Kristina Hermansson har i sin avhandling ”Ett rum för sig” undersökt fem skandinaviska romaner från 90-talet, skrivna av Ninni Holmqvist, Hanne Ørstavik, Jon Fosse, Magnus Dahlström och Kirsten Hammann.
Avhandlingens titel anspelar på Virginia Woolfs essä ”Ett eget rum” från 1929. I denna moderna klassiker pläderar författaren för att rätten till eget utrymme ska utvidgas till att omfatta fler människor än bara en begränsad skara av välbeställda män. I den nyare litteratur som avhandlingen studerar tas detta individuella rum i högre grad som en given utgångspunkt. Snarare problematiseras individualiseringen och individualismens verkningar.
Kristina Hermansson har undersökt skildringen av romanpersonernas självuppfattning och förmåga att ingå i fungerande sociala relationer. Undersökningen omfattar både hur de litterära karaktärerna framställs och vilka föreställningar om identitet som romanerna uttrycks i romanerna.
– I korta drag framträder ett ambivalent subjekt klämt mellan två motstridiga förväntningar på den enskilde. Det handlar dels om att uppvisa en någorlunda fast identitet, dels om att vara förmögen att skapa sig själv som en unik individ om och om igen i förhållande till rådande normer, säger Kristina Hermansson.
Avhandlingen utgår från nyare subjekts- och identitetsteori. Slutsatsen är att det går att urskilja två poler i den samtida diskussionen. Den ena polen beskriver människan som en individ med en fast kärna, den andra intresserar sig för hur subjekt framställs och etableras i ett socialt sammanhang.
– I romanerna bryts ytterligheter mot varandra så att blottorna i båda polerna friläggs, säger Kristina Hermansson. Här anas också influenser från såväl äldre romantiska klichéer som samtida populärpsykologi. Sammantaget visar min avhandling att människan skildras på delvis nya sätt. Romanpersonerna är alla låsta i individualistiska föreställningar om att vara sig själva nog, samtidigt som de framställs som djupt osäkra och oförmögna till att upprätthålla fungerande sociala relationer. Lika lite som romanerna de ingår i, följer huvudpersonerna någon traditionell utvecklingslinje.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Ett rum för sig. Subjektsframställning vid 1900-talets slut: Ninni Holmqvist, Hanne Ørstavik, Jon Fosse, Magnus Dahlström och Kirsten Hammann
Avhandlingsförfattare: Kristina Hermansson, tel: 031-786 17 10 (arb.)
E-post: kristina.hermansson@lir.gu.se
Tid och plats för disputation: torsdagen den 20 maj 2010 kl. 15.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg.
Opponent: Docent Stefan Jonsson
Avhandlingen är utgiven på Makadam förlag
Självskadande handlingar, framför allt bland unga kvinnor, har uppmärksammats allt mer i den offentliga debatten sedan sent 1990-tal. Etnologen Anna Johansson har intervjuat personer som skär sig själva och hon har följt diskussioner om självskada och psykisk ohälsa på en rad internetforum. I avhandlingen Självskada. En etnologisk studie av mening och identitet i relation till skärande visar hon hur betydelser skapas kring självskada i olika sammanhang och vad det kan innebära att skada sig själv.
– Det finns olika skäl till att man skär sig, men gemensamt för de flesta i studien är att de mår psykiskt dåligt, säger Anna Johansson.
I avhandlingen visar hon hur skärande betraktas som å ena sidan en avsiktlig strategi för att hantera känslor och upprätta självkontroll, och å andra sidan som ett tecken på kontrollförlust och hjälplöshet. De personer som intervjuats pendlar ofta mellan att framställa sig själva som offer respektive aktörer.
De allra flesta av dem som boken handlar om är unga tjejer och relationen mellan självskada och kön är ett genomgående tema i avhandlingen.
– Även om kön sällan diskuteras på forumen, förhåller sig mina informanter hela tiden till föreställningar om hur unga tjejer bör vara.
Forumen utgör arenor för kollektivt identitetsskapande, där normer och värderingar etableras kring självskada och psykisk ohälsa. Här erbjuds stöd och support, men mötesplatserna kan också uppfattas som destruktiva. De intervjuade personerna är många gånger kritiska till den vård som erbjuds och på forumen framställs psykiatrin ofta som en form av fiende. Men relationen till psykiatrin är samtidigt motsägelsefull, eftersom de flesta skribenter vill få hjälp att må bättre. Självskadandet kan då framstå som ett medel för att bli tagen på allvar.
– Det blir ett sätt att bevisa hur dåligt man mår, inte minst i relation till psykiatrin som uppfattas som svårtillgänglig, säger Anna Johansson.
Avhandlingen ges ut av Bokförlaget h:ström – Text & Kultur. Vänligen kontakta förlaget för recensionsexemplar.
