Politisk vilja avgörande för att stoppa rysk energi

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina beslutade EU att minska beroendet av rysk gas, kol och olja. Men hur har det gått med utfasningen? Enligt en rapport från FOI har importen av energi från Ryssland minskat rejält, men stora skillnader finns mellan EU-länderna.

Före den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 var Ryssland den största exportören av energi till Europa. Exporten var viktig både för landets ekonomi och för politiskt inflytande i Europa.

En månad efter att kriget startade fattade EU-kommissionens ett beslut om att medlemsländerna skulle minska sitt beroende av rysk energi. Målet var oberoende av rysk energi till 2027.

Beslutet har varit framgångsrikt, men vissa viktiga beroenden kvarstår. Det konstaterar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

– Många länder inom EU har minskat sitt beroende av rysk olja och naturgas. Övergripande mellan 80 och 90 procent för olja och gas, säger forskaren Emil Wannheden, specialist på rysk ekonomi och analytiker på FOI.

Länder i Centraleuropa ligger efter

Han har tittat på handelsdata och analyserat olika medlemsländers beroende av energihandeln med Ryssland. Enligt Emil Wannheden finns stora skillnader mellan EU-länderna.

– Tyskland och Frankrike har helt slutat att importera olja och gas från Ryssland. Medan länder i Centraleuropa som Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Slovakien och Österrike fortfarande är beroende av import av antingen olja, gas eller kärnkraftsbränsle från Ryssland.

Tjeckien importerade ungefär hälften av sin olja från Ryssland vid slutet av 2023. Österrike har importerat 80 till 90 procent av sin gas från Ryssland, som dock nyligen stoppade gasexporten. Slovakien importerar nästan all sin olja och gas från Ryssland.

Ledningar från Sovjettiden

Att så många länder i Centraleuropa är beroende av energi från Ryssland beror på att olja- och gasledningar finns kvar sedan Sovjetunionens tid. För att nå EU-kommissionens mål behöver länderna investera i ny infrastruktur.

– Att göra sig oberoende av energi från Ryssland handlar till exempel om att bygga nya gasledningar eller göra anpassningar så att oljekraftverk kan använda andra typer av olja. Det är inte frågan om några astronomiska summor, säger Emil Wannheden

Vilja saknas i en del länder

Enligt rapporten beror de stora skillnaderna mellan länderna snarare på politisk vilja än tekniska eller ekonomiska hinder. I vissa länder saknas den politiska viljan.

Emil Wannheden nämner Ungern som exempel på ett land som fortfarande investerar i kärnkraft byggd av Ryssland. Österrike har valt att importera stora mängder rysk gas, och dessutom nyligen valt en förbundsregering som är mer ryssvänligt inställd.

– Bulgarien däremot har skiftat från rysk olja och är ett exempel på ett land som går åt rätt håll trots sitt tidigare beroende, säger Emil Wannheden.

Stöttar rysk ekonomi

Han vill med rapporten lyfta fram sårbarheten i att låsa in sig i beroenden på lång sikt. Det kan också påverka det säkerhetspolitiska läget.

– Den som är beroende av att importera energi från Ryssland stödjer också dess ekonomi. Genom att köpa rysk energi bidrar man till Rysslands statskassa. Den ryska budgeten är helt beroende av inkomster från energiexporten.

Är EU-kommissionens mål om att fasa ut medlemsländernas import av rysk energi till 2027 realistiskt?

– Jag tror att det hade kunnat ske ännu tidigare om viljan fanns hos fler länder, säger Emil Wannheden.

Rapport:

The EU’s Continued Dependencies on Russian Energy. A Clean Break?, FOI