Protein från gula ärtor används ofta som alternativ till kött. Men att äta för mycket ärtprotein kan innebära risker, enligt forskning från Örebro universitet.
I jakten på växtbaserade proteinalternativ används gula ärtor flitigt i många länder. Trots det finns lite forskning om ärtans biologiska effekter. En ny studie har därför undersökt ärtprotein närmare.
– Kroppen behöver protein och ärtprotein är mer hälsosamt än många andra växtbaserade proteinkällor. Samtidigt pekar vår studie på att ett högt intag av ärtprotein kan ha negativ effekt på tarmhälsan, säger Samira Prado, forskare i biomedicin och nutrition i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
– Även om det inte går att vara säker på den exakta effekten så gäller grundrådet: lagom är bäst, överdrivet intag av födoämnen innebär en viss risk, fortsätter hon.
Viktigt att anpassa kosten
Studien pågick i åtta veckor och omfattade 29 friska personer med normalt fiberintag. Deltagarna fick sedan successivt öka sitt intag av ärtprotein. Därefter analyserades olika prover för att se effekter på hälsan.
Några deltagare upplevde negativa effekter på tarmhälsan.
– Att strö proteinpulver på maten och tro att man ska leva längre är inte så smart. Att äta för mycket ärtprotein kan få negativa effekter, det viktiga är att anpassa kosten till individen. Studien studerar tarmhälsan, i nästa steg vill vi även studera hur hjärnan påverkas av intag av ärtprotein och fibrer, säger Robert Brummer, professor i gastroenterologi och klinisk nutrition vid Örebro universitet.
Vetenskaplig artikel:
Effects of incrementally increased plant-based protein intake on gut microbiota and inflammatory–metabolic biomarkers in healthy adults, Food & Function.
Så gick studien till
- 29 friska kvinnor och män ingick i studien. Under de första fyra veckorna ändrades inte proteinintaget. Kostfiberintaget var likartat bland deltagarna.
- Under fyra veckor fick deltagarna ärtprotein som tillskott, med start på 0,25 gram per kilo kroppsvikt och dag. Intaget trappades upp till 1 gram per kilo kroppsvikt och dag. Prover togs från blod, urin och avföring och kompletterades med frågeformulär.
- Ingen deltagare hade värden över gränsen för inflammation under studiens gång.