———-
Anna Johansson, Institutionen för kultur och medievetenskaper Umeå universitet, försvarar fredagen den 28 maj 2010 sin doktorsavhandling i etnologi med titeln Självskada. En etnologisk studie av mening och identitet i relation till skärande. Disputationen äger rum i Humanisthuset hörsal F, kl 10.00. Fakultetsopponent är docent Lena Martinsson, Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Anna Johansson, Institutionen för kultur och medievetenskaper, Umeå universitet
Tel: 070-687 25 82
E-post: anna.johansson@kultmed.umu.se
– Lärarna och utbildningssystemet ställs inför ett dilemma i och med att alla elever oavsett funktionsförmåga ska få tillgång till utbildning. Å ena sidan finns ett behov att identifiera och kategorisera elever som är avvikande eller speciella för att kunna anpassa undervisningen. Men å andra sidan ska man inte särskilja eller peka ut elever utan inkludera alla på lika villkor.
Att inte identifiera specifika elever och deras behov kan leda till att elever som behöver extra stöd i skolarbetet inte får det som han eller hon har rätt till. Men om man identifierar elever utifrån sina problem riskerar det att bli en status elever får bära med sig hela tiden, vilket i värsta fall kan leda till att alla runt dem fokuserar på det de inte kan.
– Det finns däremot bra sätt att anpassa undervisningen utan att peka ut någon. Ett exempel är från en idrottslektion där alla elever fick välja på att svinga sig som Tarzan över en avgrund eller att använda en ”magisk” kula som gjorde att man kunde passera. Den magiska kulan kom till med tanke på en elev som inte kan leka Tarzan på det sättet men den presenterades som ett val för alla snarare än en insats för en specifik elev.
Kajsa Jerlinder undersöker i sin avhandling hur elever med rörelsehinder kan inkluderas i idrottsundervisningen men problematiken gäller alla ämnen och olika funktionsnedsättningar.
– Det krävs en kombination av riktade åtgärder, omfördelade resurser och ett behov av att identifiera men samtidigt erkänna individen och vara flexibel. Det är inte säkert att en viss elev är den som alltid behöver stöd även om det finns en diagnos.
Kajsa Jerlinder anser att lärarnas attityd till att inkludera alla är a och o om det ska vara möjligt och hennes forskning visar att lärare som har utbildning i hur man anpassar undervisning till en mångfald av förmågor och som har erfarenhet av att ha arbetat med personer med funktionsnedsättning är mer positiva till att inkludera dem i undervisningen än andra. Det finns dessutom en viss trend speciellt bland de yngre lärarna att ha ett mer inkluderande synsätt.
– Det går ofta att anpassa undervisningen med ganska enkla medel. Det som är viktigast och kanske svårast är att få till tänket.
Bakom lärarna måste det finnas stöd på samhällsnivå i form av lagar och styrdokument men också ekonomiska förutsättningar. Målet är att alla ska vara accepterade på individnivå för den de är och ses som en del av klassen på gruppnivå.
– Jag har i en fallstudie fått se ett lyckat exempel: en kille på 10 år med ryggmärgsbråck där alla tycker att han är med. Han har fått extra stöd i form av till exempel en assistent men samtidigt säger lärarna att de inte annars funderar särskilt på honom utan att han är en del av gruppen. Familjen, klasskamraterna och framför allt han själv känner likadant. Han får det stöd han behöver men inkluderas samtidigt på ett naturligt sätt i klassen och i skolan.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Kajsa Jerlinder: 072-234 83 82
Statiner är en mycket vanlig blodfettssänkande läkemedelsbehandling som används av omkring 800 000 svenskar. Behandlingen syftar till att förebygga kranskärlssjukdom hos personer som har förhöjd risk att utveckla sådan sjukdom. Effekten av statinbehandling är väl undersökt och dokumenterad i kliniska studier, där resultaten redovisas som en behandlingseffekt på gruppnivå. Däremot är det inte möjligt att veta om en enskild behandlad patient kommer få nytta av behandling eller inte. Per Lytsy har undersökt vilka förväntningar behandlade patienter har på behandlingen.
Resultaten visar att patienter i allmänhet har för hög tro på behandlingens förebyggande effekt jämfört med de resultat som rapporterats från kliniska studier.
– Patienternas övertro på behandlingseffekt visar på en pedagogisk utmaning i den kliniska situationen. Det är förstås bra att patienter har en hög tilltro den behandling de får förskrivet, men patienters förståelse av sin behandling bör inte bygga på en missuppfattning, säger Per Lytsy.
Resultaten i studien visar även att risknivån hos behandlade patienter inte nämnvärt påverkar hur de ser på sin behandling eller vilken syn de har på behandlingens effekt.
– Det strider mot den utgångspunkt som läkare arbetar efter när de gör bedömningen om en person bör få statinbehandling. Den ska i första hand förskrivas till personer med hög sammanvägd risk eftersom dessa har störst sannolikhet att få nytta av behandlingen, säger Per Lytsy.
Patienter som var nöjda med den information de fått från sin läkare hade däremot genomgående en högre tilltro till behandlingseffekt och såg i högre utsträckning behandlingen som ofarlig och nödvändig jämfört med patienter som var mindre nöjda med sin läkarkontakt.
