Ska du äta en semla på fettisdagen? Då är du inte ensam, men för många har fettisdagen en annan betydelse i dag än den haft tidigare. Historiskt var dagen en gräns – ett sista tillfälle att njuta innan fyrtio dagars fasta tog vid.
Semlan har blivit en självklar symbol för fettisdagen. Men bakom grädden och mandelmassan döljer sig en lång historia om disciplin, återhållsamhet och andlig förberedelse. Fettisdagen markerar nämligen övergången från överflöd till eftertanke.
– Fettisdagen är dagen precis före fastan, som börjar på askonsdagen. Historiskt sett var det dagen då man åt upp fet och rik mat innan den fyrtio dagar långa fastan inför påsk, säger Emmanouela Grypeou, religionshistoriker med inriktning på tidig kristendom vid Stockholms universitet.
Fastan har sina rötter i Bibeln och i berättelsen om Jesus som tillbringade fyrtio dagar i öknen i bön och fasta. Inom kristendomen kom fastan att bli en återkommande period för andlig disciplin.
– Begrepp som asketisk disciplin och kroppslig återhållsamhet är centrala för formandet av den tidiga kristendomen. Fastan är en form av andlig övning som syftar till förberedelse, reflektion och botgöring, säger Emmanouela Grypeou.
En sträng vardag i det historiska Sverige
I dagens Sverige är fastan för många en personlig eller symbolisk handling. Historiskt såg det annorlunda ut. Under medeltiden och fram till tidigmodern tid präglade fastan vardagen på ett påtagligt sätt.
– Man avstod från kött, mejeriprodukter och ibland även fisk. Måltiderna blev enklare, och fastan var inte bara en individuell handling utan något som formade vardagen och kyrkoåret, säger Emmanouela Grypeou.
Mot den bakgrunden får fettisdagen en särskild laddning. Dagen före fastan blev ett tillfälle att njuta av det som snart skulle förbjudas.
– Fokuset på semlan i dag betonar den söta bakelsen snarare än den historiska betydelsen av överflöd före fastan. Den kulturella minnesbilden har delvis förlorat sitt symboliska djup, även om idén om en sista njutning lever kvar.
Gemensamma traditioner
Att njuta före fasta är inte unikt för Sverige. I många kristna traditioner har dagarna före fastan präglats av fest, gemenskap och rik mat. Samtidigt har själva fastan tagit olika uttryck i olika traditioner.
– I den katolska kyrkan är det vanligt att avstå från kött vissa dagar, medan ortodoxa kristna historiskt ofta har följt betydligt striktare regler, som total avhållsamhet från kött, fisk, ägg och mejeriprodukter, ibland även olivolja och vin. I den ortodoxa traditionen handlar fastan inte bara om självdisciplin och individuella val, den är dessutom ofta offentligt synlig och föremål för social kontroll, säger Emmanouela Grypeou.
I protestantiska sammanhang har fastan oftare varit frivillig och mindre reglerad.
– Där handlar det mer om att avstå från något som en hjälp till reflektion eller bön, snarare än att följa en strikt diet.
Nya former av fasta
I dag tar fastan många nya former. För vissa innebär den att avstå från socker eller kött, för andra från sociala medier, shopping eller andra konsumtionsvanor.
– Kärnan är att ge upp något som verkligen är meningsfullt för en själv. Det speglar också en bredare individualisering av religion i västerländska samhällen, säger Emmanouela Grypeou.
Även om de strikta kostreglerna i dag ofta har ersatts av mer personliga val, lever fastans grundtanke kvar, nämligen att avsätta en period för självreflektion och återhållsamhet.
– Fastan har, trots förändrade uttryck, visat sig vara både anpassningsbar och tidlös – en tradition där gamla principer ständigt omtolkas och formas för att möta nya frågor som präglar samtida liv och andliga strävanden.
Denna artikel publicerades ursprungligen på Stockholms universitets webbplats.
