Svavel i atmosfären, som orsakar kallare klimat, spelade troligen mindre roll för dinosauriernas utdöende än man tidigare trott. Snarare ligger mörker bakom att många arter utrotades efter det katastrofala asteroidnedslaget. Det menar forskare vid Luleå tekniska universitet.
För omkring 66 miljoner år sedan slog en 10–15 kilometer stor asteroid ner på Yucatanhalvön i nuvarande Mexiko. Nedslaget ledde till en katastrof för den tidens växter och djur.
Stora mängder damm, sot och svavel sköts upp i atmosfären. Det här orsakade global kyla och mörker under några år. 75 procent av jordens arter dog ut och händelsen innebar slutet på dinosauriernas tid.
En drastisk temperatursänkning på grund av stora mängder svavelutsläpp i atmosfären har setts som den främsta orsaken bakom dinosaurernas död – fram till nu. En internationell studie har nämligen tittat närmare på svavelutsläppen.
– För att förstå hur mycket temperaturen sjönk och hur länge det tog innan klimatet återhämtade sig så måste vi ha ett pålitligt värde på den totala mängden svavel som släpptes ut i samband med nedslaget, säger Katerina Rodiouchkina, forskare i geokemi vid Luleå tekniska universitet.
Halten svavel var mindre
Tidigare har svavelvärdet beräknats via simuleringar av nedslaget och uppskattningar av svavelhalten i marken där asteroiden slog ned. Nu har forskare använt ett nytt sätt att undersöka svavel i atmosfären efter kraschen.
– I stället för att bara fokusera på själva nedslaget, valde vi att titta på vad som hände efteråt. Svavlet som frigjordes från nedslagsplatsen och hamnade i atmosfären spreds över hela världen. Det föll till slut tillbaka till jordens yta under månader eller till och med år efter nedslaget, säger Katerina Rodiouchkina.
– Detta svavel identifierade och analyserade vi i sediment på flera platser runt jorden för att uppskatta den totala mängden svavel som hamnade i atmosfären efter asteroidnedslaget, fortsätter hon.
Den nya studien visar att svavelhalten i atmosfären efter nedslaget var fem gånger mindre än tidigare beräknat.
Brist på ljus kan ha avgjort
Damm och sot, som också hamnade i atmosfären, har mindre påverkan på temperaturer än svavel. Andra studier har däremot visat att dessa partiklar har stor påverkan på inflödet av ljus och därmed på all växtlighet på jorden.
Det här tyder, enligt forskarna, på att det snarare var bristen på ljus som ledde till massutrotningen än temperaturen.
– Under väldigt lång tid har man trott att temperaturnedgången var avgörande, men våra resultat tyder på att det troligen inte blev så kallt som tidigare klimatstudier har visat. Det stämmer också bättre med att så pass många arter ändå överlevde, vilket gjorde att däggdjuren hade chans att utvecklas och att vi människor finns på jorden i dag, säger Katerina Rodiouchkina.
Vetenskaplig studie:
Reduced contribution of sulfur to the mass extinction associated with the Chicxulub impact event, Nature Communications.
