För att stävja grövre brottslighet behöver man förstå hur de kriminella aktörerna samverkar och hur rörliga de är geografiskt. Mobila individer flyttar inte bara människor, pengar och varor, utan skapar också nya kontakter. Det visar en rapport från Institutet för framtidsstudier.
Det är lätt att få uppfattningen att brott bara förekommer i vissa geografiska områden, när man tar del av mediernas rapportering av grövre brottslighet. Diskussioner om utsatta områden och visitationszoner förstärker den bilden. Men är det en sann bild?
Även om vissa typer av brott inte har ökat i Sverige på senare år, så har andra brott gjort det. Både antalet skjutvapenrelaterade mord och sprängningar, liksom ekonomisk brottslighet, har ökat kraftigt under 2000-talet. Olika rapporter har sedan tidigare konstaterat att denna utveckling framför allt kan kopplas till den organiserade brottsligheten.
Brotten färre men grövre
När samarbetena mellan kriminella ökar, ställs hela samhället inför utmaningar på andra sätt än med enskilda gärningsmän. Sverige har fått färre men värre lagöverträdare, färre men grövre brott, och framför allt, fler brott som sker genom samarbeten.
Forskare vid Institutet för framtidsstudier, IFFS, har undersökt hur dagens organiserade brottslighet ser ut ur ett rumsligt perspektiv, det vill säga rent geografiskt, i rapporten ”Kriminella på kartan – en ESO-rapport om den organiserade brottslighetens geografi”. Hernan Mondani, docent i sociologi, och Amir Rostami, professor i kriminologi, talar om fem olika typer av kriminella miljöer eller organisationstyper: MC-gäng, maffia, gatugäng, nätverk och partiella organisationer (en lösare form av samarbete).
Med organiserad brottslighet förändras också brottslighetens geografi. Internationellt utgör detta ett etablerat forskningsområde, men i Sverige är det relativt få studier om den organiserade brottsligheten som har haft fokus på den geografiska spridningen.
Tittar på brottslighetens geografi
– Skjutningar och sprängningar är aktiviteter som ofta är kopplade till specifika typer av områden, men också till olika kriminella miljöer. Det är därför betydelsefullt att förstå hur andra brottsliga aktiviteter från den organiserade brottsligheten förhåller sig geografiskt. I den här rapporten har vi tittat just på den dimensionen för att se om det är möjligt att hitta mönster som kan ha betydelse för det förebyggande arbetet, säger Hernan Mondani.
Just skjutvapenvåldet tenderar att koncentrera sig i områden som polisen definierar som utsatta. Men detta faktum behöver kompletteras med kunskap om kriminella miljöers bundenhet till olika platser för att förstå hur sådana brott ska kunna stävjas, menar Hernan Mondani och Amir Rostami.
De konstaterar att organiserad brottslighet inte är något som är begränsat till storstadsregioner eller utsatta områden. Organiserad brottslighet förekommer i hela landet. Däremot finns det skillnader i geografisk spridning beroende på vilken typ av kriminell miljö man tittar på.
MC-gängen störst i glesbygden
När hänsyn tas till folkmängd utgör MC-gängen den dominerande kriminella miljön i alla Sveriges sju polisregioner. De har mer närvaro i glesbygdskommuner än övriga miljöer och står för oproportionerligt mycket brottslighet utanför de områden som kallas utsatta. Gatugäng och nätverk finns också överallt i Sverige medan de mer löst sammankopplade partiella organisationerna framför allt finns i Stockholm, och maffia-miljöerna främst i Stockholm och polisregion Väst som omfattar Hallands och Västra Götalands län.
Den minsta miljön i antal individer räknat är maffian. De förekommer ungefär lika mycket i utsatta som i icke-utsatta områden, men merparten av deras brottslighet förekommer i urbana miljöer. De har en stark lokal förankring, vilket skapar möjligheter att ta sig in i olika legala och politiska strukturer i samhället.
Utöver förankringen på olika platser har de olika typerna av miljöer också en viss grad av mobilitet. Något som framkommer i den här studien är att det tycks finnas en rollfördelning inom miljöerna där en av rollerna handlar om att vara mobil.
Kriminella rör sig över stora områden
– Ungefär 30 procent av individerna som ingår i dessa kriminella miljöer är mobila, vilket innebär att de kan röra sig över stora geografiska områden och begå brott i dessa. De här mobila individerna har också visat sig stå för så mycket som mellan 45 och 65 procent av alla brottsmisstankar inom respektive miljö, säger Amir Rostami.
Detta resultat är så klart betydelsefullt när man försöker förstå den organiserade kriminalitetens geografi. De mobila individerna flyttar inte bara människor, pengar och varor.
– Man kan metaforiskt säga att de fungerar som humlor som pollinerar blomväxter och sprider pollen – de tar sig runt och skapar nya kontakter och affärsmöjligheter på nya orter, säger Hernan Mondani.
Mobiliteten varierar med miljön
Graden av mobilitet, alltså andelen mobila individer som tar sig mellan kommuner, varierar med typ av miljö. Graden av mobilitet kan spegla skillnader i graden av organisering i dessa kriminella miljöer, men den kan också förklaras av hur miljöerna är uppbyggda. MC-gängen har till exempel ganska låg mobilitet, men eftersom de ofta består av decentraliserade organisationer med många lokala klubbar har de ändå så lång räckvidd att de begår brott i nästan alla svenska kommuner. Partiella organisationer, maffia och gatugäng har lägre räckvidd, men de har flera samarbeten lokalt, vilket är ett resultat av deras starka koncentration till olika delar av landet.
Vissa typer av brott visar sig vara svårare att förknippas med en geografisk plats än andra. Den ekonomiska brottsligheten har lägst så kallad täckningsgrad. Det innebär att denna brottstyp kräver andra komplementära källor än geografiska för att nå en fördjupad förståelse av den.
Kunskap ger bättre brottsbekämpning
– För att bli framgångsrik i det brottsbekämpande arbetet måste vi nå en bättre förståelse för vilken roll den kriminella ekonomin har som drivkraft i de kriminella miljöerna. Vi behöver också mer kunskap om specialiseringen inom den organiserade brottsligheten, säger Amir Rostami.
Brottslingar och brott är alltså inte något som återfinns enbart i vissa typer av urbana miljöer, och det behöver man ha med sig för att förstå hur brott ska kunna förebyggas. Med alltför mycket fokus på en geografisk plats eller en typ av brott kan vissa insatser bli mindre träffsäkra. För att förebygga den organiserade brottsligheten behöver man rikta uppmärksamheten inte bara mot de kriminella, utan också mot de sårbarheter i samhällets organisering som måste reduceras för att motverka de allvarligare förändringar som organiserad brottslighet kan föra med sig. De konstaterar forskarna i rapporten.
– Det kan till exempel handla om utökade kontroller när det kommer till förmåner från välfärdssystem och ett närmare samarbete med näringslivet för att försvåra bedrägerier. Det här är ett arbete som polismyndigheten
tillsammans med andra myndigheter och intressenter behöver bli bättre på, säger Amir Rostami.
Rapport:
Kriminella på kartan – en ESO-rapport om den organiserade brottslighetens geografi, IFFS