– Det här visar att mötet mellan patient och läkare i den kliniska situationen är värdefullt för hur patienter uppfattar sina läkemedel, vilket i förlängningen kan vara av betydelse för hur de följer läkemedelsbehandlingen i enlighet med läkarens föreskrift, säger Per Lytsy.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Per Lytsy, som har en hörselskada, via per.lytsy@pubcare.uu.se
I avhandlingen studerar Åsa Devine exportinvolvering på två olika nivåer. På den mest övergripande nivån förklarar hon varför vissa företag exporterar medan andra fokuserar sina resurser på den svenska hemmamarknaden. Det visade sig att 72 procent av de studerade möbelproducenterna exporterade. Sannolikheten att ett företag skulle exportera visade sig öka med stigande företagsålder, en positiv inställning till export, och ägarens eller beslutsfattarens högsta utbildning. Till exempel så var det tre gånger så sannolikt att ett företag exporterade om dess ägare hade studerat på universitetsnivå. Avhandlingen visar också att psykologiska exporthinder som härrör från företagets ägare eller beslutsfattare effektivt hindrar företagen från att exportera. Dessutom förklaras varför vissa företag väljer att huvudsakligen sälja sina produkter genom direkta säljkanaler medan andra väljer att exportera via indirekta säljkanaler. Den viktigaste säljkanalen bland de studerade möbelproducenterna var direkt export via agenter i utlandet.
I avhandlingen förklaras vidare vad det är som påverkar de exporterande företagens resultat. Det visade sig att möbelproducenternas lönsamhet och exportandelar påverkas av faktorer som hur väl man känner sina konkurrenter och framtida kunder i utlandet, val exportsätt, inställning till export och företagens ålder.
– Sammanfattningsvis kan man konstatera att ett företags strategikompetens har en avgörande roll för dess val av exportsätt och lönsamhet, säger Åsa Devine. Dessutom är det viktigt att poängtera att vem företagets ägare eller beslutsfattare är, och vad hon eller han har för inställning till export, har en avgörande roll för företagets exportinvolvering.
Åsa Devine har bedrivit sina forskarstudier under handledning av professor Anders Baudin och professor Anders Pehrsson, båda verksamma vid Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Internationalization and performance among small and medium-sized firms: A study of furniture producers in Sweden” försvaras fredagen den 21 maj 2010, kl. 10:00. Disputationen äger rum i sal M1083 (Södra salen), Linnéuniversitetet. Opponent är professor Staffan Brege, verksam vid Linköpings universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Åsa Devine, telefon: 0470-708868 eller e-post asa.devine@lnu.se
Avhandlingen kan beställas genom Linnaeus University Press, 0470-70 82 67 eller lupress@lnu.se
Domesticering av djur och växter har varit en viktig process i människans historia. Domesticering innebär att vi människor skapat ett konstgjort urval, för att avla fram de egenskaper och utseenden som vi önskar hos våra husdjur och bruksväxter. Den processen har satt djupa spår i de domesticerade arternas gener och förmåga att motstå sjukdomar.
– Vi har undersökt hur människans domesticering av till exempel hundar har påverkat hundrasernas immunförsvar genom att det normala genetiska urvalet sätts ur spel. I normala fall skulle det naturliga urvalet gynna de varianter som är bra för immunförsvaret och som skyddar mot infektioner och autoimmuna sjukdomar, säger Karin Berggren Bremdal, som försvarar sin avhandling den 21 maj.
Karin Berggren Bremdals forskning visar hur det konstgjorda urvalet i hundar påverkat kombinationer av gener och kombinationer med de delar av arvsmassan som reglerar hur generna översätts till protein. Sådana kombinationer kan vara viktiga för ett väl fungerande immunförsvar och skyddas normalt av det naturliga urvalet.
– De som utformar avelsprogram bör tänka brett och inte enbart fokusera på vissa få och specifika saker. Då kan man ta hänsyn även till evolutionen av generna som påverkar immunförsvaret, säger Karin Berggren Bremdal.
Om man vet att mycket genetisk variation redan har gått förlorad ska man vara försiktigt med att föra in den arten i nya miljöer. Deras sämre immunförsvar kanske inte klarar att hantera de infektioner och parasiter som finns i den nya miljön.
Ett annat exempel är att nya arter kan medföra problem för de arter som redan finns i ett område. Inplanterade fiskar kan föra in parasiter i sjöar som gör att hotade populationer i sjön dör ut. Däremot kan inplantering också öka den genetiska variationen i en population, vilket på sikt kan rädda en art som är hotad i dag.
För att den genetiska variationen ska fungera som ett skydd mot sjukdomar måste den vara tillräckligt stor. Problemet i avelsprogram liknar problemet för hotade arter – båda utgår från ett litet antal individer. Det i sin tur leder till att arterna förlorar den genetiska variation som de behöver.
