I snitt dör 21 procent av skogsbrukets tall- och granplantor inom tre år efter plantering. För att minska dödligheten krävs rätt val av planteringspunkter.
Forskningsprojektet Föryngringskollen från Skogsforsk undersöker högre överlevnad av planterade plantor. Forskarna söker orsaker till att plantor dör och en ökad förståelse för vilka faktorer som betyder mest för plantornas förmåga att överleva och etablera sig.
Årets analys från projektet har följt 100 000 plantor i mer än svenska 1 500 bestånd och resultatet visar att i snitt 21 procent av alla planterade tall- och granplantor dör under sina tre första levnadsår. Värst är det i Svealand där 28 procent av tallplantorna och 25 procent av granplantorna dör innan de hunnit etablera sig. Det visar årets omfattande analys i Skogforsks projekt Föryngringskollen, där över 100 000 plantor i mer än 1 500 bestånd har följts.
– Det är under etableringsfasen som en stor del av framtiden för de nya skogarna avgörs, och vi ser tydligt att många plantor tappar redan från start, säger Mattias Berglund, forskare på Skogforsk och projektledare för Föryngringskollen.
Torka i norr – snytbagge i söder
De bakomliggande orsakerna till att plantorna dör varierar i landet, men den övergripande bilden är tydlig. I norra Sverige är torkstress den dominerande faktorn, särskilt för tall planterad i omvänd torva på torr eller frisk mark. Gran påverkas mindre än tall av planteringspunkten, men även hos gran syns förhöjd dödlighet i omvänd torva och vid dålig markkontakt.
I södra Sverige är problembilden en annan. Här är det snytbaggen som skapar de största förlusterna.
I Götaland dör nästan hälften av tallplantorna efter tre år när de satts i omarkberedda planteringspunkter.
– I södra Sverige är plantering där marken inte är markberedd en direkt riskfaktor – här är snytbaggen oförlåtande, konstaterar Jonas Öhlund, forskare på Skogforsk.
Plantering i mineraljord viktigt
Rapporten visar att valet av planteringspunkt har stor effekt på plantans tidiga liv. Mineraljordspunkter – grop högt läge, lågt läge och gångjärn – ger överlägset bäst resultat. Det gäller samtliga regioner för tall. För gran är skillnaderna mellan olika planteringspunkter mindre tydliga.
Trots detta planteras 17–27 procent av plantorna i störd humus* eller omarkberedd planteringspunkt, något som i alla regioner förknippas med lägre överlevnad, och som i Götaland ofta innebär kraftigt förhöjd snytbaggerisk.
Små täckrotsplantor är särskilt utsatta för torka vid plantering i omvänd torva i Norrland och Svealand. Överlevnaden för små plantor är dock lika bra som för större plantor vid plantering i mineraljordspunkter.
*Organiskt material (exempelvis löv, barr, kvistar, döda insekter och rötter) som inte bryts ned utan blir kvar i marken bildar ett kolrikt material som kallas humus.
Tydlig slutsats: många förluster kan undvikas
Trots stora regionala skillnader landar rapporten i en tydlig slutsats: många förluster kan undvikas med rätt val av planteringspunkt, bättre markberedning och korrekt typ av planta.
Men det behövs mer data och längre tidsserier för att djupare studera plantornas tillväxt i olika planteringspunkter.
– Vi kan inte påverka väder eller förekomst av skadegörare – men vi kan påverka hur, var och vad vi planterar. Det är där den stora potentialen finns, säger Mattias Berglund.
Rapport:
Föryngringskollen 2025, Skogsforsk.
