Många autistiska personer beskriver att de försöker dölja sina autistiska drag i sociala situationer. Men detta, som ofta kallas kamouflering, kan vara kopplat till långvarig biologisk stress. Det framgår en studie från Karolinska Institutet.
Många autistiska människor beskriver att de försöker att dölja sina autistiska drag i sociala sammanhang för att inte verka annorlunda. En del tvingar sig själva att ha ögonkontakt med andra, även om ögonkontakten ger obehag. Andra kan ha en rad strategier i huvudet inför småprat.
– En del beskriver att de nästan har ett manus i hjärnan. Om någon säger en sak bör jag svara på ett visst sätt, om någon frågar si ska jag svara så. Upplevelsen blir ibland att man ständigt är i ett skådespel, säger Karl Lundin Remnélius, forskare i psykologi vid bland annat Karolinska Institutet.
Lägger band på sig
Andra strategier kan vara att försöka imitera andra som man tycker verkar vara socialt framgångsrika, eller att lägga band på egna repetitiva rörelser, även kallat stimmande. En del autister upplever att vissa repetitiva beteenden, till exempel att göra rörelser med händer eller fötter, lugnar nervsystemet vid starka känslor eller starka sensoriska intryck. I sociala sammanhang kan de dock anstränga sig för att hålla tillbaka rörelserna, utifrån en önskan om att passa in.
– Många autistiska personer beskriver att det är utmattande att försöka dölja sin autism, säger Karl Lundin Remnélius.
Att dölja drag som hänger ihop med exempelvis autism eller adhd kallas ibland för kamouflering. I en ny studie har Karl Lundin Remnélius och forskarkollegor undersökt hur kamouflering av autistiska drag kan hänga ihop med stresshormonet kortisol.
Koppling till kortisol
Studien har gjorts vid KIND, Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet.
Av studien framgår att personer som kamouflerar mer har högre nivåer av stresshormonet kortisol, generellt.
– Det här är den första studien som använder ett biologiskt mått för att undersöka potentiella konsekvenser av kamouflering. Det är ett viktigt steg mot att förstå hur detta hänger ihop med psykisk och fysisk hälsa, säger Karl Lundin Remnélius.
Inga tvärsäkra resultat
Resultaten är dock inte entydiga. Det går inte att utesluta att kamouflering även skulle kunna bidra till sänkta stressnivåer hos en del människor, säger Karl Lundin Remnélius.
– Man skulle då kunna tänka sig att de här strategierna fungerar som ett slags ”skydd” mot yttre stressfaktorer, som mobbning.
Dock tycks det vara rätt troligt att kamouflering har något slags koppling till långvarig stress, säger Karl Lundin Remnélius.
– Att vi ser resultat med ett biologiskt mått på stress stämmer delvis överens med de erfarenheter som autistiska personer har beskrivit. Men vi behöver fler studier för att förstå sambandet bättre.
Genetik kan spela in
Det kan också finnas hittills okända genetiska skillnader som avgör hur man påverkas, enligt forskarna.
– Det kan finnas gener som gör människor mer eller mindre känsliga för stress i den här typen av situationer, säger Karl Lundin Remnélius.
Om kamouflering kan ge upphov till stress, varför blir det så?
– Sannolikt handlar det om att det tar mycket energi och fokus i stunden att försöka uppföra sig på sätt som för icke-autistiska personer kommer närmast per automatik. Det blir en hög belastning på arbetsminne och andra kognitiva förmågor att hela tiden försöka komma ihåg vad man tror att man bör säga eller göra – samtidigt som man försöker att lyssna på vad andra säger. Många känner sig urlakade efteråt. Det kostar energi.
Vad är nästa steg i forskningen?
– För att bättre förstå om kamouflering har en påverkan på kortisolnivåer behövs forskning som följer en grupp över tid. Dessutom behövs mer kunskap om hur liknande beteenden ser ut inom andra tillstånd, som adhd och intellektuell funktionsnedsättning.
Vetenskaplig artikel:
The impact of camouflaging autistic traits on psychological and physiological stress: a co-twin control study, Molecular Autism.
Text: Lisen Forsberg, forskning.se.