– Det är svårt att göra något i de djurgrupper som redan har förlorat för mycket genetisk information. Det som är förlorat är förlorat. Men mina resultat visar vad man bör tänka på att göra innan antalet individer i en art blir för litet, säger Karin Berggren Bremdal.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karin Berggren Bremdal på 018-471 64 65.
– Tidigare utgick man från EEG-mönstret då barnet var sex timmar gammalt, vilket ibland ledde till att livsuppehållande insatser avbröts. Nu vet vi att värdena kan normaliseras under upp till två dygn vid kylbehandling och att risken för allvarliga skador därmed kraftigt minskar, säger Boubou Hallberg, barnläkare och forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik (CLINTEC), Karolinska Institutet
Boubou Hallberg är kliniskt verksam vid neonatalintensiven på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Den forskning som han presenterar i sin doktorsavhandling ligger i stor utsträckning till grund för att handläggningen av barn med svår syrebrist i samband med förlossning har ändrats på senare år. I Huddinge byggs just nu Europas modernaste avdelning för neonatalintensivvård. Men forskningsrönen har haft stor betydelse inte bara i Sverige utan också i andra länder.
Barn som får en hjärnskada på grund av syrebrist drabbas ofta av motoriska handikapp som CP, cerebral pares. Boubou Hallberg visar i sin avhandling att oväntat många också får kognitiva besvär – även de som inte har några problem med motoriken. Det kan handla om ADHD, språkstörningar, svårigheter att bearbeta intryck.
– Det är därför viktigt att följa barnen upp till minst sex års ålder. De kan behöva neuropsykiatrisk träning och specialpedagoger när de börjar i skolan, säger han.
I Sverige drabbas cirka 120 barn årligen av måttlig till svår hjärnskada på grund av syrebrist i samband med förlossningen. Sedan några år finns nationella riktlinjer för att behandla barnen med hypotermi, det vill säga sänka kroppstemperaturen till 33,5 grader under 72 timmar. Boubou Hallberg visar att det trots riktlinjerna är stora skillnader i landet hur metoden används.
Doktorsavhandling: Hypoxic Ischemic Encephalopathy – Diagnosis, Hypothermia treatment and Outcome, Boubou Hallberg, CLINTEC, Karolinska Institutet. Disputationen sker fredag den 21 maj 2010.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Boubou Hallberg, doktorand, barnläkare
Tel: 08-585 813 54 eller 070-484 59 43
E-post: Boubou.Hallberg@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Den nya studien ger nya insikter om tillstånd och dynamik i en syremolekyl. Resultaten sätter avancerad teori på prov och har relevans för strålningsbalansen i atmosfären. Men den riktigt stora nyheten är att mjukröntgenspridningsexperimentens kvalitet har nått den nivå där man kommer åt det väsentliga.
– Tidigare har det ärligt talat varit som att försöka brodera med boxhandskar. Nu öppnas mängder av nya möjligheter till studier av komplexa material, till exempel sådana som är nanostrukturerade eller nästan helt strukturlösa, som amorfa material och vätskor, säger Jan-Erik Rubensson, professor i fysik vid Uppsala universitet.
Mjukröntgenspridning är en metod som introducerades av forskare vid Uppsala universitet i slutet av 1980-talet. Med den kan man studera hur elektroner och atomkärnor rör sig: det som i grunden bestämmer materians egenskaper. Man kan tänka sig ett material som atomer fästa i varandra med fjädrar. Med metoden kan vi välja en av atomerna, slå till den helt lätt och se i detalj vad som händer när den svänger fram och tillbaka. På det sättet får vi veta allt om fjädrarna; hur de är riktade och hur starka de är: vi får veta allt om hur just den atomen har det. Det är ett helt unikt sätt att komma åt den mikroskopiska grunden för materials alla egenskaper.
Metodens problem har varit att det krävs intensivt röntgenljus för att den ska fungera, och hittills har forskarna fått nöja sig med en nivå långt under den optimala. Verksamheten har ändå lett till många intressanta och viktiga resultat och internationellt växer mjukröntgenspridningens betydelse exponentiellt. Men i brist på adekvata ljuskällor har resultaten ofta blivit tvetydiga, och lämnat mycket utrymme för spekulationer och gissningar.
I det nya arbetet visar nu en internationell forskningsgrupp under Uppsalaforskarnas ledning att metoden nu uppfyller vad den har lovat under många år. Franz Hennies och Jan-Erik Rubenssons team har använt dagens mest avancerade instrument vid Swiss Light Source, för att demonstrera principen på vanlig luft. Atomerna i syremolekylen knäpps till och börjar svänga: spektra visar precis hur.
Resultaten ger också Uppsalagruppen ett lyft inför pågående projekt; de testar för närvarande två nya instrument och bygger ett nytt strålrör på MAX-lab för att kunna göra den här typen av experiment med ännu bättre precision.
– Studien visar också att det strålrör vi planerar vid MAX-IV kommer att utgöra nästa stora språng för mjukröntgenspridning, säger Franz Hennies.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jan-Erik Rubensson, tel: 018-471 35 62, 070-425 04 80 eller jan-erik.rubensson@fysik.uu.se, eller Franz Hennies, franz.hennies@fysik.uu.se.
