorrhiza-svampar lever i symbios med växter, ofta träd. Gula kantareller, trattkantareller och Karl Johan är exempel på sådana svampar.
Svampens trådiga underjordiska mycel slingrar sig runt och tränger in i ett träds smalaste och finaste rotändar. I denna relation hjälper de sedan varandra. Svampen hjälper trädet att ta upp vatten och näring samtidigt som svampen får kol av trädet. Svampar behöver kol och kan inte ta upp det från luften.
En del mykorrhiza-svampar kräver specifika trädarter för att växa. Björksoppar växer ihop med björk, granblodriskor vill ha gran och tallblodriskor vill ha tall. Trattkantareller brukar bilda mykorrhiza med gran eller tall. Gula kantareller kan växa ihop med ett stort antal träd, som gran, tall, björk, ek och asp. Bourgongnetryffeln, eller sommartryffeln, på Gotland växer med hassel, ek och bok.
En del svamparter kan bilda mykorrhiza med vilket träd som helst.
Mykorrhiza-svampar är i regel svåra att odla. Det är mycket som ska gå i lås för att det symbiotiska nätverket ska uppstå.
– Man kan tillföra kantarellmycel till en liten trädplanta så att mykorrhiza bildas mellan svampen och plantans rotsystem. Det lyckades mina kollegor med, men det krävde oerhört mycket arbete. Och sedan ska ju plantan ut i skogen och växa vidare. Där ska mykorrhizan överleva och inte bli utkonkurrerad av andra organismer, säger Petra Fransson.
– Chansen att det lyckas är oerhört liten. Så jag skulle säga att nej, det funkar inte att odla kantareller.
Det kan gå att odla kantareller i teorin, förtydligar Petra Fransson.
– Ja, under extremt uppstyrda labbförhållanden kan det kanske gå. Men i praktiken tar det alldeles för mycket arbete och kommersiellt skulle det aldrig bli gångbart.
Dock har det i enstaka fall fungerat att skapa mykorrhiza på plantor, få mykorrhizan att överleva och sedan få matsvamp.
– Det har fungerat med tryffelplantor på Gotland. Där har man lyckats få fram tryffelsvamp, säger Petra Fransson.
Mycket ska klaffa för kantarellen
Finns då chans att få kantareller på tomten om man envisas med att slänga svamprester på ett och samma ställe, kanske lite strategiskt nära en gran? Finns möjlighet att kantarellsporer till slut bildar mycel som bildar mykorrhiza ihop med trädet? Nej, så lätt är det tyvärr inte heller, enligt Petra Fransson:
Först ska kantarellsporerna från kantarellrenset gro. Sedan behöver sporerna hitta ett matchande kantarellmycel i jorden för att föröka sig. Och inte nog med det. Lyckas detta måste det förenade mycelet hitta en lämplig välkomnande trädrot att skapa mykorrhiza med. Kruxet är att trädrötter är populära hem för diverse organismer. Mellan 95 och 100 procent av alla trädrötter är redan koloniserade, säger Petra Fransson.
Att få ihop den här ekvationen fixar skogens organismer helt uppenbart själva. Men att forcera fram kantarellmykorrhiza lär ha liten chans att lyckas, menar Petra Fransson.
Stämmer det att man bör lämna kvar några kantareller på varje kantarellställe, annars dyker inga svampar upp nästa år?
– Det rådet tror jag att man kan strunta i. Tänk på ett äppelträd: Avstår du från att plocka alla äpplen på ett träd av rädsla för att inga äpplen ska komma nästa år? Nej, vi vet ju att äpplena kommer ändå. Det vi plockar är bara fruktkroppar. Äppelträdet är som mycelet. Det överlever och kommer att ge ny frukt. Gul kantarell är ingen skyddad art, det är bara att plocka.
Kan jag vårda mitt kantarellställe i skogen i hopp om mer svamp? Vattna eller gödsla, till exempel?
– Nej, låt naturen sköta sitt. Gödsla inte. Då ger du träden massor av kväve och då behövs kanske inte mykorrhiza-svampen längre. Träden får ju näring från svampen. Får träden mer näring från annat håll kommer träden att välja den lättaste vägen och strunta i svampen.
Men misströsta ej. Det finns många matsvampar och flera går bra att odla – mer om det på forskning.se inom kort.
Bilder: Laban Anders Gustavsson Käll.
Text: Lisen Forsberg
