Många paraidrottare på internationell elitnivå har aldrig blivit testade för dopning eller fått en antidopningsutbildning. Det visar en studie från Högskolan i Gävle.
Statistik från World Anti-Doping Agency, WADA, visar att andelen dopningsfall inom paraidrotten ligger på ungefär samma nivå som i andra idrotter sett till antalet tester. Samtidigt visar ny forskning att det finns brister i antidopningarbetet.
I en studie har 109 aktiva elitparaidrottare från 25 länder svarat på en enkät om sina erfarenheter av antidopningssystemet. Resultaten visar att de själva värnar en dopningsfri idrott – men också att det finns problem i hur testerna fungerar i praktiken.
– Över hälften hade aldrig blivit testade under sin karriär, och 27 procent uppgav att de inte hade fått någon antidopningsutbildning, säger Anna Qvarfordt, forskare i idrottsvetenskap vid Högskolan i Gävle, i ett pressmeddelande.
Osäkerhet kring preparat
Enligt det internationella regelverket ska en idrottares första kontakt med antidopningssystemet ske genom utbildning. Trots det visar studien att många idrottare möter arbetet mot dopning först i samband med ett dopningstest.
– Vi ser att många paraidrottare känner sig osäkra på den förbjudna listan med preparat och hur de ska undvika misstag. Det visar att utbildning måste ges till alla och också att utbildningsmaterialet kan anpassas bättre för olika typer av funktionsnedsättningar, säger Sven Blomqvist, docent i idrottsvetenskap vid Högskolan i Gävle.
Studien visar också att kraven att rapportera sin vistelseort för så kallade out-of-competition-tester är låga. Över 70 procent av deltagarna hade inte lämnat några vistelserapporter.
Hänsyn till olika förutsättningar
Forskarna menar att antidopningsreglerna ska vara lika för alla, men att tillämpningen måste vara mer flexibel och anpassad.
– Systemet måste ta hänsyn till att idrottarna har olika förutsättningar, säger Anna Qvarfordt.
Studien lyfter även praktiska och etiska utmaningar. Bland de idrottare som testats uppgav en fjärdedel att de inte kunde lämna urinprov utan hjälp.
– För idrottare med syn- eller rörelsenedsättning kan urinprovstagning bli integritetskränkande. Det kan behöva utvecklas mer tekniska hjälpmedel och procedurer som respekterar idrottarnas självständighet, säger Anna Qvarfordt.
Forskningen har genomförts av Högskolan i Gävle, Lunds universitet, Gymnastik- och Idrottshögskolan i samarbete med flera internationella parasportförbund.
Vetenskaplig artikel:
International elite Para athletes’ perspectives on anti-doping: what works, what doesn’t and what’s next?, BMJ Open Sport & Exercise Medicine.