Östersjön är ett ungt bräckvattenhav med ett unikt och känsligt ekosystem som består av både marina arter och färskvattenarter. Forskare har länge varnat för att redan små förändringar i salthalten kan komma att rubba ekosystemet kraftigt. Utgångspunkten har varit att ett varmare klimat kommer öka avrinningen och göra Östersjön mindre salt.
Forskare vid Göteborgs universitet, som studerat 500 års klimatdata, visar att effekten istället kan bli den motsatta.
Forskarna vid Institutionen för geovetenskaper har genom att undersöka långa tidsserier av observationer kunnat rekonstruera färskvattentillförseln till Östersjön sedan 1500-talet.
Studien, som publiceras i tidskriften International Journal of Climatology, visar att varma perioder historiskt inneburit mindre färskvatten i Östersjön. Om framtidens klimat blir varmare kan flodtillförseln alltså minska och salthalten öka.
De regionala skillnaderna kan dock bli stora:
– I norra Östersjön och Finska viken rinner mer färskvatten ut när det är varmare, medan det motsatta sker i södra Östersjön. Förklaringen är att varmare klimat ger ökad nederbörd i norr och öster, men minskad nederbörd i söder. Vår studie visar att minskningen i söder är större än ökningen i norr, vilket gör att det totalt sett blir saltare vatten, säger Daniel Hansson, forskare vid Institutionen för geovetenskaper.
Konsekvenserna av ett saltare Östersjön kan bli stora för det känsliga ekosystemet, som balanserar mellan salt och sött vatten.
– Ett saltare hav kommer gynna vissa djurarter och växter och missgynna andra, vilket kan leda till att hela ekosystemet rubbas, säger Daniel Hansson, som understryker att osäkerheten fortfarande är stor:
– Vi har studerat hur förändringarna har varit de senaste femhundra åren, och det är inte samma sak som att förutsäga vad som sker de kommande femhundra åren. Men det finns anledning att tro att framtidens värmeperioder beter sig på liknande sätt som de gjort historiskt, säger Daniel Hansson.
Studien Reconstruction of river runoff to the Baltic Sea, AD 1500-1995 är publicerad i tidskriften International Journal of Climatology.
Kontaktinformation
Kontakt:
Daniel Hansson, Institutionen för Geovetenskaper, Göteborgs universitet
031-786 2878
0706-840481
daniel.hansson@gvc.gu.se
En av slutsatserna från undersökningen är att chefen har en avgörande roll för hur vi mår på arbetsplatsen. De kommuner som hade ett utvecklingsinriktat ledarskap hade också ett bra socialt klimat samt bättre hälsa och lägre sjukfrånvaro bland personalen. Stöd från den närmaste chefen är också viktigt för att klara de rollkonflikter som vård- och omsorgsarbetet ofta medför. Exempel på detta är att inte ha tillräckliga resurser för att utföra arbetet så bra som man önskar och att uppleva oförenliga krav från olika personer som till exempel brukare, anhöriga, arbetskamrater, arbetsgivare och media.
– Undersökningen visar tydligt att det lönar sig för arbetsgivaren att utveckla ett hälsofrämjande ledarskap där medarbetarna får uppskattning för sina arbetsprestationer, uppmuntras att delta i viktiga beslut samt får hjälp att utveckla sina färdigheter. Den visar också att det är viktigt satsa på ett brett utbud av hälsofrämjande åtgärder på arbetsplatsen och se till att det utnyttjas av de anställda, säger Ingemar Åkerlind, professor i folkhälsovetenskap vid Mälardalens högskola.
Exempel på hälsofrämjande åtgärder är individuell hälsobedömning, medicinsk hälsokontroll, livsstilinriktad rådgivning, friskvård, stödsamtal individuellt eller i grupp, arbetsmiljöutbildning och arbetsanpassning.
Professor Ingemar Åkerlind kommer den 21 maj att presentera resultat från undersökningen vid konferensen Arbetsliv i förändring som Forum för arbetslivsforskning arrangerar vid Malmö högskola.
Undersökningens titel: ”Verksamhetsstyrning, arbetsmiljö och hälsa i kommunal vård och omsorg”.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Ingemar Åkerlind, professor i folkhälsovetenskap, akademin för hälsa, vård och välfärd, Mälardalens högskola, tfn 021-10 73 47, e-post: ingemar.akerlind@mdh.se
Uppfinningen som öppnar en helt ny möjlighet att kontrollera kemiska signaler publiceras i den högrankade vetenskapliga tidskriften PNAS. Författare är Klas Tybrandt och Magnus Berggren vid Linköpings universitet, som utvecklat jontransistorn, samt Karin Larsson och Agneta Richter-Dahlfors vid Karolinska Institutet, som använt den i experiment med odlade nervceller.
De fyra forskarna arbetar inom forskningscentrumet OBOE, där syftet är att studera och reglera processer i levande celler och vävnader med hjälp av organisk elektronik.
