Redan under antiken förekom häxor i litteraturen och har sedan dess haft en självklar plats i böcker och berättelser. Häxans funktion som en projektionsyta för vår egen rädsla, ilska och begär kan vara en förklaring. Det menar litteraturforskaren Amanda Landegren.
Många av oss förknippar häxor med magi, klokhet, kittlar, katter, oberäknelighet, det förbjudna, naturen, det kvinnliga, sexualitet, det onda och det goda. Listan kan helt enkelt göras lång.
En häxa idag kan vara nästan vad som helst, menar Amanda Landegren, som forskar inom ungdomslitteratur och den framväxande samtidsgenren Urban Fantasy, vid Lunds universitet. Häxans historia är svårskriven och måste förstås som en ständigt föränderlig blandning av folktro, historiska praktiker, och litterära representationer.
– Häxan idag är så mångfacetterad och det gör henne tacksam att använda i litteraturen. Man kan placera henne var som helst för att hantera de frågor som boken vill ta upp, som olika rädslor eller lockelser. Häxan kan vara god eller ond men behöver inte heller vara något av det, säger Amanda Landegren.
Häxan i Narnia står för kyla
Hon illustrerar detta med några utvalda häxor ur sentida litteratur och populärkultur. Hon börjar med den Vita häxan i C.S. Lewis bok om Narnia från 1950 som är ett exempel på en häxa som är alltigenom ond.
– Den vita häxan Jadis, eller Narnias drottning som hon själv vill bli kallad, ska förstås i Lewis kristna ramverk. Hon frambringar den hundraåriga vintern i Narnia och står för en emotionell kyla, säger Amanda Landegren.
Ett annat exempel är The Wicked Witch of the West i L. Frank Baums bok Trollkarlen från Oz från år 1900. Denna häxa har genom nytolkningar i böcker och filmer förändrats över tid många gånger och speglar sin tid. I fantasyfilmen och musikalen Wicked från 2024, som bygger på boken och utspelar sig i samma värld, är häxan huvudperson.
– I boken Trollkarlen från Oz är The Wicked Witch of the West en ond figur men i filmen Wicked är hon, som här heter Elphaba, någon vi kan identifiera oss med och förstå på ett sätt som inte var möjligt i den gamla berättelsen. Man har gjort karaktären mer komplex och vi ser det ur hennes perspektiv, säger Amanda Landegren.
Sabrina blev en populär häxa
På 1990-talet blev TV-serien Sabrina tonårshäxan oerhört populär. Serien sprang ur en tecknad serie och bidrog till att popularisera den unga häxan.
– Jag tror att Sabrina var en viktig del i populariseringen av den unga häxan. Häxan som huvudperson i en utvecklingsberättelse där hon måste lära sig hantera sina krafter, blir här en metafor för ungdomen. Det magiska används för att utforska växande och mognad i utvecklingsberättelserna, säger Amanda Landegren.
Första boken om Harry Potter kom 1997 och förmedlade en relativt neutral bild av häxan.
– Med Hermione Granger blir häxan främst ett namn på en kvinnlig magiutövare. Konnotationerna till det förbjudna är svåra att hitta hos henne, säger Amanda Landegren.
Harry Potter populariserade genren
Harry Potter hjälper till att popularisera fantasylitteraturen i Sverige, som blandas med ungdomsromanens starka socialrealistiska tradition. Särskilt i Urban Fantasy-litteraturen, det vill säga berättelser med övernaturliga element som sker parallellt i vår moderna värld, märks det socialrealistiska arvet.
Till exempel i Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens bästsäljande serie från tidigt 2010-tal om Engelsfors ställs sex unga häxor mot ondskan i en nedgången bruksort i Bergslagen. I serien ingår Cirkeln, Eld och Nyckeln.
Framtidens häxa ekokritisk
2025 är häxan ofta förknippad med naturen och kan ha en ekokritisk roll. Häxans förknippning med naturen kommer ur en romantisk tradition och blandas med dagens längtan efter naturen och det naturliga i en tid av klimat- och miljökriser.
– Jag tror häxan kommer fortsätta att vara populär. Mycket av barnlitteraturen idag har tydliga ekokritiska inslag, och då blir häxan en lättillgänglig karaktär. Inte alltid som en god figur, men som någon som kan belysa frågor om det industriella, moderna och naturliga, säger Amanda Landegren.
Det här är en artikel från Lunds universitets nyhetsbrev Apropå!.
Läs om häxor i påsk!
Häxorna av Roald Dahl (1983)
Roald Dahls häxor är ruskiga på ett sätt som vi inte ser så ofta idag och boken skyggar inte undan från att porträttera en värld där barn är utsatta. Bokens häxor avskyr barn och särskilt de engelska häxorna är kända för att förvandla barn till små, oigenkännbara djur.
Läsålder: 8-10 år
Den mörka materien-trilogin (His Dark Materials) av Philip Pullman: Guldkompassen (1995), Den skarpa eggen (1997), Bärnstenskikaren (2000)
En serie som visar på det bästa fantasygenren har att erbjuda. Det är en komplex, självmedveten coming-of-age-berättelse som tar itu med frågor om religion, oskuld och barndom. Häxorna spelar flera viktiga roller under seriens gång, och framstår som mystiska, outgrundliga varelser.
Läsålder: 12+
Blokbergstrilogin av Linda Åkerström: Dödsdansen (2021), Spiritus (2022), Halvling (2023)
Dödsdansen tar avstamp i sägnen om Hårgadansen, där djävulen spelade tills ungdomarna dansade ihjäl sig, och tar läsaren från en litet svenskt samhälle till en främmande värld bakom dimman. Liten påskanknytning finns då ordet Blåkulla anses vara en försvenskning av tyskans Blocksberg, och i serien verkar djävulen åter komma för att tvinga ungdomarna att dansa.
Läsålder: 15+
