Många känner oro för klimatförändringar och det finns konstruktiva sätt att möta känslorna – men också fallgropar som kan förvärra dem. Forskaren Marlis Wullenkord sammanfattar vad forskningen säger om klimatångest, känsloreglering och varför vi ofta missförstår varandra.
I takt med att ordet klimatångest blivit allt vanligare har forskare intresserat sig för begreppet.
En av dem är Marlis Wullenkord, forskare i miljöpsykologi vid Lunds universitet.
År 2021 lade hon fram en avhandling om psykologiska orsaker till klimatförnekelse, såsom känsloreglering och skydd av privilegier. I dag är hon involverad i flera projekt på samma tema, bland annat om ungas känslor om och distansering till klimatfrågan.
– Vi lever också i skuggan av krig, pandemirisk och demokratinedgång. Det som gör just klimatförändringarna särskilt intressanta är deras existentiella karaktär. Trots att hotet är välkänt, omfattande och berör hela mänskligheten, uteblir ett kollektivt agerande som står i proportion till problemet, säger hon.
Stark naturanknytning kan väcka klimatrelaterad sorg
Ett pågående projekt som Marlis Wullenkord är involverade i handlar om att förstå huruvida nära band till naturen kan vara ett sätt att hantera klimatoro.
I vanliga fall är en nära relation till naturen bra för vårt psykiska välbefinnande, men när det gäller klimatförändringar ser vi inte samma skyddande effekt, berättar hon.
– För personer med stark naturanknytning kan vistelse i naturen väcka klimatrelaterad sorg och ångest, eftersom förändringarna blir mer påtagliga och förlusterna mer konkreta. Naturen blir då både en källa till återhämtning och till oro.
Att underskatta andras engagemang
Undersökningar visar att en majoritet oroar sig för klimatförändringarna. I Sverige finns siffror som pekar på att ca 75 procent av svenskarna är ganska eller mycket oroade för klimatförändringarnas effekter och vill se snabbare åtgärder.
Trots det pekar andra undersökningar på en utbredd föreställning om att det egna klimatengagemanget är större än andras. Det är ett fenomen som uppträder inom fler fält och som inom forskningen kallas pluralistisk ignorans.
Enkelt uttryckt innebär det att många av oss privat tycker eller känner en sak, men tror att de flesta andra tycker något annat.
– Fenomenet kan leda till en dissonans mellan de egna tankarna och det publika samtalet, säger Marlis Wullenkord.
Rationellt att oroa sig för klimatet
En annan vanlig föreställning som florerat i samhällsdebatten mer eller mindre uttalat de senaste åren är att klimatångest är ett uttryck för överdriven känslighet. Det stämmer inte.
– Det är rationellt med oro eller rentav ångest för det verkliga hot som ju klimatförändringarna utgör. Det finns ibland en underliggande föreställning att rationalitet och känslor är frikopplade från varandra, trots att det i regel är tvärtom. Det vore rimligt med mer plats för känslor och kollektiv känsloreglering i det offentliga samtalet, tycker Marlis Wullenkord.
Ett annat mentalt snedsprång handlar om hur vi bemöter andras oro. Inte minst hur föräldrar bemöter sina barns frågor och farhågor.
– Instinkten kan vara att man vill sudda ut det obehagliga och ta bort andras – och kanske också sin egen – ångest genom att förmedla ”det är inte så farligt ändå”. Eller att sluta prata om det och byta ämne.
Nästan all forskning visar att sådan tröst kan upplevas som avfärdande och därmed skapa distans och ensamhet i upplevelsen, vilket kan bidra till att känslorna blir svårare att hantera, enligt Marlis Wullenkord.
Marlis Wullenkords fyra råd för att hantera klimatoro:
-
1
Meningsfokuserad hantering
Målet är inte att bli av med oron och ångesten, och inte heller nödvändigtvis att minska den. I stället är rekommendationen att våga stanna kvar i det svåra och obekväma, samtidig som man försöker hitta mening i situationen.
Kanske kan man till och med finna positiva aspekter och agera konstruktivt. Detta förhållningssätt – på fackspråk kallat meningsfokuserad coping – är relevant i många av livets utmaningar och har tydliga likheter med mindfulness-baserade strategier.
Marlis Wullenkord nämner bland annat en studie i hur svårt kroniskt sjuka människor fick ökad livskvalitet när de samtidigt uppmärksammade det positiva i tillvaron och accepterade insikten om den egna sjukdomen.
-
2
Validera känslor
Klimatångest är inte något som måste botas, utan ett svar på ett verkligt hot. I samtal är det därför bättre att bekräfta den andras känslor än att förminska dem eller byta ämne. Ge den andra en chans att diskutera känslorna, lyssna och visa respekt. Att erkänna och sätta ord på känslorna är ett första steg att ta kontroll över dem.
-
3
Förstå dig själv
I grund och botten, vad är det som stressar dig egentligen? Är det en planetär sorg över förlust av biologisk mångfald eller att människor far illa? Risken för förlust av egendom till följd av extremväder eller att inte kunna resa? Att inte kunna, eller orka, leva så hållbart som man vill? Eller är det fråga om en känsla av hopplöshet, att de som har makt inte tycks agera tillräckligt?
Folk känner oro för olika saker. Genom att förstå egna reaktioner och värderingar ökar chansen att agera på ett relevant sätt.
-
4
Agera
Fundera över vad som känns meningsfullt för dig och vad som kan väcka positiva klimatkänslor. Kanske är det att gå med i ett klimatnätverk, engagera dig på skolan eller på arbetsplatsen, eller ”bara” att sätta ord på dina känslor.
Poängen är inte att göra allt, utan att hitta något som känns relevant och uthålligt för en själv.
– Målet är att hitta en balans mellan engagemang och välmående. Livet innehåller många utmaningar, och att våga möta dem samtidigt som man agerar på det som känns viktigt kan i sig bli en källa till mening, säger Marlis Wullenkord.
Denna text är en bearbetning av en artikel som kommer från nyhetsbrevet Apropå från Lunds universitet.