Tidigare har nanokanaler och nanoporer använts för att aktivt kontrollera koncentration och transport av joner. Men sådana komponenter är svåra att tillverka och fungerar dessutom dåligt när saltkoncentrationen är hög, vilket är en nödvändighet vid samspelet med biologiska system.
– För att komma runt problemen utnyttjade vi likheten mellan jonselektiva membran – plaster som bara leder joner av en laddning – och dopade halvledare, till exempel kisel. Det är sedan tidigare känt att det går att tillverka dioder av sådana membran. Vi tog det ett steg längre genom att bygga ihop två jondioder till en transistor, säger Klas Tybrandt, doktorand i organisk elektronik.
När en jontransistor anslöts till odlade nervceller kunde den användas för att kontrollera leveransen av signalsubstansen acetylkolin lokalt till cellerna. Det lyckade resultatet demonstrerar både att komponenten fungerar ihop med biologiska system och att även små laddade biomolekyler kan transporteras utan problem.
– Eftersom jontransistorn tillverkas av plast kan den integreras med andra komponenter som vi utvecklar. Tack vare det kan man utnyttja billiga tryckprocesser på flexibla underlag. Vi tror att jontransistorerna kan spela en viktig roll inom olika tillämpningsområden som kontrollerad leverans av läkemedel, lab-on-a-chip och sensorer, säger Magnus Berggren, Önnesjöprofessor i organisk elektronik.
Forskningscentrumet OBOE (organisk bioelektronik) finansieras av Stiftelsen för strategisk forskning.
Artikel: Ion bipolar junction transistors av Klas Tybrandt, Karin C. Larsson, Agneta Richter-Dahlfors och Magnus Berggren, PNAS Ahead of print 17 maj 2010.
Kontaktinformation
Kontakt:
Klas Tybrandt 011-363334, 070-4997772, klaty@itn.liu.se
Magnus Berggren 011-363637, 0709-783430, magbe@itn.liu.se
Lipider, det som i vardagligt tal kallas fett, spelar en viktig roll i människokroppen. Förutom att de utgör vår viktigaste energikälla och vårt stora reservlager av energi används de också som beståndsdelar i alla cellmembraner och för tillverkning av hormoner och andra viktiga signalsubstanser som kroppen behöver. Även om lipider är viktiga och nyttiga för oss, har de också en baksida. När lipider transporteras som blodfetter kan de orsaka sjukdomar om kroppen på något sätt är i obalans.
Nilssons avhandling behandlar två proteiner, apoA5 (Apolipoprotein A-V) och ANGPTL (angiopoietin-like proteins), som båda visat sig vara viktiga för blodfetternas omsättning. Eftersom förhöjda blodfetter är en riskfaktor för kärlsjukdom så är det viktigt att förstå hur apoA5 och ANGPTL egentligen fungerar.
I avhandlingen beskrivs att apoA5 binder till ett viktigt mottagarprotein för blodfetter. ApoA5 kan använda mottagarproteinet för att ta sig in i celler och att man tror att det då kan ta med sig en last av blodfetter.
– ApoA5 kan på så sätt liknas vid ett blodfettsankare som hakar fast fettdroppen i mottagarproteinet och som därigenom stimulerar cellulärt upptag, förklarar Stefan K Nilsson.
Avhandlingen studerar också ANGPTL, som visat sig kunna förstöra det viktigaste enzymet för spjälkning av blodfetterna. Man fann att bindning av spjälkningsenzymet till blodfetterna skyddar mot ANGPTL. Nilsson menar att ANGPTL inte utövar sin effekt på spjälkningsenzymet i blodcirkulationen där blodfetterna finns rikligt. Istället föreslås att ANGPTL ligger i bakhåll på den väg som spjälkningsenzymet måste ta för att nå ut i blodkärlen. Utanför blodkärlen saknas nämligen de skyddande blodfetterna.
– ANGPTL är en sjörövare som bara attackerar när spjälkningsenzymet saknar sin eskort i form av blodfetter. Utan skydd är enzymet ett lätt byte, berättar Stefan K. Nilsson.
Stefan K. Nilsson är född och uppvuxen i Bygdeå och har genomfört sin grund- och forskarutbildning vid Umeå universitet. Närmast kommer han arbeta som projektledare för ett läkemedelsutvecklingsprojekt inom hjärt-kärlsjukdom. Hans projekt tilldelades nyligen 8 miljoner från bland annat EUs strukturfond, se
http://www.umu.se/nyhet//.cid128628.
Fredag 28 maj försvarar Stefan K. Nilsson, Inst. för Medicinsk biovetenskap, Fysiologisk kemi, sin avhandling med titeln Novel factors affecting clearance of triacylglycerol-rich lipoproteins from blood. Svensk titel: Nya faktorer som påverkar upptaget av triglycerider från blodet.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i hörsal Betula, byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är dr Ko Willems van Dijk, Leiden University Medical Center, Nederländerna.
