När skogsbränderna rasade i Sverige sommaren 2018 kan de största kolutsläppen ha skett under marken. En studie visar att pyrande bränder i torvjordar underskattas kraftigt – trots att de kan frigöra mycket stora mängder kol.
Under den extremvarma sommaren 2018 bröt över 300 skogsbränder ut runt om i Sverige. Med hjälp av fältmätningar, modeller och data från Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och SMHI har forskare nu kartlagt var och varför kol frigjordes i samband med bränderna.
Utsläppen underskattas
Studien visar att utsläpp från intensiva bränder ovan mark överskattas i branddatabaser. Utsläppen från djupa organiska jordar och torvmarker underskattas däremot kraftigt – under sommaren 2018 med upp till 50 procent.
De pyrande bränderna under mark syns sällan tydligt på satellitbilder, men kan frigöra mycket stora mängder gammalt kol.
– Det som ser dramatiskt ut från luften är inte alltid det som påverkar klimatet mest. De verkligt stora utsläppen sker i det tysta, nere i marken, säger Johan Eckdahl, skogsbrandforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Kol bundet i torvjordar
I boreala skogar – barrskogsregionen som sträcker sig runt norra halvklotet – lagras mer kol än vad som i dag finns i atmosfären. En stor del är bunden i djupa torvjordar som byggts upp under tusentals år.
När jorden torkar och antänds kan bränder fortsätta att brinna under markens yta under lång tid. Därmed riskerar traditionella metoder i dagens branddatabaser, som bygger på bränd areal, rökdensitet och synlig brandintensitet, att missa en avgörande del av skogsbrändernas klimatpåverkan.
Ett exempel är jämförelsen mellan brandåret 2018 och skogsbranden i Sala 2014. Trots att den totala brända arealen var betydligt större 2018 visade det sig att Sala-branden ensam släppte ut ungefär lika mycket kol som alla 324 bränder 2018 tillsammans.
– Det avgörande är var det brinner. En brand i djupa torvjordar kan väga tyngre klimatmässigt än hundratals mer intensiva bränder på mark med tunna jordlager, säger Johan Eckdahl.
Kalhyggen kan bli spridningsväg
Studien ger också nya perspektiv på skogsbruk och markanvändning. Högupplösta kartor visar mönster som tyder på att nyligen kalavverkade områden kan fungera som spridningsvägar in i äldre, mer kolrika skogar och våtmarker.
Forskarna slår fast att befolkningstäthet spelar en viktig roll för att i ett tidigt skede begränsa spridningen av högintensiva bränder. Resultaten visar också tecken på att tidig brandbekämpning och aktiv skogsförvaltning kan minska skadorna från skogsbränder.
Satelliter ger inte alla svar
Forskarna bedömer att resultaten är relevanta långt utanför Sveriges gränser. Om utsläppen underskattas under ett svenskt brandår av 2018 års omfattning finns det skäl att ifrågasätta hur stora utsläppen varit under de senaste årens extrema bränder i Nordamerika och Sibirien, enligt forskarna.
I det senare fallet saknas tillräckliga grunddata, vilket försvårar kalibreringen av satelliter och modeller.
– Satelliter som visar ovanjordisk förbränning är viktiga för att förstå var den underjordiska förbränningen kommer att börja. Men vi behöver kombinera satelliternas överblick med fötter på marken. Först då kan vi förstå hur mycket kol som faktiskt frigörs – och hur vi bäst skyddar de mest sårbara kolförråden i ett allt varmare klimat, säger Johan Eckdahl.
Vetenskaplig artikel:
Reassessing boreal wildfire drivers enables high-resolution mapping of emissions for climate adaptation, Science Advances.