Kontaktinformation
Stefan K. Nilsson är doktorand vid Inst. för Medicinsk biovetenskap, Fysiologisk kemi. Han nås på
mobiltelefon 070-578 17 68
e-post stefan.nilsson@medbio.umu.se
En porträttbild av Stefan K. Nilsson kan laddas ned från
http://www.umu.se/digitalAssets/39/39887_nilsson_stefank_w.jpg
Daniel Skog har under fyra år deltagit i LunarStorm för att ta reda på hur medlemmarna använder systemets funktioner och verktyg när de kommunicerar med varandra. I hans studie framkommer att teknikens, eller mjukvarumiljöns utformning har betydelse för medlemmarnas kommunikationsvanor och beteenden. Det är dock svårt att förutsäga hur en enskild del av mjukvarumiljön kommer att påverka den sociala miljön, eftersom nätgemenskapens medlemmar ofta hittar oväntade och innovativa tillämpningar av varje mjukvarukomponent.
– Varje funktion har utformats utifrån en idé om dess användning. Men när tusentals medlemmar under lång tid utforskar och experimenterar med olika funktioner uppstår en mängd parallella användningsmönster. Ofta skiljer sig dessa från den avsedda användningen, säger Daniel Skog.
Skog menar att medlemmarna därmed blir medskapare av nätgemenskap. Deras innovativa utforskande beskrivs som viktigt för nätgemenskapen och i avhandlingen visas på hur medlemmarnas långvariga användning kan leda till vidareutveckling och förändring av mjukvarumiljön.
I avhandlingen diskuteras också hur nätgemenskap som företeelse har förändrats under det senaste decenniet, från att ha varit platsbundet till att få en tydligare nätverksstruktur. Skog visar på hur nätgemenskap tidigare primärt uppstod i sammanhanget av en enskild Internetbaserad mötesplats. Men idag framträder nya distribuerade former av nätgemenskap. Även befintliga nätgemenskaper som exempelvis LunarStorm påverkas av denna utveckling.
– LunarStorm utgjorde under en tidsperiod urtypen för nätgemenskap baserad på en sammanhållen, stängd mjukvarumiljö. Men i den nya nätverksliknande struktur som bättre beskriver dagens Internetbaserade sociala grupperingar, reduceras LunarStorm själv till en komponent som kan kombineras med andra för att bilda nya former av distribuerade mjukvarumiljöer.
Med benämningen nätgemenskap avses vanligtvis sociala mötesplatser på Internet. LunarStorm lanserades år 2000 som en efterföljare till Stajl Plejs, en av de första Internetbaserade mötesplatserna i sitt slag. Under perioden för denna studie var LunarStorm den största svenska nätgemenskapen med mer än en miljon aktiva medlemmar.
—————————————————
Fredagen den 28 maj försvarar Daniel Skog, Institutionen för informatik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Mjukvarumiljöer för gemenskap – en studie av nätgemenskap, teknik och kultur”. Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal KB3B1, KBC-huset. Fakultetsopponent är Docent Malin Sveningsson, Avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap, Karlstads universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Daniel Skog, Institutionen för informatik, Umeå universitet
Telefon: 090-786 95 75, 070-539 21 66
E-post: daniel.skog@informatik.umu.se
– I min avhandling visar jag hur digital bildanalys kan hjälpa läkemedelsforskarna att förstå hur proteiner ser ut. Det kan hjälpa dem att snabbare ta fram nya läkemedel, säger Magnus Gedda.
Ett protein är en mycket liten molekyl, men trots det finns idag metoder att med så kallad elektrontomografi skapa tredimensionella bilder av proteiner, både i deras naturliga miljö och i lösningar. Men bilderna är oskarpa och innehåller mycket ”skräp”. Det är också både tidskrävande och svårt att analysera dem, vilket leder till att olika forskare ofta gör olika bedömningar. För att kunna dra säkra slutsatser om proteinernas form och funktion behövs därför väldigt många bilder.
Med matematiska metoder kan datoriserad bildanalys göra en hel del av analyserna automatiskt. Resultatet blir dessutom detsamma varje gång. Magnus Gedda har tagit fram nya metoder för att hitta proteinmolekylerna i bilderna. Den nya bildanalysmetoden hanterar tre dimensioner, vilket är en större utmaning än med två.
– Dessutom mäter mina program molekylernas former, till exempel hur krökt molekylen är, vilket är av stor vikt när man ska ta fram nya läkemedel, säger Magnus Gedda.
Ett proteins funktion påverkas nämligen av hur det ser ut och hur det uppför sig i närheten av andra molekyler. Formen kan dessutom variera beroende på var proteinet befinner sig och på att det naturligt rör sig. Det är bland annat proteinets form som avgör om det kan koppla ihop sig med andra ämnen, molekylerna måsta passa ihop som nyckeln och lås. Därför behöver läkemedelsforskarna förstå dessa egenskaper hos proteinerna för att kunna skapa nya effektiva läkemedel.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Magnus Gedda, mobilnummer: 073-671 74 52 eller magnus.gedda@cb.uu.se
Att drabbas av svår njursvikt innebär en stor omställning i livet. Den nödvändiga behandlingen medför att patienten måste rena blodet under flera dagar i veckan med en dialysapparat. Kroppen får också utstå stora påfrestningar, till exempel att dricka så lite som möjligt för att förebygga så kallad övervätskning. Övervätskning är när kroppen har en ansamling av vätska som är större än 3,5 procent av ideal kroppsvikt, till exempel 2,5 kilo vätska för en person som väger 70 kilo.
– Ett av de viktigaste fynden i mitt avhandlingsarbete är att 3 av 10 personer med dialyskrävande njursvikt är övervätskade och att pedagogiskt och beteendemedicinskt stöd kan göra dialysbehandlingen säkrare, säger Magnus Lindberg.
Magnus Lindbergs forskning visar att patienternas tankar och känslor hänger samman med hur övervätskade de är. Framförallt har de som har en hög tro på sin förmåga att klara av att dricka så lite som möjligt mycket mindre eller ingen övervätskning alls.
– Patienterna har fått svara på frågeformulär om hur de tänker och känner om sin förmåga att klara påfrestningarna det innebär att ha dialysbehandlingen. Vi har sorterat patienterna i grupper utifrån deras svarsmönster. När grupperna jämförts med varandra har vi kunnat se att det finns tydliga skillnader i hur övervätskade de är, förklarar Magnus Lindberg.
Avhandlingsarbetet omfattar också en liten studie där Magnus Lindberg har undersökt om det går att använda beteendemedicinska metoder för att effektivisera behandlingen. Studien är för liten för att han ska kunna dra några säkra slutsatser, men resultaten är tillräckligt lovande för att han ska fortsätta att utveckla metoden. Inom ett par år kan den finnas tillgänglig i vården, om allt går bra.
– Metoderna går ut på att stärka patienternas egenvårdsförmåga genom att uppmärksamma tankar och att utföra praktiska övningar. Till exempel kunde vi hjälpa en patient att bli medveten om hur mycket vatten denne drack i samband med tandborstningen. Den insikten gör att patienten kan undvika att ta in så mycket vätska i fortsättningen, vilket leder till en mer optimal dialysbehandling.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Magnus Lindberg på 026-15 54 65 eller magnus.lindberg@lg.se
Avhandlingen bygger på studier inom akutsjukvård och hemsjukvård. Den första studien beskriver symtom, vårdbehov och cancerdiagnoser hos palliativa patienter som vårdats inom akutsjukvården. Resultatet visar att relativt få symtom och vårdbehov är relaterade till specifika cancerdiagnoser, vilket innebär att fokus i palliativ cancervård bör ligga på att behandla symtom oavsett cancerdiagnos.
I avhandlingen utvecklar Anna Sandgren teorier om patienter, närstående och sjuksköterskor inom palliativ cancervård. Den övergripande teorin ”Att tyda oskrivna regler” förklarar hur patienter, närstående och sjuksköterskor genom olika strategier hanterar ovissheten om hur de ska agera och bete sig i olika kontexter.
– Inom hälso- och sjukvården finns outtalade förväntningar och oskrivna regler om hur man ska bete sig, vilka värderingar och attityder man bör ha för att bli accepterad och bekräftad säger Anna Sandgren.
I teorin ”Strävan att överleva emotionellt” förklarar hon hur sjuksköterskor på olika sätt hanterar den ständigt överhängande risken att bli emotionellt överbelastade vid vård av döende cancerpatienter inom akutsjukvården. Teorin ”Att vårda utifrån önskan att göra gott” handlar om hur sjuksköterskor genom olika vårdsätt hanterar sin önskan om att kunna erbjuda en god vård till patienter som vårdas i hemmet. Teorin ”Att leva i väntan” förklarar hur patienter och närstående hanterar att det normala bryts genom att kämpa, anpassa sig eller helt enkelt överlämna sig själv.
Avhandlingen belyser komplexiteten i palliativ cancervård när sjuksköterskor med olika vårdsätt möter patienter och närstående med olika förhållningssätt. Personalen måste vara medveten om sitt eget vårdsätt och om patienters och närståendes förhållningssätt för att kunna bedöma och möta deras behov och därmed kunna ge en individuell palliativ vård.
– För att kunna erbjuda en god palliativ vård behöver det palliativa tankesättet implementeras i alla vårdformer där människor i livets slutskede vårdas, påtalar Anna Sandgren.
Anna Sandgren är doktorand i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hon är verksam som sjuksköterska vid Landstinget Kronobergs kirurgklinik i Ljungby och har sin doktorandtjänst vid FoU Kronoberg.
Avhandlingen ”Deciphering unwritten rules. Patients, relatives and nurses in palliative cancer care” försvaras den 21 maj 2010 kl. 10.30. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet i Växjö. Opponent är professor Bodil Wilde-Larsson, Karlstads universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Sandgren, telefon 070-313 17 58 eller e-post anna.sandgren@lnu.se
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press, 0470-70 82 67 eller lupress@lnu.se
